Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Post - Post, von, ätt - Post, 1. Hampus von - Post, 2. Lennart von - Postabonnemang - Postal - Postament - Postanstalt - Postanvisning - Postarkeisk - Postbok - Postbonde - Postbox - post Christum natum - Postdatera - Postdiligens - Postdirektion, Postdirektör, Postdistrikt - Postens identitetskort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Post—Postens identitetskort
426
l) (Her.) Är ett fält så kluvet, att dess ena
del utgör en tredjedel av det hela, benämnes
denna del p.
2) (Krigsv.) 1 man (jfr Dubbelpost), vilken på
viss plats, poststället, bevakar
terrängområde, byggnad, väg el. dyl., ävensom för
vägvisning, brandfara, stallvård och
ordningshåll-ning. P. avlöses varannan el. varje tim. från
postering (styrka i regel 4—9 man) el. vakt,
varur han utsatts. — För att varsko om
förestående flyganfall avdelas vid behov 1 u f t b
e-vakningspost. — På fartyg avdelas av
vakten erforderligt antal man som p. för att hålla
utkik, bevaka fallrepsställe, landgångar o. s. v.
3) Se Postverket och Postväsen.
Post [-å-], von, en urspr. westfalisk ätt,
na-turaliserad som svensk adlig släkt 1664.
1) Hampus Adolf von P., geolog, botanist
och agrikulturkemist (1822—1911). Efter studier
i Uppsala kallades han 1848 till lärare i kemi och
geognosi vid Ultuna lantbruksinstitut men
lämnade denna tjänst 1851 för att i stället övertaga
disponentskapet för Rejmyre glasbruk. Denna
tjänst skötte han t. o. m. 1868, varefter han 1869
—92 ånyo var lärare vid Ultuna lantbruksinstitut
(i agrikulturkemi och geologi). Han erhöll
professors titel 1875 samt blev fil. hedersdr i
Uppsala 1877. Inom geologien, där tyngdpunkten av
hans forskargärning ligger, gjorde P. en mycket
stor insats genom sina undersökningar av de olika
glaciala jordlagrens, framför allt
krosstensgrus-bäddamas, ursprung, lagring och sammansättning.
Genom dessa undersökningar påvisades
krosstens-grusets — Sveriges allmännaste jordslag — natur
av moränbildning, och detta blev ett av de
starkaste stöden för teorien om den stora
nordeuropeiska nedisningen. P:s undersökningar om
rull-stensåsarnas byggnad ha även varit av stor
betydelse för utvecklingen av kvartärgeologien i
Sverige. — P:s 1862 utkomna avh. ”Studier
öfver nutidens koprogena jordbildningar, gyttja,
dy, torf och mylla” är ett klassiskt arbete, som
spelat en stor roll inom markforskningen. Som
växtgeograf och växtsociolog utövade P. ett icke
ringa inflytande. — Biogr. av R. Sernander med
utförlig bibliogr. i Geol. Fören:s Förhandi. 1912.
2) Ernst Jakob Lennart von P., geolog
(1884—1951), fil. lic. i Uppsala 1907, statsgeolog
1910, fil. heders-dr vid Stockholms högsk. 1927,
prof, i geologi vid Stockholms högsk. 1929. Som
geolog har P. särsk. ägnat sig åt studier av
Sveriges sen- och postglaciala bildningar, särsk.
torvmossarna. De impulser, som hans lärare i botanik,
R. Sernander, gav honom, utvecklade han inom
torvmosseforskningen på ett enastående sätt. Som
ledare av den 1917 av Sveriges geologiska
undersökning påbörjade torvmarksinventeringen kom
han att föra kännedomen om de svenska
torvmossarna i hög grad framåt, såväl genom
utredning av olika to rvmarkstypers regionala
utbredning som genom undersökning av lagerserier, där
han för den kronologiska dateringen av de olika
nivåerna förbättrade undersökningsmetoderna.
Det är särsk. den statistiska undersökningen av
förekomsten av skogsträdens pollen, pollenanalys,
i torvmosselagerfölj derna, som skaffade P.
världsberömmelse. — Om Sveriges torvtillgångar
har P. (tills, m. E. Granlund) utg. "S. Sveriges
torvtillgångar”, 1 (1926) och ”översiktskarta
över s. Sveriges myrmarker” (med beskrivning;
1923—27). På grundval av pollenförekomsten har
P. framställt de svenska och europeiska
skogarnas ävensom klimatets historia under sen- och
postglacial tid i ”Ur de sydsvenska skogarnas
regionala geologi
under postarktisk tid”
(i ”Geol. fören :s i
Stockholm
förhandlingar”, 1924), ”Den
svenska skogen efter
istiden” (1933) och
”Ur Europas
skogs-historia efter istiden”
(s. å.). Vidare har han
kunnat säkert datera
viktiga arkeologiska
fynd, t. ex. i
”Brons-åldersmanteln från
Ge-rumsberget i
Västergötland” (1925; tills.
m. E. v. Walterstorff och S. Lindqvist). De
kvartära nivåförändringarna i Sverige ha också
varit föremål för hans undersökningar. De sista två
årtiondena av sin levnad ägnade P. med glödande
intresse åt nivåförändringsproblemet och
koncentrerade härvid sina fältundersökningar till
Viskadalen i södra Västergötland.
Postabonnemang, rekvisitionen genom
postverkets förmedling av periodisk skrift. Av
tidn.-taxan framgår, å vilka tidn. och tidskr. p. må
tecknas.
Postäl, som angår postväsendet.
Postame’nt, underlag, fotställ el. fotstycke för
en kolonn, staty o. dyl.
Postanstalt, se Postverket.
Postanvisning. För underlättande av
penningars försändande med posten infördes 1866
p.-rörelsen i Sverige. Inrikes p. får lyda å högst
2,000 kr. Skall beloppet sändas telegrafiskt,
användes telegrampostanvisning. Genom
postförskottsanvisning redovisas
inlöst postförskott. Särskilda slag av anvisningar
utgöra barnbidrags-, folkpension
s-och skatteanvisningar.
Postarkèisk, geol., se Prekambriska
formationer.
Postbok. Korrespondent, som önskar
postavgifterna förda i räkning för erläggande
kvartalsvis, skall hålla postbok.
Postbonde, åbo på posthemman.
Postbox, se Fackavläggning.
post Christum nätum (förk. p. Chr. n.), lat.,
efter Kristi födelse (e. Kr.).
Postdatéra, åsätta ett senare datum än det
rätta.
Postdiligens [-/a’5s], se Diligens.
Postdirektion, Postdirektör, Postdistrikt, se
Postverket.
Postens identitetskort, legitimationshandling
för utbekommande av värdeförsändelser,
utfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
