Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteknik - Radiomottagning och -mottagare - Känslighet hos mottagare - Radiosändare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Radioteknik
704
Fig. 10.
vid primärimpedansen är anpassad till slutrörets
resistansdata och sekundärimpedansen till
högtalarens ohmtal. Det inaktiva röret är en
halvvågs-likriktare, som vid likströmsdrift icke fyller
någon positiv uppgift. Då apparaten drives med
växelström, genomsläpper rörets anod endast de
positiva pulserna. Pulserna glättas till likström
medelst ett filter, som består av induktansspolen
Li och kondensatorerna C17 och Cis. Dessa äro
lämpligen elektrolytiska, enär de eljest på gr. av
den stora kapacitansen skulle bli alltför
skrymmande. — Glödtrådarna till samtliga rör äro
se-riekopplade, som framgår av schemat.
Glödströmmen inregleras till rätt värde medelst
seriemotstånd.
En FM-mottagare skiljer sig från den
förut beskrivna huvudsaki. genom att
detektor-funktionen är en annan, då en för FM inrättad
detektor (hellre kallad diskriminator) har
till uppgift att reagera för frekvensändringar men
ej för amplitudvariationer. En diskriminator kan
utföras på flera
sätt; fig. 10
visar en
användbar koppling,
vars funktion är
lätt insedd.
In-gångskretsen är
avstämd j ust
till
mellanfre
kvensen; sekundärkretsen A avstämmes till en
något högre och kretsen B till en lika mycket lägre
frekvens. På utgångssidan motverka de likriktade
spänningarna varandra, så att den resulterande
ut-spänningen blir noll el. nära noll, så länge den
inkommande mellanfrekvensen är omodulerad. Sker
nu t. ex. en frekvenshöjning, ökar strömmen i
kretsen A och minskar lika mycket i kretsen B.
Efter likriktningen i dubbeldioden balansera
spänningarna över de båda glättningsfiltren icke
längre varandra, utan man erhåller en
lågfrekvent utspänning, som är proportionell mot
frekvensändringen och som sålunda återger den ton,
med vilken sändaren frekvensmodulerats
Känslighet hos mottagare. Utom vid
lokalmottagning eftersträvar man möjligast hög
känslighet hos en mottagare. Denna känslighet mätes i
mikrovolt (#V), och härvid avses den
högfre-kventa spänning, som måste tillföras apparaten,
för att slutröret vid fullt pådrag skall avlämna
50 el. 500 mW, då ljudfrekvensen är 400 Hz
och moduleringsgraden 30 °/o. Den högre
uteffek-ten är tillämplig vid apparater, vilkas högtalare
normalt förbruka mer än 1 W. Extremt hög
selektivitet, d. v. s. liten bandbredd hos
mottagaren, är ogynnsam vid rundradiomottagning, enär
det högre tonregistret, vilket motsvarar bandets
ytterkanter, härvid skäres bort. Andra
kvalitets-uppgifter rörande mottagare hänföra sig till u
t-effekt (vanl. 0,5—5 W), som brukar
fastställas under det villkoret, att distorsionen ej får
uppgå till mer än 10%, möjlighet till
klangfärgkontroll och anordningar för basexpansion, vidare
till den svårdefinierqde akustiska fideliteten
och till frihet från brum, rörbrus och
frekvens
Fig. n.
drift. Störningsfri avlyssning anses kräva en
fältstyrka av normalt 2 mV per m.
Radiosändare. De sändare, som utvecklades
vid 1900-talets början (gnist- och ljusbågssändare),
ha numera spelat ut sin kommersiella roll. Även
maskinsändarna ha blivit omoderna, varför dyl.
ännu befintliga anläggningar mest tjäna
reservändamål. Som förut nämnts, kvarstår en viss
användning även för gnistsändare, näml, som
nödsändare på fartyg, närmast på gr. av deras
egenskap att på
ett brett
frekvensband sända ut en
karakteristisk ton,
ägnad att
påkalla uppmärksamhet. Fig. 11
anger det
enkla principsche
mat för en gnistsändare. Från en generator
levereras 500-periodig växelström via nyckeln N
till en högspänningstransformator T. Strömmen
från denna urladdas över ett seriegnistgap G.
Före varje överslag har kondensatorn C även
uppladdats och urladdas sedan genom gnistan.
Denna kondensatorurladdning blir högfrekvent på
gr. av den seriekopplade induktansen Li.
Högfre-kvenssvängningen övertransformeras till
antennkretsen via spolen L2, varvid man söker välja
kopplingsgraden sådan, att generatorspänningen
närmar sig noll i det ögonblick huvuddelen av
energien pendlat över till antennkretsen, så att
gnistan slocknar och sålunda energislukande
kopp-lingsvågor mellan de båda kretsarna undvikas.
Från sändaren utgår härvid en våg, som
är ”modulerad”
med tonen 1,000
Hz (system
Tö-nende Lösch-f unken).
Moderna
sändare basera sig
på
användningen av r ö r g
e-n e r a t o r e r. I
det enklaste
fal
let kan en dylik vara byggd på ett enda rör,
kopplat exempelvis som en H a r 11 e y-o s c i 11 a t o r
(fig. 12). Frekvensen bestämmes härvid
väsentligen av värdet på kapacitansen C och
induk-109
tansen L enl. formeln v =–––––==, där L
2n\JLC
räknas i mikrohenry C«H) och C i picofarad
(pF). Svängningarna underhållas från anoden via
återkopplingskondensatorn C^, vars värde ej är
kritiskt. I praktiken innehålla sändare ett flertal
rör, av vilka ett tjänstgör som
styroscillator. Denna påverkar ett d r i v s t e g via ett el.
flera mellankopplade styrsteg, varefter
drivsteget matar slutsteget, som ofta innehåller
två el. fyra kraftförstärkarrör, vilka i så fall
äro kopplade i mottakt (push-pulT). För att
kraftförstärkaren ej genom oavsedda
återkopplings-effekter skall påverka de föregående rören och
Fig. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
