Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oraler - Oran - Orange - Orange (Frankrike) - Orange (New York) - Orangeade - Orangeri - Orange River - Orange River Colony - Orangeträdet - Orangister - Orangutang - Oranien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Oraler—Oranien
530
Romerska teatern i Orange.
Oräler (av lat. ös, gen. öris, mun) el. o r ä 1 a
ljud kallas, i motsats till nasaler, sådana
språkljud, vid vilkas bildning gomseglet hålles helt höjt,
så att luften strömmar ut enbart genom munnen,
t. ex. a, v, r, t.
Oran [årä’], huvudstad i dep. Oran (67,352
km2, 1,990,700 inv.), det västligaste av n.
Algeriets 3 departement; c:a 257,000 inv. Algeriets
näst största stad; ung. W av befolkningen äro
européer. Staden ligger vid en halvcirkelformig
bukt, omgiven av amfiteatraliskt uppstigande berg.
O. grundades av araberna 902 och var 1509—
1792 i spanjorernas händer, därefter till 1831,
liksom f. ö. 1708—32, turkiskt. Det har
sydeuropeisk prägel, särsk. gamla staden med dess trånga
och krokiga gator. Katolskt biskopssäte. O.
ligger vid järnvägen Tunis—Casablanca. Hamnen är
modern och rymlig. 20 km åt n. v. ligger
flottstationen Mers el-Kébir (se d. o.).
Orange [åra’u/]. 1) (Bot.) Dets. som
pome-rans el. apelsin. — 2) En färg, se Färg, sp. 394.
Orange [årä^], stad i s. ö. Frankrike, på
Rhöneslätten, dep. Vaucluse, vid järnvägen Lyon
—Marseille; c:a 14,000 inv. O. är antikens
Aräu’sio. Har talrika och vackra minnesmärken
från romartiden, ss. rester av en cirkus,
vattenledning och triumfbåge samt en restaurerad teater.
O. var från 900- till 1500-talet huvudstad i ett
oberoende furstendöme, som 1531 ärvdes av huset
Nassau-Oranien och 1713 kom till Frankrike.
Orange [å’rind$], förstad till New York i
New Jersey, n. v. om Newark; 38,000 inv. —
Jfr East Orange och West Orange.
Orangeade [årä?a’d] (fr., av orange, apelsin),
apelsinlemonad.
Orangeri [årao/ari’], se Växthus.
Orange River [åYind? ri’va], se
Oranje-floden.
Orange River Colony [åTind^ ri’va kå’lani],
eng., 1900—10 off. namn på Oranjefristaten.
Orangeträdet [åra’u/-], Ci’trus aura’ntium,
ett städse grönskande lövträd med enkla,
läder-artade blad och vita, välluktande blommor. Det
härstammar från s. ö. Asien. De viktigaste äro:
pomeransträdet (var. omara), som infördes
till Europa redan på 1 ooo-talet och har mycket
surt fruktkött och starkt aromatisk fruktvägg;
apelsinträdet (var. sinensis) ; b e r g
a-mottorangeträdet (var. bergamia), som
ofta har mer el. mindre päronformiga, blekt gula
frukter med uppfriskande syrligt kött och tunn,
slät vägg; pompelmusträdet (var.
decuma-na), med vanl. blekgula frukter, större än hos
övriga varieteter, vanl. tjock fruktvägg, sötaktigt
el. syrligt kött. En form därav är g r a p e-f r u i t.
Jfr Citrus.
Orangister [årag/i’star] (eng. orangemen
[åTind^man]), medlemmar av de politiska
föreningar, orangeloger, som 1795 började
bildas på Irland för att skydda och främja det
engelsk-protestantiska elementet där. Officiellt
kallades deras sammanslutning The Loyal Orange
Institution till minne av Wilhelm III av Oranien.
O. voro ivriga anhängare av 1800 års union
mellan Irland och Storbritannien, bekämpade D.
O’Connells katolska association samt på
1880-talet även Parnells anhängare, särskilt i Ulster.
— I den forna republiken Förenta Nederländerna
menades med o. arvståthållarens, prinsens av
Oranien, parti.
Oranguta’ng, Simia sa’tyrus (Po’ngo
pyg-maè’us), asiatiska arten av människoaporna. Det
malajiska o. betyder ”skogsmänniska”. Från
övriga människo-apor skiljer sig
o. genom den
långa, toviga,
rödbruna
hårbeklädnaden och
de långa
armarna, som på
ett stående djur
nå till
fotknölarna. Hos äldre
djur finnes en
stor strupsäck;
hos gamla
hannar uppkomma
dessutom ett
par
halvmånfor-miga, intill 20
cm långa och 10
cm breda
kindvalkar. Längden
från hjässan till
fotsulan kan
hos gamla
hannar uppgå till
nära 2 m;
honorna äro
be
tydligt mindre. Hos hannarna bildas på
kraniet kamformiga muskelfästen. De korta
benen och snett ställda fotterna, som endast
beröra underlaget med yttre kanten, försvåra
gång på marken. I vilt tillstånd vistas o. också
uteslutande i träden. Nätterna tillbringar den i ett
av grenar byggt bo. Födan utgöres huvudsaki.
av frukt. O. förekommer på Borneo och Sumatra.
Oranien [årä’-], den ryktbaraste grenen av
tys
Orangutanghona med unge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
