Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteknik - Radiosändare - Rundradio - Radio-telefoni, -telegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Radio-telefoni, -telegrafi
706
arbeta vid relativt låg frekvens
Fig. 13.
härigenom alstra parasitsvängningar, är
det vanligt, att vissa av styr förstärkarna och ev.
även drivsteget anordnas för
frekvensmultiplikation. Denna möj liggöres genom att
man låter rören arbeta i klass C-koppling, så att
harmoniska övertoner uppstå i anodkretsarna.
Dessa avstämmas för den önskade övertonen,
varför frekvensmultiplikationen ej innebär någon
komplikation. Den ger däremot en extra fördel,
spec. vid kortvåg, därigenom att oscillatorn får
och därför ger
bättre stabilitet.
Sedan
frekvensstabiliteten numera blivit en
viktig faktor,
byggas
oscillatorer i regel [-kristall-styrda, vilket-]
{+kristall-
styrda, vil-
ket+} innebär, att
en
piezoelek-trisk kvartskristall användes
som frekvens-
bestämmande element. Kopplingsschemat kan vara
exempelvis det i fig. 13 angivna. Här är K
kristallen, och Co representerar rörets inre
gal-leranodkapacitans (som åstadkommer
återkopplingen), medan Ci är en liten tillsatskapacitans,
som medger en viss ringa förskjutning av
oscillatorfrekvensen. — En komplett sändare för
omo-dulerade vågor (användbar för telegrafi) kan enk-
Fig. 14.
last beskrivas med det i fig. 14 visade
blockschemat.
Vid amplitudmodulerad sändning,
exempelvis för rundradio, måste anläggningen
kompletteras med en moduleringstillsats enl.
blockschemat fig. 15, varvid sändaren benämnes
högeffektmodulerad, när modulatorn är
inkopplad på slutsteget i st. f. på något föregående steg
Fig. 15.
NF XVII — 23
(lågeffektmodulering). Det kan lätt visas, att
anläggningen härigenom medger, att rören bättre
utnyttjas, och man får bättre totalverkningsgrad
(upp till c:a 40%). — Rörande
sammankopplingen mellan hög- och lågfrekvenssystemen se
Modulator; jfr även Förstärkning. —
FM-sän-d a r e måste av lätt insedda skäl moduleras
antingen i själva oscillatorn el. i ett på oscillatorn
el. en frekvensblandare återverkande steg.
Sändare för frekvenser inom intervallet 30—
300 MHz (metervågor), som innefattar såväl FM
som television, skilja sig ej principiellt men väl
till utförandet från dem, som användas för lägre
frekvenser. Vid höga frekvenser komma
induk-tansspolarna ofta att bestå av ett enda trådvarv;
läck-kapacitanserna få på samma gång ett
dominerande inflytande, och vågbildningsfenomen
längs förbindelseledningarna fordra ett ingående
studium. Vid ännu högre frekvenser, över 300
MHz, måste man för avstämningsändamål
tillgripa kretsar med fördelade induktanser och
kapaci-tanser, s. k. lednings- och hålrumsresonatorer, ofta
av koaxialtyp. Själva rören konstrueras med ett
minimum av inre kapacitans, bl. a. genom att man
väljer små dimensioner. Ett typiskt sändarrör är
härvid lighthouseröret, användbart för
frekvenser upp till c:a 3,000 MHz, varvid
hålrumsresonatorer anordnas som direkta påbyggnader på
rörets ansatser. Ovanför 3,000 MHz är man
hänvisad till andra rörtyper och spec. till sådana,
vid vilka elektronernas löptid mellan elektroderna
icke inkommer som en starkt begränsande faktor,
ss. klystroner och magnetroner, varvid
erforderliga resonatorer vanligtvis ingå i rörets egen
konstruktion. För magnetroner känner man ännu
ej några enkla medel att åstadkomma amplitud- el.
frekvensmodulering utan är hänvisad till att
använda pulsmodulering. Magnetronens
huvudsakliga användning är därför t. v. begränsad till
radar, där pulssändning är det avsedda och
naturliga arbetssättet.
Rundradio. Ett rundradionät är att likna vid
ett kraftledningsnät. Vid dess knutpunkter, de
enskilda radiostationerna, omformas programmet
till högfrekvens och sprides i denna form till
abonnenterna. — De mikrofoner, som komma till
användning för rundradio, äro övervägande av
elektrodynamisk typ och ha en nära rätlinig
karakteristik från 30 till 10,000 Hz. Varje
mikrofon är direkt ansluten till en ”A-förstärkare” och
härifrån till en ”mixer”, med vars hjälp de olika
mikrofoneffekterna nivåregleras och blandas. —
Trådradio innebär, att långvågssändare
inbyggas i lokala telefonstationer och att vågorna
utsändas på de ordinarie abonnentledningarna,
varifrån de uttagas via ett filter i telefonplinten.
Flera program kunna utskickas samtidigt men
fordra var sin sändare. Man räknar med en max.
räckvidd av c:a 5 km på abonnentledningarna.
Litt.: F. E. Terman, ”Radio Engineer’s
Handbook” (1943); ”The Radio Handbook” (13 :e uppl.
1951); ”Elektroteknisk handbok”, 5 (s. å.); ”The
Radio Amateur’s Handbook” (31 :a uppl. 1954).
Radio-telefonj, -telegrafi, se Radio och
Radioteknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
