Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peuple, Le - Peutingerska kartan - Pevsner, Antoine - Peyron, ätter - Peyron, Henry - pf - p. f. - pF - Pfalz (palats) - Pfalz (Tyskland) - Pfalzgreve - Pfalziska huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
var E. Vandervelde. P. likriktades under den
tyska ockupationen av Belgien under 2:a
världskriget men blev 1945 åter socialdemokratiskt
organ.
Peutingerska kartan [pai’-] (lat. Ta’bula
Peu-tingeriäna), en kopia på 11 pergamentblad (34X
6,82 cm) efter en (möjl. av Castorius på 300-talet
uppgjord) vägkarta över romarriket, funnen av
K. Celtes och för publicering 1507 överlämnad
till K. Peutinger i Augsburg (1465—1547). Efter
växlande öden hamnade P. slutl. i hov- (numera
national-) bibi, i Wien. Utg. av E. Desj ardins
(1869—76) och K. Miller (1888).
Pevsner [fr. utt. -nä’r], A n t o i n e, rysk
konstnär (f. 1882). P. ledde vid slutet av
1910-talet tills, m. Naum Gabo och Lasar Lissitzky
verkstadsskolan i Vitebsk och framlade tills, m.
Gabo 1920 konstruktivismens program. Liksom
övriga konstnärer i Vitebsk-gruppen konstruerar
han i glas, stål och nickel sina arbeten, i vilka
den arkitektoniska byggnaden och materialverkan
utgöra de konstnärliga värdena. P. flyttade 1923
till Frankrike, där han bl. a. även ritat dekor och
dräkter för ryska baletter.
Peyron [pe’jrån], svenska adliga och
friherr-liga ätter, härstammande från Frankrike; en gren
adlad 1825, friherrlig 1841.
Henry Georg Rudolf P., militär (f. 1883 14/b),
underlöjtnant vid Livreg:s dragoner 1903, kapten
vid Generalstaben 1917, major 1924, överste 1934,
generalmajor 1940. P. var sekundchef för
Liv-reg:s husarer 1935—37 och för Livreg. till häst
1937—40 samt inspektör för kav. 1940—43. Han
deltog i finska frihetskriget i Mannerheims
högkvarter. P. har gjort sig känd som ryttare
ävensom inom ridsportens ledning.
pf, mus., förk. för it. piu forte, starkare.
p. f., förk. av fr. pour féliciter, för att
lyckönska.
pF, fys., förk. för pikofarad (se Elektriska
enheter).
Pfalz [-ts] (ty., av lat. palätium, palats), kungl.
”palats”, kungsgård, där de frankiska och tyska
konungarna alltifrån karolingisk tid brukade
uppehålla sig samt utöva sina funktioner som
domare. På vissa p. insattes pfalzgrevar som
konungens ställföreträdare.
Pfalz [-ts], 1) Fordom ett tyskt furstendöme,
vars kärna var vissa områden på båda sidor om
Rhen, det egentliga P., Unterpfalz el. Rhenpfalz.
Huvudort för furstendömet, varmed tidtals
Ober-pfalz i Bayern var förenat, var intill 1720
Heidelberg, därefter Mannheim. Furstendömet uppstod
kring kungapfalzen i Aachen, säte för den
loth-ringske pfalzgreven; 1155 tillföll denna värdighet
Konrad I av ätten Hohenstaufen, som samtidigt
av sin halvbror kejsar Fredrik I fick vidsträckta
förläningar längre åt s. kring Rhen. Dessa
för-läningar blevo furstendömet P. Det tillhörde 1195
—1214 ätten Welf men kom därefter under huset
Wittelsbach, som redan innehade Bayern. Genom
fördraget i Pavia 1329 behöll den tysk-romerske
kejsaren Ludvig IV av Wittelsbach för egen
och sina ättlingars del huvuddelen av Bayern men
överlät till sina brorsöner Rhenpfalz och fogade
Peutingerska kartan—Pfalziska huset
174
därtill ett område i Bayern, som senare fick
namnet Oberpfalz. Efter 1353 var Ruprecht I ensam
herre över P.; han erhöll 1356 för sina ättlingar
ensamrätt till kurvärdigheten — denna skulle enl.
