Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteknik - Radiomottagning och -mottagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Radioteknik
702
Fig. 8. Schema för en 3-rörs batterimottagare.
Apparaten är av rak typ med RF-steg, återkopplat
detektor-steg samt slutsteg.
la c:a 20 ggr antennströmstyrkan med motsv.
förstärkning som följd. — Betr, kristallens
verkningssätt se Detektor. — Ljudstyrkan från en
kristall- el. 1-rörsmottagare blir i regel obetydlig
men kan höjas, exempelvis till högtalarnivå,
genom att anordningen utbygges med ett el. flera
förstärkningssteg på hög- el. lågfrekvenssidan el.
på bådadera (jfr Förstärkning, med fig.).
Hög-frekvenssteg, länkade med avstämda kretsar, ge
härvid som biprodukt ett avsevärt tillskott i
selek-tivitet.
Fig. 8 visar ett kopplingsschema för en 3-rörs
batterimottagare, innehållande ett
hög-frekvenssteg, en rördetektor och ett
lågfrekvens-steg. Antennkretsen är här icke avstämd utan
aperiodisk men kan alternativt och med
fördel utföras avstämd. Induktiv återkoppling
är anordnad i detektorkretsen med tillhjälp av
spolarna Ls och Lgå, varvid återkopplingsgraden
regleras medelst variation av
skärmgallerspänning-en på detektorpentoden. — En dyl. s. k. r a k
mottagare utnyttjar rörbestyckningen väl och är
lämplig för lokalmottagning; den är dock i regel
alltför okänslig för mottagning av långväga
utsändningar.
Numera (början gjordes .omkr. 1930) äro
praktiskt taget alla radiomottagare byggda enl.
superheterodynprincipen enl. E.
Armstrong (se Heterodynmottagare), och alla
arbeta härvid väsentligen på samma sätt.
Superheterodynprincipen innebär, att man medelst en i
apparaten inbyggd högfrekvensoscillator alstrar
en svängning med konstant amplitud och en
frekvens, som något skiljer sig från den inkommande
signalens, varvid de båda svängningarna
sammanföras i ett s. k. blandarrör, t. ex. en heptod.
Vanl. väljes oscillatorfrekvensen (v) högre än
signal frekvensen (^0), varvid skillnaden dem
emellan kan utgöra exempelvis 455 kHz, som är
standard för de flesta rundradiomottagare.
Genom interferens alstras härvid dels en
skill-nadsfrekvens på 455 kHz, dels summafrekvensen
2^ + 455, även kallad spegelfrekvensen.
Bägge dessa svängningar äro modulerade på
samma sätt som den inkommande signalsvängningen.
Spegel frekvensen elimineras medelst ett el. flera
spärrfilter, som samtidigt utgöra bandpassfilter
för frekvenser i närheten av 455 kHz, d. v. s.
för apparatens mellanfrekvens. — Efter
mellanfrekvensförstärkningen följer en detektor,
som med hänsyn till bl. a. den automatiska
volymkontrollen och till svängningarnas styrka bör vara
av diodtyp och ofta är sammanbyggd med en
lågfrekvenspentod. — Fig. 9 visar ett
kopplingsschema för en allströms-superheterodyn,
innehållande 4 aktiva rör och ett likriktarrör. För
överskådlighetens skull ha de vid rundradiomottagare
eljest vanliga omkopplarna för olika
våglängds-områden och för s. k. bandspridning utelämnats.
Apparaten är utrustad med två vridkondensatorer,
Ci och C2, lämpligen anbragta på samma axel
(2-”gang”-kondensator). C2 avstämmer
gallerkretsen till första röret, och Ci avstämmer
oscillatorkretsen. Första röret är en oktod och tjänstgör
som blandare, varvid de tre nedersta elektroderna
bilda ett slags triodsystem för oscillatorn.
Mellanfrekvensen uttages från första rörets anod till
en mellanfrekvenstransformator, som på både
primär- och sekundärsidan avstämts en gång för
alla och som fungerar som bandpassfilter.
Härifrån inkommer mellanfrekvensen på gallret till
det andra röret, en högfrekvenspentod, och
tillföres det tredje röret efter filtrering i ytterligare
en transformator. Röret är av kombinerad typ,
i detta fall en diod-triod, varvid dioddelen
tjänstgör som detektor. Den likriktade
högfrekvens-strömmen passerar härvid motstånden R5 och Re,
av vilka Re är utförd som en potentiometer och
tjänstgör som volymkontroll. ”Glättning”
åstadkommes med tillhjälp av kondensatorn C10, så
att ren lågfrekvens inkommer på triod-delens
galler. —• Vid stor signalstyrka är strömmen genom
diod-delen i motsv. mån hög och som följd härav
även likströms-spänningsfallet över motstånden Re
och Re. Härav begagnar man sig för att få
mottagaren självreglerande (automatisk volymkontroll,
AVC). Detta sker på så sätt, att
gallerförspän-ningen till högfrekvensrören uttages via
motståndet Ri. Högfrekvensrören äro härvid av
”varia-bel-/4”-typ, d. v. s. deras förstärkningsfaktor blir
allt lägre ju längre galler för spänningen drives åt
den negativa sidan. Då avlägsna stationer
avlyssnas, bidrar AVC till att ge jämn ljudstyrka
(fading-kompensation), och vid växling mellan
olika starka stationer hindrar den, att mottagaren
avger alltför starkt ljud. Spänningen från Rt
utnyttjas även för avstämningsändamål, varvid
den inkopplas till gallret på
avstämningsindika-torn (”det magiska ögat”). — Det fjärde röret
i kopplingsschemat, här visat som en
lågfrekvens-tetrod, tjänstgör som kraftförstärkare och är
motståndskopplat till föreg. steg. En
utgångstrans-formator, Te, är inkopplad i dess anodkrets, var-
Fig. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
