Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostindiska handelskompaniet (Ostindiska kompaniet) - Ostindiska öarna, Indiska (el. Ostindiska) arkipelagen, Malajiska arkipelagen (Malajiska öarna), Insulinde - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning - Politisk indelning - Ostindiskt porslin - Ostjaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Ostindiska öarna—Ostjaker
646
(1920; 2:a uppl. 1923); S. T. Kjellberg,
”Svenska ostindiska compagniet” (i ”Svenska
kulturbilder”, bd 2, 1930).
Ostindiska öarna, Indiska (el.
Ostindiska) arkipelagen, Malajiska
arkipelagen (Malajiska öarna),
In-s u 1 i n d e, övärlden mellan Asiens fastland
och Australien—Nya Guinea (se kartor vid
Bortre Indien och Oceanien).
Geologi och terräng förhållanden. O. skiljas från
Asiens fastland genom Sydkinesiska sjön och
Ma-lackasundet. Medan n. delen av Sydkinesiska sjön
uppvisar stora djup, finnas i s., där Asiens
kontinentalsockel sträcker sig fram till Borneo,
havsdjup på mindre än 100 m. Låga djupsiffror
uppvisar också Javasjön, vars botten är en del av
kontinentalsockeln, på vilken också Borneo,
Sumatra och Java ligga. Dessa öar jämte Celebes,
som dock är skilt från de övriga öarna genom
stora havsdjup, kallas Stora Sundaöarna
till skillnad från Små Sundaöarna.
Filippinerna äro skilda från Celebes genom den djupa
Celebessjön och från Borneo genom den likaledes
djupa Sulusjön. O. äro jordens mest
söndersplittrade område och framträda i sin nuv. form som
dess yngsta större område, ehuru i uppbyggnaden
ingå beståndsdelar av mycket hög geologisk ålder.
De nuv. terrängformerna äro resultatet av flera
olika förändringar i jordskorpan (förutom de
vanliga erosionsföreteelserna och deras följder):
veckningar, förkastningar, vulkanism,
landhöjningar och -sänkningar. Veckningsprocesserna
började redan under kritperioden, fortsatte under
me-sozoiska tiden och pågå ännu delvis. Ett annat
betydelsefullt element vid O:s utformning är
vulkanismen. Ett tydligt samband mellan den
vulkaniska aktiviteten och veckbergens ålder kan
konstateras. Så finnas i den yttre Sunda-bågen och
på Borneo icke några aktiva vulkaner, medan
däremot Java har 121 vulkaner (varav 27 i
verksamhet), Små Sundaöarna 15 verksamma,
Sumatra 12 och Celebes 6. I områdena med
vulkanisk verksamhet finnas stora bördiga lavafält
och askavlagringar. Det yngsta morfologiska
elementet är de efter istiden uppträdande vertikala
landförskjutningarna, vilka sedan istiden
åstadkommit en landsänkning på 60—70 m i v. delen
av Stora Sundaöarna, medan däremot
landhöjning ägt rum i ö. delen.
Klimat. O. äga ett tropiskt klimat av ekvatorial
typ, d. v. s. de äga mycket hög temp. hela året.
Batavia med en årsmedeltemp. av 25^9 har en
årlig amplitud av blott i° och Mindanao av blott
o°6, medan Manila, som ligger längre från
ekvatorn, har en amplitud av 3°7. Den relativt stora
luftfuktigheten jämte den höga temp. gör
klimatet svårt att uthärda för den vita rasen.
Neder-bördsmängden är ovanligt stor även för den
geografiska bredden. För den nederländska delen av
O. beräknas den till i medeltal 2,500 mm årl., för
Filippinerna till 2,366. I bergen stiger den till
4,000 å 5,000; i Kranggan på s. v.-sluttningen av
berget Slamat, Java, på blott 311 m ö. h. till
6,768 mm. Ofta faller den som störtregn.
Växtvärld. I v., där den rikliga regnmängden
är ganska jämnt fördelad över hela året, har den
ekvatoriala regnskogen stor utbredning. Den har
stor rikedom på palmarter, ss. areka-, sago- och
sockerpalmerna. Inslaget av lianer och epifyter,
särsk. orkidéer och ormbunkar, är mycket stort.
Skogen är dock flerstädes avbruten av savanner
av primär och sekundär typ. I bergen, där
fuktigheten är ännu större, saknas dessa, och
artantalet är mindre. På 1,500—2,500 m ö. h.
uppträda mossor och lavar som från träden
nedhängande draperier. I flodmynningar och vikar
härskar mangroveskogen, och bakom denna den
låg-stammiga palmen, Nipa fruticans, i stora bestånd,
på övriga låga kuster kokospalmen. 1 den torrare
ö. delen ersättes regnskogen av den glesare
mon-sunskogen med teakträdet. Ännu längre mot s. ö.
härskar den öppna grässavannen med alanggräset.
Djurvärld. O. tillhöra den orientaliska
regionen, inom vilken de bilda en egen underregion
(den indomalajiska). I ö. finnas tydliga
anknytningar till Australien.
Befolkning. Av O:s ursprungliga befolkning
finnas ännu några rester. Till dessa höra de
dvärglika negritos på Filippinerna och Sumatra,
vissa, med papuanerna besläktade, krushåriga ele-
Ostindiska öarnas areal och folkmängd 1948.
km2 inv.
Indonesiens förenta sta-
ter utom Nya Guinea 1,510,000 70,000,000
Filippinerna ..................... 296,000 19,500,000
Brittiska Borneo ................. 211,350 870,000
Portugisiska Timor .. 19,000 464,000
Summa c:a 2,036,350 90,834,000
ment på Moluckerna samt de veddoida toala på
Celebes, alfurer på Moluckerna och kubu på
Sumatra. Malajerna utgöra dock det dominerande
folkslaget. Man särskiljer två typer bland dem,
en gammalmalajisk i det inre av öarna samt en
yngre, till vilken kustbefolkningen hör. Båda
typerna bära tydliga mongoloida drag.
Politisk indelning. Efter 2:a världskriget har
till följd av en allmän nationell rörelse ur de
forna nederländska besittningarna skapats
Indonesiens förenta stater, jämställda och i förbund
med Nederländerna. Även Filippinerna ha blivit
republik, medan n. delen av Borneo ännu tillhör
brittiska samväldet och ö. delen av Timor är
portugisisk.
Ostindiskt porslin, se Porslin.
Ostjäker. 1) Sibiriskt folk vid nedre och mell.
Ob, nedre Irtysj och dess bifloder. Själva kalla
de sig numera hant. Deras språk tillhör den
ug-riska grenen av den finsk-ugriska språkfamiljen.
Såväl europida som mongolida rastyper
förekomma. O. delas i tre större grupper:
sydvästgruppen vid nedre Irtysj med fiske, jakt, någon
boskaps- och hästskötsel samt litet åkerbruk;
nordgruppen vid nedre Ob med fiske, jakt och
renskötsel; ostgruppen vid mell. Ob och dess
bifloder (Vah, Vasjugan o. a.) med endast jakt och
fiske som huvudnäring. Enl. folkräkningen 1926
utgjorde totala antalet c:a 22,000. Dräkterna, av
skinn med applikationer el. av tyg med broderier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
