Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pärlemor - Pärlemorfjärilar - Pärlessens - Pärlhyacint, druvhyacint - Pärlhöns - Pärlmussla - Pärlor, äkta - Pärlstav - Pärlstickare - Pärluggla - Pärlvitt - Pärlälven - Pärlälvens revir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Pärlemorfjärilar— Pärlälvens revir
624
pärlmusslan. Namnet p. häntyder på att
pärlemorskiktet under vissa omständigheter kan ge
upphov till pärlor.
Pärlemorfjärilar, Argy’nnis, dagfjärilssläkte.
Vingarnas översida är rödgul med en mängd i
tvärrader ordnade svarta fläckar, undersidan har
rader av fläckar, som bilda mörkare och ljusare
tvärband. Hos somliga arter äro de ljusa
fläckarna silver- el. pärlemorglänsande, hos andra
ha blott enstaka fläckar matt glans. — Larverna
ha sex rader taggiga tornar på ryggen och leva
vanl. på Piola-arter. 1 Sverige finnas 14 arter,
av vilka de vanligaste äro den storfläckiga
pärlemorfjärilen (A. latonia), A selene,
som tillika är en av Sveriges vanligaste
dagfjärilar, och stora p., A. aglaja (se bild 4 å
färg-pl. vid Dagfjärilar.
Pärlessens [-esa’us], se Pärlor.
Pärlhyacint, druvhyacint, Mu’scari,
lökförande liljeväxtsläkte med rosettställda, smala
blad.
Blommorna ha urnelik
el. bägarformig
kalk och sitta i
en vanl. tät
klase. M.
botryoi-des, från s. och
mell. Europa
med små,
ljusblå blommor,
odlas sedan
gammalt i
Sverige. Även
andra arter odlas,
särskilt M.
co-mosum, f j
ä-derhyacint,
med en stor
tofs sterila
blommor överst
i klasen.
Pärlhöns, Numidinae, underfam. av de
egentliga hönsen, omfattande kraftigt byggda fåglar
med korta vingar, medellång stjärt, fötter utan
sporrar och kraftig näbb. Huvudet och halsen
äro nakna och
ofta prydda av
bihang. Färgen
är en ljus
pärl-teckning på
mörk botten. P.
äro urspr.
hemmahörande i
Afrika; de
förekomma numera tama el.
förvildade även i
andra
världsdelar. Till det
största släktet,
Numida, hör
den vanliga
pärlhönan,
N. meleagris,
med en längd
Pärlhyacinter.
av 53 cm. På hjässan och vid undernäbben
finnas hudbihang. Hos gampärlhönan,
Acryllium mdturinum, från Östafrika är halsen
ultramarinblå och svart med silvervita
längsstrim-mor.
Pär Imussla, Meleagrina, släkte av musselordn.
Pseudolamellibranchiata, omfattande omkr. 30
arter, huvudsaki. från varma hav. Alla utmärkas
av väl utbildat pärlemorskikt i skalet, och
flertalet lämnar användbara pärlor. Värdefullast och
mest spridd är den äkta pärlmusslan, M.
margaritifera, från Indiska oceanen och Persiska
viken. Den förekommer även mångenstädes vid
kusterna av Stilla havet. Om flodpärlmusslan se
Flodpärlmusslesläktet.
Pärlor. Äkta pärlor, till sin
sammansättning med pärlemor överensstämmande bildningar,
som anträffas i el. innanför manteln av
pärlmuss-loma. P. uppkomma genom att ett stycke av
mantelns epitelskikt som en sluten blåsa omger en i
musslan inträngd främmande kropp, ofta en
masklarv. Denna omges av koncentriska pärlemorskikt,
bildade av epitelblåsan. Har denna ej helt
fri-gjorts från mantelepitelet, blir pärlan fastvuxen
vid skalets insida. De flesta p. (”orientaliska p.”)
erhållas från arter av släktet Meleagrina (se
Pärlmussla). Musslorna upphämtas av dykare och
lämnas att ruttna, varvid p. falla ut. Endast en
ringa del av de uppfiskade musslorna innehåller
p., Man begagnar därför numera genomlysning
med röntgenstrålar för att skilja de pärlhaltiga
musslorna från de övriga, vilka kastas tillbaka
i havet. Användbara p. bildas även i
flodpärlmusslan; vanl. värdelösa p. förekomma i många
andra arter, bl. a. ostron och blåmusslor. De
värdefullaste p. utmärkas av mild glans (jfr
Pärlemor), regelbunden form, hårdhet och relativt
hög spec. v. Oregelbundna p. äro de s. k.
barockpärlorna. Lönande pärlfiske bedrives framför allt
på n. v. kusten av Ceylon, i Persiska viken och
vid västkusten av Australien. Sötvattenspärlor
erhållas i Sverige huvudsaki. i Lagan och de
norrländska älvarna.
Japanska pärlor äro p. av den japanska
havspärlmusslan Avicula martensi, åstadkomna
kring en pärlemorkärna, som medelst ett
operativt ingrepp införes i musslan. I framställningen
av dylika ”odlade” p., som betinga ett vida lägre
pris, ha japanerna nu nått stor skicklighet. —
Imiterade p. framställas bl. a. av glaskulor,
som invändigt överdragits med pärlessens
(framställd av det silverglänsande skiktet av
guanin-kristaller i huden av löja) och sedan fyllts med
vax.
Pärlstav, byggnk., list, som ser ut att vara
sammansatt av pärlor el. kulor.
Pärlstickare, medeltida hantverkare, som
utförde pärlbroderier på textilier.
Pärluggla, zool., se Ugglor.
Pärlvitt, kem., se Blyföreningar och
Vismut-föreningar.
Pärlälven, högerbiflod till Lilla Luleälv;
vattenområde 2,250 km2, längd 135 km. Förr bedrevs
ett givande pärlfiske i P.
Pärlälvens revir tillhör Nedre Norrbottens di-
Vanliga pärlhönan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
