Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nannfeldt, John Axel - Nanni di Banco - Nano- - Nanortalik - Nanosomi - Nansen, Betty - Nansen, 1. Hans - Nansen, 2. Fridtjof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Nanni di Banco—Nansen
600
den” (1942) m. fl. bidrag till den svenska
svamp-floran och tills, m. E. Melin undersökt
rötsvampar, som orsaka blåved. Han har bearbetat
säck-och basidsvamparna i ”Vilda växter i Norden.
Mossor, lavar, svampar, alger” (1945; tills, m.
G. E. Du Rietz) och utger sedan 1934
exsickat-verket ”Fungi exsiccati suecici” (tills, m. S.
Lun-dell). I taxonomiska, cytologiska och
fytogeo-grafiska arbeten över gröesläktet har N. bidragit
till diskussionen om den skandinaviska
fjällflo-rans ålder och invandring. Kännedomen om den
skandinaviska kärlväxtfloran har han vidare
riktat med utredningar inom släktena Epipactis och
Sagina. Av hans undersökningar över
utom-skandinaviska fanerogamer märkas bearbetningar
av ostasiatiska campanulacéer. N. var red. för
Acta ostrogothica 1930 och Acta
phytogeographi-ca suecica 1938—39 samt är sedan 1942 red. för
Symbolae botanicae upsalienses (tills, m. E.
Melin).
Na’nni di Ba’nco [-kå], italiensk bildhuggare
(omkr. 1375—1421), en av grundläggarna av den
monumentala stil, som vid 1400-talets början
inleder ungrenässansen i Florens. N:s alla verk i
denna storslagna anda tillhöra hans tidigare
skede; viktigast är en grupp av fyra helgon,
”Quattro coronati”, i en nich på Or San Michele
(1410). Enkel form, kraft och vilande tyngd
utmärka denna stil. I motsats därtill visar hans
sista och förnämsta verk (1415—20), den stora
reliefen, framställande madonnans himmelsfärd,
över Porta della Mandorla på Florensdomens
nordfasad, en rörligare och uttrycksfullare stil.
Nano- (av grek, nänos, dvärg), som första
led i måttbestämningar: milliarddelen (10-9) av
en enhet.
Nanortalik, sydligaste syslet på Grönland
mellan Lindenows fjord på ö. och Sermilik fjord
på v. kusten; 1,051 grönländska inv. (1947),
därav 807 i handelsorten (anlæget)
Nanortalik. Radiostation.
Nanosomi (av grek, nänos, dvärg, och söma,
kropp), dvärgväxt, se Dvärg.
Nansen, Betty Anna Maria, f. Müller, dansk
skådespelerska (1873—1943). Hon debuterade
1893 på Casinoteatret i Köpenhamn, var 1896—
99 och 1907—10 anställd vid Det kongelige
teater och 1899—03 vid Dagmarteatret. 1903—05
medlem av Folketeatrets direktion samt ledde
1912—13 eget sällskap i danska landsorten och
från 1917 i olika
repriser Betty
Nansen-teatret (f. d.
Alexand-rateatret). Bland N :s
roller märkas
Kamelia-damen, Rebekka West
i ”Rosmersholm”,
Maria Stuart (Björnson),
Klara Sang i ”över
förmåga”, Tora
Parsberg i ”Paul Lange
och Tora Parsberg”,
Magda i ”Hemmet”
och Laura i ”Fadren”.
Starkt och levande
temperament, skarp individualiseringsförmåga och
psykologisk fördjupning utmärkte N:s realistiskt
betonade konst, som i teckningen av den moderna
kvinnans komplicerade nerv- och känsloliv nådde
både gripande och skakande effekter. — G.i)
1896 m. förf. Peter Nansen, 2) 1927 m.
skådespelaren Henrik Bentzon.
Nansen. 1) Hans N., dansk köpman och
statsman (1598—1667). Han gjorde som ung
vidsträckta affärsresor och anställdes 1621 vid
Isländska kompaniet, där han sedan blev delägare.
N. blev 1639 rådman och 1644 borgmästare. Han
blev en av borgarståndets ledare på riksdagen,
utmärkte sig under huvudstadens försvar mot
svenskarna 1658—59 och var på riksdagen 1660
Fredrik HI:s mest betydande medhjälpare vid
arvregeringens införande. S. å. blev N. assessor
i statskollegiet och president i Köpenhamn, 1661
medlem av Höjesteret och överinspektör för
handel och sjöfart.
2) F r i d t j o f N., norsk oceanograf,
polar-farare och politiker (1861—1930). Vid univ.
studerade N. zoologi och företog redan 1882 sin
första ishavsfärd med ett fångstfartyg till
trakten av Jan Mayen och Danmarkssundet. N. blev
s. å. konservator vid Bergens museum och 1888
fil. dr på en avh. i jämförande anatomi. Sistn.
år inledde han utforskningen av Grönlands
inlandsis genom en skidfärd över densamma från
ö. till v. och erhöll därför bl. a. Vegamedaljen
1889. Färden skildrades av N. i ”Paa ski over
Grönland” (1890; sv. övers, s. å.) samt i
Peter-manns Mitteilungen, Ergänzungsheft 105, 1892.
Sina etnografiska iakttagelser skildrade N. i det
populära arbetet ”Eskimoliv” (1891; sv. övers,
s. å.). —• N. blev 1889 konservator vid univ:s
zoologiska museum (Oslo). Redan 1890
framlade han planen på en ny polarexpedition, byggd
på de iakttagelser, som gjorts om strömningarna
i polarhavet, då spillror av det vid Nysibiriska
öarna 1881 förolyckade fartyget ”Jeanette”
drivit fram till Grönlands östkust. Med ett för
ändamålet konstruerat fartyg, ”Fram”, ville han
gå så långt österut som möjligt och sedan driva
mot v. över polarbassängen. N. begav sig
sommaren 1893 på väg österut längs Sibiriens kust,
där han 22 sept. n. om Lenas mynning inneslöts
av isen, varefter isdriften började. Härunder
gjordes särsk. intressanta meteorologiska och
oceanografiska iakttagelser. 14 mars 1895
lämnade N. jämte löjtnant F. Hj. Johansen fartyget
för att med hundslädar söka nå så långt norrut
som möjligt. 7 april nådde de 86° 4’; på
återfärden övervintrade de på Frans Josefs land i
en av dem byggd stenhydda. På hemvägen följ,
vår sammanträffade de med F. Jacksons
expedition, med vilken de 13 aug. 1896 återkommo
till Vardö, dit ”Fram” anlände en vecka senare.
N:s skildring av sin färd ”Fram over Polhavet”
(1897; sv. övers, s. å.) bar hans namn ånyo över
världen. De vetenskapliga resultaten av resan
framlades i 6 bd, 1900—06. Bland de främsta
resultaten av N:s epokgörande färd är
konstaterandet av att Ishavet, i motsats mot vad för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
