- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
763-764

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmstedt, 2. Carl - Palmstierna, ätt - Palmstierna, 1. Nils - Palmstierna, 2. Carl Otto - Palmstierna, 3. Hjalmar - Palmstierna, 4. Erik - Palmstruch, 1. Johan - Palmstruch, 2. Johan Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

763

Palmstierna—Palmstruch

764

att organisera Chalmersska slöjdskolan i Göteborg
samt var föreståndare för denna skola till 1852,
sedan 1830 med professors titel. Själv
undervisade han där i kemi och fysik samt kemisk
och mekanisk teknologi. P. åtnjöt på sin tid
högt anseende såsom teknisk auktoritet med
vidsträckta utländska förbindelser.

Palmstierna, ätt, härstammande från lagman
Magnus Schiller (1666—1716), adlad P. 1692.
Hans son, nedannämnde P.i), upphöjdes i
fri-herrligt stånd 1747.

1) Nils P., frih., riksråd (1696—1766). Han
inträdde 1716 i krigstjänst, blev 1723 ryttmästare
och gick 1725 i fransk tjänst. — P. var en av
frihetstidens mest utpräglade partimän. Hans
politiska debut skedde 1735. Bemärkt som en av
hattarnas främsta talare, belönades P. 1739 med
ministerposten i Köpenhamn. Under 1740 års
riksdag var han en av de ivrigaste förespråkarna
för ryska kriget men stannade efter dess
olyckliga utgång i Köpenhamn. Vid 1746 års riksdag
blev han riksråd. Då regeringen befarade
oroligheter med anledning av motgångarna i
pommerska kriget, tillsattes en utomordentlig
kommission för att uppspåra och döma förrädiska
stämplingar, och som dess ordf, kunde P.
tillfredsställa sin förföljelseiver. Denna gjorde
honom allmänt hatad, och då hattarna vid 1760 års
riksdag hotades med efterräkningar för kriget,
uppoffrades P. och förklarades 1761 förlustig
ständernas förtroende. Redan s. å. återkallad till
rådet, vägrade han att efterkomma kallelsen. —
Även som kansler för Lunds univ. 1752—61
visade sig P. som nitisk partiman.

2) Carl Otto P., den föreg:s sonson, frih.,
politiker (1790—1878). Han bestämdes tidigt för
den militära banan och avancerade till överste.
Redan under sina första riksdagar gjorde sig P.
bemärkt och fick ofta viktiga platser i utskotten
och vid statsrevisionerna. 1836 blev P.
landshövding i Östergötlands län och var vid 1840—41
års riksdag lantmarskalk. Vid 1844—45 års
riksdag ledde han, jämte brodern och v.
Hartmans-dorff, riddarhusets utskottsval i konservativ
riktning och ådrog sig härför den liberala
regeringens misshag. Sedan Oskar I närmat sig de
konservativa, var P. finansminister (1851—56). Bland
märkliga åtgärder från detta skede av hans
verksamhet må nämnas införandet av telegrafer och
järnvägar, ny banklagstiftning, brännvinslag och
förordning om skatteförenkling. — P:s minnen,
”Berättelser ur friherre C. O. P:s lefnad 1790—
1878”, utgåvos 1880. P:s ”Minnesbilder i profil”
äro tr. i Personhist. Tidskr. 1913.

3) Nils Axel Hjalmar P., den föreg:s son,
frih., militär, ämbetsman, politiker (1836—1909),
underlöjtnant vid Vendes art.-reg. 1854,
ordon-nansofficer 1865 och adjutant 1869 hos prins
Oskar, sedermera konung Oskar II, major och chef
för Art.-skolan 1873, generalintendent 1883—92,
generalmajor 1887. 1888 blev han krigsminister
i Bildts ministär. Som sådan verkade han med
iver men föga framgång för den länge tilltänkta
stora försvarsreformen. Sedan ett av honom
framlagt förslag fallit, avgick han 1892. Där-

efter blev han landshövding i Jönköpings län
(1892—1906). P. var led. av ridderskapet och
adeln 1865/66, av A. K. 1888—90 och av F. K.
från 1900 (konservativ och protektionist).

4) Erik Kule P., sonsons son till P. 1), frih.,
politiker, diplomat (f. 1877 10/n), sjöofficer 1897,
kapten 1906, övergick s. å. till reserven och blev
sekr. i Centralförbundet för socialt arbete, tog
1908 initiativet till bildandet av Svenska
stadsförbundet och var dettas sekr. till 1915- Politiskt
intog P. en radikal ställning, invaldes 1908 i A.
K. som liberal men inträdde 1910 i det
socialdemokratiska partiet, som han därefter
representerade i A. K. till
1920. Han tillhörde
från 1912
riksdagsgruppens förtroenderåd. Inom riksdagen
tog P. initiativet till
flera betydelsefulla
kommunala reformer.
Hans krav på
utredning om monopolen
på svenska marknaden
resulterade i
tillsättandet av 1911 års
trust-och kartellkommitté,
där han var medl. P.
var en av de fyra

socialdemokrater, som insattes i Edéns regering,
där han var sjöminister 19/io 1917—10/3 1920. I
den första Branting-regeringen var P. 10/s—27/io
1920 utrikesminister. Han var 1920—37 envoyé
i London. P. verkade kraftigt för
ålandsbefolk-ningens folkomröstningskrav och var 1920 svensk
delegerad i Ålandsfrågan inför N. F. samt 1941
—51 ordf, i World Congress of Faiths. Han har
bl. a. utg. ”Vattenkraftens socialisering” (1908),
”Fred och krig” (1914), ”Internationell
ordningsmakt” (1916) och ”Horizons of immortality”
(1938) samt de mycket uppmärksammade
memoarverken ”Åtskilliga egenheter” (1950), ”Ett
brytningsskede” (1951) och ”Orostid 1914—1916”
(1952).

Palmstruch [-k], 1) Johan P., svenska
bankväsendets grundläggare (1611—71). P., som var
av holländsk börd och före adlandet 1651 bar
namnet Wittmacher, blev 1654 kommissarie
i Kommerskollegium. 1657 öppnade han under
statens kontroll den s. k. Palmstruchska
banken i Stockholm. På grund av alltför
omfattande sedelutgivning blev banken 1668
insol-vent, och P. dömdes bl. a. till landsflykt och
adelskapets förlust. — P:s betydelsefulla uppslag
upptogs emellertid av ständerna redan 1668, då
Riksens ständers bank stiftades.

2) Johan Wilhelm P., den föreg:s
brorsons sonson, militär, botanisk och zoologisk
tecknare (1770—i8tt). P. är mest känd genom det
stora planschverket ”Svensk botanik”, varav han
själv utgav bd 1—6 (1802—09). Figurerna
tecknades av P. själv, gravyren utfördes i början av
major C. W. Venus, sedermera dels av P., dels
av J. G. Ruckman. Texten skrevs av C. Quensel
och, efter dennes död, av O. Swartz, som även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free