Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Posse, 5. Arvid - Posse, 6. Amelie Posse-Brázdová - Possession - Possessiv - Possevino, Antonio - Possibel - Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Possession—Post
424
åt jordbruk, affärsföretag och kommunala värv
(bl. a. var han 1865—68 ordf, i Malmöhus läns
landsting). Sin politiska bana började han som
led. av ridderskapet och adeln vid 1856—58 års
riksdag. Vid 1862—63 års riksdag förfäktade
han som ordf, i bevillningsutskottet kraftigt
frihandelns principer, vilka han allt framgent blev
trogen. Vid riksdagen 1865—66, då han var
ordf, i statsutskottet, bekämpade P. förslaget
om
representationsreform. Efter reformens
genomförande gjorde
sig P. 1867 i A. K.
till målsman för det
lantmannaintresse, som
på grund av
kammarens sammansättning
kunde påräkna
majoritet där och som tog
form i
Lantmannapartiet. Som främste
ledare för detta parti,
vilket inom kort
intog en oppositionell
hållning mot
rege
ringen, var P. under en följd av år riksdagens
mest bemärkte och mäktigaste personlighet. 1867
—81 tillhörde P. A. K. och var 1867—75
statsutskottets ordf. 1876—80 var han talman i A. K.
och 19 april 1880 blev han statsminister efter
frih. L. De Geer. Det gällde nu för honom
att bringa till lösning frågorna om
indelningsverkets och grundskatternas avlyftande i
sammanhang med en ny försvarsorganisation. Tre
stora kommittéer tillsattes för frågornas
beredning, och vid 1883 års riksdag framlade
ministären P. sina förslag. Lantmannapartiet
gjorde emellertid betydande avknappningar på de
av regeringen begärda militäranslagen, och efter
ett intensivt intrigspel led P. nederlag. Han
avgick då (13 juni) från statsministerposten och
var därefter till 1889 president i Kammarrätten.
Som led. av F. K. 1882—90 intog P. en
tillbakadragen hållning. — Om P:s efterlämnade
papper se G. Carlquist i Hist. Tidskr. 1919 och
E. Thermænius ibid. 1931.
6) Amelie P.-Bråzdovå, den föreg:s
sondotter, författarinna (f. 1884 “A). Hon
studerade konst och musik i Köpenhamn till 1904, då
hon ingick äktenskap med Andreas Bjerre
(skilsmässa 1912). 1911—
25 vistades hon i Rom,
där hon genom sin
andre make, den
tjeckiske konstnären Oki
Bråzda (f. 1887), med
vilken hon var gift
1925—30, blev
engagerad i den
emigranttjeckiska frihetsrörelsen före och under
i:a världskriget. 1925
bosatte sig P. och
hennes make på
egendomen Zickov i sudettys-
ka delen av Tjeckoslovakien. 1939 återvände hon
till Sverige och återfick svenskt medborgarskap.
P. blev efter återkomsten till Sverige en av de
ledande i flyktinghjälpen och den antifascistiska
propagandan under 2:a världskriget; hon var en
tid ombud i Sverige för Nansenhjälpen och
grundade 1940 den s. k. Tisdagsklubben; 1951 erhöll
hon pension av staten. Som förf, har P.
skrivit en rad starkt personligt hållna minnesböcker.
I ”Den oförlikneliga fångenskapen” (1931), ”Den
brokiga friheten” (1932) och ”Vidare” (1936)
berättar hon om sina år i Italien, i ”1
begynnelsen var ljuset” (1940), ”Kring kunskapens träd”
(1946) och ”Kunskapens träd i blom” (s. å.)
om sin uppväxt- och ungdomstid, i ”Bygga upp,
ej riva neder” (1942), som har romanform, om
sina upplevelser i Tjeckoslovakien och i
”Åtskilligt kan nu sägas” (1949) om sin verksamhet
i Tisdagsklubben. ”Mellan slagen” (1944)
innehåller minnen, reseskildringar och tal samt
”Minnenas park” (1944) erinringar från Italien.
”Samlade skrifter” i 8 bd 1946.
Possession (lat. posse’ssio), besittning; gods.
— Possessionat, godsägare.
Possessiv [på’-], gramm., angivande ett
ägande. Possessiv genitiv är sålunda en
genitiv, använd för att beteckna ägaren, t. ex.
gossens bok. På samma sätt kallas min, din, sin, vår,
eder (min bok, boken är min o. s. v.) för
possessiva pronomen.
Possevino [påsevi’nå], Antonio, italiensk
jesuit (1533—1611). Han ingick 1559 i
jesuitorden, där hans djupa lärdom fick snar
användning. Under de följ, åren verkade P.
som ivrig kättarbekämpare i Savojen och s.
Frankrike. 1573 blev han sekr. åt
ordensge-neralen i Rom. 1577 sändes han av Gregorius
XIII till Sverige för att söka återföra Johan III
och Sverige till romerska kyrkan. Han vann ett
visst inflytande över konungen, vilken t. o. m. tog
nattvarden enl. romersk ritus. Som Johans
sändebud återvände P. till Rom i maj 1578 för att
utverka vissa av Johan begärda dispenser. Dessa
avslogos bestämt. När därför P. återvände till
Sverige i juli 1579, möttes han av stor kyla.
1580 lämnade han Sverige utan några egentliga
resultat men dock med vissa förhoppningar för
framtiden, eftersom tronföljaren Sigismund
vunnits för katolicismen. 1581 sändes P. till
Östeuropa för att medla fred mellan Ryssland och
Polen, vilket även lyckades 1582. Nu trädde han
i förbindelse med Stefan Båthory, vars politik
han som nuntie i Polen understödde mera än
påvens. 1587 återkallades han som prof, till
Italien, där han sedermera för kurian utförde flera
diplomatiska värv. — Litt.: A. Hofmann, ”A.
P:s Bemühungen um die sogen. nordischen
päpst-lichen Seminare 1578—85” (1929).
Possibel, möjlig. — Subst.: Possibilitét.
Post (av lat. po’situs, ställd), syssla, ämbete;
varuparti; budskap, nyhet (t. ex. jobspost); i
räkning upptagen vara el. arbetsprestation med
därför utsatt penningbelopp; mellanbalk i
fönsterkarm (fönsterpost); sidoinfattning till en dörr
(dörrpost). c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