1329 års bestämmelser alternera mellan P. och
Bayern. Vidare grundade Ruprecht 1386 univ. i
Heidelberg; genom byten, köp och arvfördrag
utökade och avrundade han P:s territorium; bl. a.
förvärvades furstendömet Zweibrücken. Så blev
P. en stat av ansenlig betydelse och med Ruprecht
III (d. 1410) blev en pfalzisk furste tysk konung.
Vid hans död delades P. i 4 delar, som innehades
av 4 olika linjer av ätten Wittelsbach: linjerna
Kurpfalz el. Heidelberg, Oberpfalz,
P.-Simmern-Zweibrücken och P.-Mosbach. Av dessa utdog
linjen Oberpfalz 1448 med den nordiske
unionskungen Kristofer av Bayern; dess besittningar
hade redan dessförinnan (1443) tillfallit den
kur-pfalziska linjen. Denna utdog 1559; dess område
— bl. a. alltså Kurpfalz — och
kurfurstevärdigheten tillf öllo då linjen P.-Simmern, en av de två
grenar, vari P.-Simmern-Zweibrücken 1459
delats; den andra var grenen P.-Zweibrücken (se
nedan). Linjen P.-Mosbach utdog 1499. I
Kurpfalz gjorde sig reformationen tidigt gällande;
kurfurst Fredrik V, som 1619 antog Böhmens krona
och 1620 förlorade slaget vid Vita berget mot
katolikerna, miste alla sina besittningar och sin
kurfurstevärdighet. I westfaliska freden 1648
återfick dock hans son Karl Ludvig Rhenpfalz och
kurfurstetiteln. Hans linje — P.-Simmern —
utdog 1685. Nu framställdes från fransk sida
vissa anspråk, som resulterade i pfalziska
tron-följ dskriget, men Rhenpfalz gick över till den
äldsta av de talrika grenar, vari linjen
P.-Zweibrücken delat sig, P.-Neuburg. Denna utdog
1742, varefter följde kurfurstar av grenen
P.-Sulzbach. Kurfurst Karl Theodor av denna gren
blev 1777 även kurfurste av Bayern. Vid hans
död 1799 återstod — då den egentliga linjen
P.-Zweibrücken, till vilken det svenska kungahuset
P. hörde, utslocknat 1731 och linjen P.-Veldenz
redan 1694 — endast en gren av huset
Wittelsbach, P.-Zweibrücken-Birkenfeld, och dess
huvudman Maximilian Josef blev herre över ättens alla
besittningar. I freden i Lunéville 1801 måste han
emellertid till Frankrike avträda P. v. om Rhen
och under de följ, åren till Baden,
Hessen-Darm-stadt och Nassau de ö. om Rhen belägna delarna
av P. Vid Tysklands reorganisation 1815 fingo
Bayerns konungar tillbaka endast delar av det
gamla Rhenpfalz (se P. 2).
2) P., Rhenpfalz (ty. Rheinpfalz), förr
Bayerska Pfalz el. Bayern links des
R h e i n s, regeringsområde i det 1946 upprättade
landet Rheinland-Pfalz i s. Tyskland, dessförinnan
en del av Bayern; 5,467 km2, 961,800 inv. (1946).
Huvudstad är Neustadt an der Hardt.
Pfalzgreve (lat. co’mes palatimis el. co’mes
palätii), hög ämbetsman i de frankiska och tyska
konungarnas tjänst, förvaltare av deras pfalzer
(se Pfalz, kungsgård). Titeln tillkom senare
medlemmar av fursteätten i Pfalzgrevskapet vid
Rhen.
Pfalziska huset betecknar i svensk historia den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
