Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pälsverk - Pälsätare - Pältsa - Pär - Pärk - Pärl (halvcorpus) - Pärlbåt, Pärlbåtssnäcka - Pärlemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Pälsätare—Pärlemor
622
räven. Viträv (polarräv el. fjällräv)
har blågrå ullhår, som täckas av de vita stickelhåren.
Sibirisk viträv har nästan vita ullhår och är
värdefullast, kanadensisk viträv har crèmefärgade ullhår, och
vanl. blekas dessa el. färgas till imiterad blåräv. —
Skunk (stinkdjur) har den naturligt svartaste
pälsen med ett vitt band, som sträcker sig från nosen
och i pannan breder ut sig till en vit fläck, vilken
gaffelformigt delar sig nedåt sidorna. Den vita gaffeln
skäres ut el. färgas svart som pälsen i övrigt.
Skunk-skinn bär understundom handel sbeteckningen svart
m å r d. Utbredningsområde: Syd- och Nordamerika.
Varaktighet: god. — Sobel. Amerikansk
sobel är mellanbrun till gul. De ljusa skinnen färgas
för imitation av rysk sobel. Varaktighet: god. Rysk
sobel är betydligt värdefullare med tät, mjuk
ull-hårspäls och sidenglänsande stickelhår. Färgen
varierar från ljusbrunt till blåglänsande svart. De mörka
skinnen äro värdefullast, varför hårspetsarna på ljusa
skinn mörkfärgas. Varaktighet: mycket god. — S ä 1,
h å r s ä 1, hair seal, från unga djur har en jämn,
enhetlig. glänsande hårbeklädnad av god kvalitet.
Nyfödda hårsälar äro värdefullast och benämnas whitecoat
och blueback. Med tilltagande ålder och storlek över
i m glesnar hårbeklädnaden. Sådan päls användes för
väskor, tornistrar o. dyl. Utbredningsområde:
Nordatlanten, Vita havet, Kaspiska havet och Bajkalsjön.
Sjöbjörn, äkta säl, fur seal, från
Pribilof-öarna och Godahoppsudden förarbetas utan stickelhår.
— Utter, med ullhårens färg varierande från brun
till gul. Skinnen beredas naturella el. också färgade,
med utryckta stickelhår för sälimitation. Kanadensiska
skinn äro bättre än de europeiska, som ha tunnare
hårbeklädnad. Varaktighet: utmärkt god. H a v s u
t-ter el. kamtjatkabäver lämnar den vackraste,
varaktigaste och värdefullaste pälsen. Pälsskinnen äro
sällsynta i marknaden på gr. av att stammen är nästan
utrotad; finns ännu sporadiskt i Ryssland. — Varg
har en tät, blågrå ullhårspäls med fina, böljande, svarta
stickelhår. De bästa skinnen komma från Canada.
Varaktighet : mycket god.
Pälsätare, Mallo’phaga, en ordning bland
insekterna, omfattande i—2 mm långa, vinglösa
former, vilka leva på fåglar och däggdjur, där de
livnära sig av hår och fjädrar samt av den
avfjällande överhuden, som de förtära med sina
bitande mundelar. P. ha stort, plattat huvud,
korta, fåledade antenner och fri första bröstring.
Särskilt tamhönsen angripas ofta av en art,
hönslusen (Menopon pallidum). På hundar
förekommer en annan art, Trichodectes latus.
Pältsa, Sveriges nordligaste fjäll, s. v. om
Tre-riksröset i Lappland. Från toppen, 1,448 m ö. h.,
är midnattssolen synlig 22/23 maj—21/22 juli.
Turiststuga vid fjället.
Pär (fr. pair, av lat. pär, jämlike; eng. peer)
var i Frankrike 1814—48, i Portugal 1826—1911
och är ännu i England benämning på led. av
representationens ena del. Begreppet härstammar
från medeltiden.
