Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Megalitiska monument - Megalitkulturen, trattbägarkulturen - Megaloblast - Megalocyt - Megalokastron - Megalomani - Megalopolis el. Megale polis - Megapodiidae - Megara (Nordafrika) - Megara (Grekland) - Megaris - Megariska skolan - Megaron - Megaspilaion - Megasthenes - Megatherium - Megiddo - Megin-gjord - Megära - Mehalla, mahalla - Mehalla el-Kubra, Mahalla al-Kubra - Mehavn, Mehamn - Mehede - Mehemed - Mehr, Hjalmar - Mehring, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763 Megalitkulturen—Mehring 764
Montelius’ verk. Denna indelning gäller dock
hu-vudsakl. Skandinavien. — Megalitgravarna
förekomma i Norden under yngre stenåldern dels
inom trattbägarkulturen, dels inom den
senneo-litiska kulturen. Som regel släktgravar, kunna de
innehålla ett hundratal skelett. — Litt.: E.
Sprockhoff, ”Die nordische Megalithkultur”
(1938).
Megalitkulturen, numera rättare kallad
trattbägarkulturen, det nordiska
bebyggelseområdets äldsta åkerbrukskultur, vilken vid
mitten el. under första hälften av 3:e årtusendet
f. Kr. fick fotfäste i Nordeuropa, enl. många
forskares uppfattning i samband med ett
invandrande folk. Förutom kännedomen om åkerbruket
och boskapsskötseln medförde m. den svåra
konsten att slipa flintan samt en revolutionerande ny
dödstro, som tog sig uttryck i att resa mäktiga
stenkammargravar, megalitgravar, som bostäder
för de döde. I sitt äldsta stadium var m. på
nordisk botten knuten till Danmark-Skåne men spred
sig snart till Halland-Bohuslän och
Västgötaslät-ten. Tidigare utlöpare av m. ha även upptäckts, i
form av boplatslämningar, i östsverige. — Med
den nordiska m. närbesläktade kulturgrupper
finnas i Holland, längs den tyska östersjökusten
samt vid Weichsels nedre lopp.
Megalobla’st. De röda blodkroppar, som
bildas under de 2 första fostermånaderna, äro
större och mera hemoglobinhaltiga än de, som bildas
senare. De ha också sin särskilda utbildningsplats,
inom de första kärlanlagen. Man kallar dem m.,
om de äro kärnhaltiga, megalocyter, om de
äro kärnfria. Det anses i allm., att de stora röda
blodkroppar, som uppträda i blodet vid perniciös
anemi, äro av samma art som dessa.
Megalocyt, se Megaloblast.
Megaloka’stron, stad på Kreta, se Herakleion.
Megalomani, ”storhetsvansinne”.
Megalo’polis el. M e g a’l e p o’l i s, ”den stora
staden”, gr. av Epaminondas 371 f. Kr. som
huvudstad i Arkadiska förbundet och motvikt
mot Sparta, låg i s. v. Arkadien. 222 f. Kr.
förstördes M. av spartanerna, uppbyggdes ånyo men
förde en tynande tillvaro. På platsen ligger nu
byn S i n a n o u.
Megapodiidae, se Storfotshöns.
Me’gara, forntida stad i Nordafrika, se
Kar-tago, sp. 104.
Me’gara, stad i Grekland, huvudort i
landskapet Megaris, vackert belägen vid Eginabukten 30
km v. om Atens centrum; c:a 11,100 inv. —
M. torde i förhistorisk tid ha varit närmare
anknutet till Ättika och Beotien men var i historisk
tid de peloponnesiska dorernas yttersta utpost mot
n. Sin storhetstid hade staden omkr. 750—550
f. Kr., då M. var en betydande handelsstad och
utgångspunkt för många kolonier, den
viktigaste Byzantion. Efter att på 500-talet f. Kr. ha
förlorat Salamis till Aten och de v. delarna av
sitt område till Korint gick det starkt tillbaka,
och alltifrån den hellenistiska tiden har M. varit
en obetydlig landsortsstad. Megarerna voro
kända för sitt glada men ironiska lynne (”megariskt
grin”). I M. anses komedien ha fötts. Den
moderna staden, som ligger över den gamla,
hindrar ännu den senares utgrävande.
Me’garis (lat.; grek. Megan’s), bergigt
landskap i Grekland, mellan Korintiska viken och
Eginabukten. Betydande fåravel och
grönsaksodling. Huvudstad är Mégara.
Megäriska skolan, en av de sokratiska
skolorna, stiftad av Euklides från Megara,
förbinder Sokrates’ fordran på begreppsligt vetande och
hans uppfattning av dygden som vetandet om det
goda med eleatismens enhetslära och förkastande
av sinneskunskapen. Megarikerna (Eubulides,
Diodoros Kronos m. fl.) voro särsk. bekanta för sin
spetsfundiga vederläggningsteknik (eristik).
Me’garon, grek., ”storstuga”, hos Homeros
den stora mannasalen. I arkeologisk litteratur är
m. den hustyp, som uppträder bl. a. i den
my-kenska kulturen, ett fyrkantigt rum med en härd
på golvets mitt och endast en dörr mitt på ena
kortsidan samt framför denna en hall, ev.
förstuga. Jfr Bostad, sp. 590.
Megaspiläi’on, ett på 300-talet grundat
ryktbart grekiskt kloster i Akaja nära Korintiska
viken. Omkr. 300 munkar. Vallfartsort.
Mega’sthenes, grekisk diplomat och
reseskildrare (omkr. 300 f. Kr.), Seleukos I:s
ambassadör vid Chandraguptas hov i Pätaliputra. Sin
kunskap om Indien nedlade M. i ett verk,
”Indi-ka” (4 böcker), den förnämsta källan för
antikens kännedom om Indien. Fragment ur det
förlorade originalet ha bevarats hos klassiska
författare; samlade av E. A. Schwanbeck (1846).
Jfr O. Stein, ”M. und Kautilya” (1921).
Megathérium, ett till jättetrögdjuren
hörande släkte av utdöda däggdjur, som under
kvartärperioden levde i hela Sydamerika.
Megi’ddo, gammal kanaaneisk konungastad,
belägen vid Kison, ”M:s vatten”, v. om Jisreels
slätt. Här segrade farao Necho över konung
Josia 609 f. Kr.
Megin-gjord (”kraftgördel”), Tors
starkhetsbälte, varigenom hans kraft fördubblades.
Megära (grek. Me’galra, se Erinyer), ful,
stygg och argsint kvinna.
Meha’lla, mahalla (arab, mahalla), eg.
”lägerplats”, rastplats, läger.
MehaJla el-Kubrä, Mahalla a 1-K u b r a,
stad i egypt. prov. Garbije i Nildeltat; 116,000
inv. Viktigt centrum för bomullshandeln och
bomullsindustrien.
Mehavn, M e h a m n, fiskläge i Nordnorge,
Finmark fylke, innanför Nordkyn; c:a 500 fasta
inv.; förr valfångststation. 1944 brändes M. av
tyskarna.
Mehede, samhälle i Tierps kommun i Uppland.
Me’hemed, oriktig form för Muhammed.
Mehr, Hjalmar Leo, borgarråd (f. 1910
19/h), jur. kand. 1937, borgarrådssekr. i
Stockholm 1941—45, drätselkamrer 1945, finanssekr.
1946—48, personalborgarråd 1948—49,
socialborgarråd sedan sistn. år. M. blev 1948 ordf, i
spårvägsstyrelsen i Stockholm och 1950 led. av
stadsfullmäktige (soc.-dem.).
Mehring [mè’r-1, Franz, tysk skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
