Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ptolemaios, Klaudios - Ptomainer - Ptyalin - Pu (kemi) - Pub - Pubertet - Pubes - Publicera - Publicist - Publicistklubben (P. K.) - Publicitet - Public relations - Public school - Public utilities - Publik - Publikaner - Publikation - Publikum - p. u. c. - Puccini, Giacomo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Ptomainer—Puccini
564
8,000 platser på jorden genom angivande av deras
längd och bredd. Till detta arbete hörde även
en samling kartor. — Av P:s verk föreligger en
mönstergill, ehuru ännu oavslutad texted. av J.
L. Heiberg, F. Boll och E. Boer (4 bd, 1898—
1940: Almagest och smärre astronomiska skrifter;
ty. övers, av den förra av K. Manitius, 2 bd,
1912—13); stjärnkatalogen utg. av C. H. F.
Peters och E. B. Knobel (1915). — Litt: A.
Pannekoek, ”The planetary theory of Ptolemy”
(i ”Populär Astronomy”, 55, 1947).
Ptomainer, se Likgift.
Ptyalin, se Diastas.
Pu, kemiskt tecken för 1 atom plutonium.
Pub, kortnamn för ab. Paul U. Bergström.
Pubertet (fr. puberté, lat. pube’rtas, av pübes,
manbar), avser dels de kroppsliga förändringar,
könsmognad och stark kroppstillväxt, dels de
förändringar i de ungas beteende, framför allt
beteendet gentemot omgivningen, som uppträda efter
13—14-årsåldern. P. i psykologisk mening äger
visserligen ett samband med de kroppsliga
förändringarna, men den är också i hög grad
beroende av de ungas kulturella och sociala
uppväxtmiljö. Medan p. i det primitiva samhället i
stort sett sammanfaller med den korta tiden för
könsmognaden, då den unge upptages i de vuxnas
krets, sträcker den sig i det västerländska
samhället betydligt över tiden för könsmognaden. Det
förekommer en relativt lång psykisk och social
mognadsprocess, under vilken den unge
småningom växer in i den vuxnes medborgerliga
uppgifter. Denna mognadsprocess sträcker sig från
13—14-årsåldern till 20—21-årsåldern. De ofta
förekommande friktionerna med omgivningen,
trotset och den överhettade fantasiverksamheten
måste tolkas utifrån den sociala konfliktsituation,
som de unga befinna sig i under p. Fastän
könsmognaden inträtt, är den unge icke mogen de
vuxnas sociala uppgifter. Han är vuxen i
biologisk men ej i social mening.
Pübes, blygdbensregionens bildningar.
Publicera, offentliggöra, ge ut i tryck.
Publici’st, tidningsman. — Publicisti k,
tidningsväsen. — Adj.: P u b 1 i c i’s t i s k.
Publicistklubben, förk. P. K., sammanslutning
mellan pressmän av olika slag, stiftad i
Stockholm 7/s 1874 æed ändamål att bilda en
föreningspunkt för tidningsmän, i främsta rummet
huvudstadens. Snart började klubben framträda
offentligt i frågor, som rörde den svenska pressen i
allm. Nya stadgar 1881 gåvo P. en mera fast
organisation. Genom stadgeändringar 1897 och
1926 har P. övergått till att bli en mera allmän
svensk tidningsmannaförening. I landsorten ha
bildats 6 olika kretsföreningar, som utgöra
under-avd. av P. Den har sedan 1881 utg. en illustrerad
tidn., Julkvällen. P. utgav 1898—1901 facktidn.
Pressen, utger sedan 1907 årliga Meddelanden och
sedan 1938 en årsbok. — Klubben har mottagit
flera donationer, däribland 1901 25,000 kr från
Stiftelsen för Lars Hiertas minne till en fond för
resestipendier för publicister, 1927 25,000 kr av
S. Gumælius’ annonsbyrå, 1932 20,000 kr av
Kooperativa förbundet i anledning av H. v.
Kochs 60-årsdag till en fond för sociala studier
för tidningsmän samt 1950 25,000 kr av chefred.
Axel Johansson.
Publicitet, offentlighet.
Public relations [pa’blik rilei’/anz], eng., i
sin vidaste omfattning benämning på förhållandet
mellan å ena sidan en individ, ett företag el.
annan organisationsform och å andra sidan
allmänheten, samhället och dess inst. samt alla de
personer, som företaget etc. kommer i kontakt
med el. vilkas åsikter och handlingar kunna
påverka detta på något sätt. P.-verksamhet innebär
ett medvetet åstadkommande av ett fördelaktigt
offentligt anseende genom olika slags
upplysnings-och publicitetsverksamhet.
Public school [pa’blik skö’l], engelsk
privatskola (för elever mellan 13 och 19 år) av
övervägande överklasstyp. P. ha spelat och spela
fortfarande en viktig roll vid de unga engelsmännens
yrkesutbildning, förberedelse till offentligt liv
och uppfostran till gentlemen. De nio stora p.
(som skilts ut från de övriga i Public School
Act 1868) äro: Winchester (grundad 1387),
Eton (1441), Shrewsbury (1552), Westminster
(1560), Merchant Taylors’ (1561), Rugby (1567),
S:t Paul’s (1570), Harrow (1571) och
Charter-house (1611). Eton är den största med omkr.
1,200 elever. Det sociala och intellektuella
anseende dessa skolor åtnjuta är mycket stort, men
några relativt nya p. (Marlborough, grundad 1843,
Clifton, 1852, m. fl.) ha i fråga om
undervisningen fått ett nästan lika stort anseende. De
flesta p. äro internatskolor, ehuru många ta emot
externatelever (dayboys).
Public Utilities [pa’blik joti’litiz], eng., eg.
allmänna nyttigheter, allmännyttiga företag,
sammanfattande om el-, gas- och vattenverk,
kommunikationsföretag etc., som tillgodose för den
stora allmänheten gemensamma, viktiga behov.
Publik (lat. püblicus). 1) Allmän, offentlig (i
motsats mot enskild, privat). — 2) P. el. p
u’b-1 i k u m, läse-, åhörar-, åskådarkrets.
Publikäner (lat. publicäni), hos forntidens
romare förpaktare av statens inkomster i vissa
provinser samt entreprenörer av offentliga
arbeten (vanl. sammanslutna i bolag). P:s
snikenhet, som de på grund av sitt inflytande i Rom
kunde ge mycket fria tyglar, gjorde dem ytterligt
hatade bland Roms undersåtar. Dessa p.
för-svunno i stort sett under kejsartidens första årh.
Med de p., som omtalas i N. T., avses huvudsaki.
bolagens underordnade tjänstemän.
Publikation (av lat. publicäre, offentliggöra),
offentliggörande, utgivande av en skrift; den
utgivna skriften.
Pu’blikum (lat. püblicum), se Publik 2).
p. u. c., förk. för post ürbem co’nditam, lat.,
efter stadens (Roms) grundläggning.
Puccini [potji’ni], Giacomo, italiensk
operakompositör (1858—1924). P:s första operor på
1880-talet mottogos med välvilja, men fullt
erkänd blev han först med ”Manon Lescaut” (1893).
De sedan följ, tre kunna betraktas som hans
huvudoperor: ”Bohème” (1896), ”Tosca” (1900) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