Pärk, ännu i bruk varande gammalgotländskt
bollspel, troligen av holländskt ursprung. Den
vanligast förekommande s. k. ”bak-p.” (i mots. till
”fram-p.” el. ”putt-p.”) spelas på en jämn, c:a
50 X 30 m stor plan, indelad av en tänkt
gränslinje i ett inne- och ett utefält. Den rektangulära
”p ä r k e n” (2,30X0,60 m), utmärkt med ribbor
el. lina, utlägges på 8 m avstånd från innefältets
kortsida. ”Stöta n” markeras av en liten påle el.
en sten. Spelarna utgöras av 2 numrerade 7-mans
lag. Bollen är klädd med garvat fårskinn, lagom
hård med 10—12 cm diam. P. spelas i 2
omgångar om 2 avd. Av innemännen placerar sig
”pärkkarlen” bakom p:s ”baksticka”, av
Plan och spelarnas uppställning i pärk.
a parken, b bakstickan, c framstickan, d högra och
vänstra stången, e stötan, O innekarlar, • utekarlar, A
och R pärkkarlar. Den streckade linjen markerar
gränsen mellan de båda lagen vid början av spelets olika
akter.
utemännen nr 1 vid stötan. Denne börjar spelet
genom att ge upp bollen med ena handen och slå
till med den andra för att få bollen att gå ned
i p. (göra ett ”hugg”). Pärkkarlen skall nu vid
ett giltigt hugg möta bollen (efter 1 :a studs)
med hand el. ben samt driva den tillbaka mot
utefältet. Bollen är förlorad (död) för
utemännen, om den ej studsar inom p., och nr 2 gör i
sin tur ett hugg o. s. v. Om pärkkarlen regelrätt
slagit tillhaka bollen, får gränslinjen överskridas
av spelarna, och bollen kan genom ”b ä d d r i n g”
drivas fram och åter mellan partierna, varvid
den skall mötas, innan den berört marken el.
efter 1 :a studs. Om bollen vid bäddringen går
död på innefältet, erhålla utemännen ”god k a s”
och få flytta gränslinjen till nedslagspunkten.
Ka-sen kan ev. förbättras genom en ny slagman.
Går bollen vid bäddring död på utefältet,
fortsätter den i tur varande utemannen att göra hugg.
Möter pärkkarlen ej bollen regelrätt, göra
innemännen fel vid bäddringen el. går bollen död i
höjd med el. bakom bakstickan, erhålla
utemännen ”k as i bakpärke n”. 1 :a omgångens 1 :a
avd. är då slut, och sidobyte äger rum. Detta
sker även, när alla utemän slagit. I 2:a avd.
gäller det för de nya utemännen att få ”bättre
k a s” än motspelarna. Lyckas de härmed, erhålla
de 10 poäng, i motsatt fall får motparten 10
poäng. 2:a omgång spelas som 1 :a, varvid
utemännen i i:a omgångens 2:a avd. förbli ute även i
2:a omgångens 1 avd. När ett lag nått 40 poäng,
har en ”pärk” vunnits. Lag, som först uppnår 2
”pärkar”, segrar (vinner en ”kula”). — Litt.: J.
Götlind, ”Idrotter och friluftslekar” (i ”Nordisk
kultur”, 24, 1933).
Pärl (h a 1 v c o r p u s), boktr., kägel om 5
typografiska punkter, en bland de minsta brukliga
boktryckstyper (ex.: pari).
Pärlbåt, Pärlbåtssnäcka, zool., se Bläckfiskar
och Nautilus.
Pärlemor, det innersta skiktet av musslornas
skal. Ytterst består detta av en av organisk
substans bildad hinna. Innanför denna ligga två
hu-vudsakl. av kalciumkarbonat bildade lager, av
vilka det inre är pärlemorskiktet. Detta är utbyggt
av många på varandra liggande, ytterst tunna
skikt, i vilka ljuset brytes (pärlemorglansen).
Tekniskt användbar är huvudsaki. p. av den äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
