Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raketdrift - Raketflygplan - Raketmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Raketdrift—Raketmotor
724
Raketdrift, framdrivning av farkost genom
till-lämpning av reaktionsprincipen vid förbränning av
medfört, syrebärande drivmedel. R a k e t m
o-t o r n kan vara konstruerad för fast (t. ex. krut)
el. flytande (t. ex. vätesuperoxid + alkohol +
katalysator) drivmedel. R. har kommit till a
n-vändning vid signal- och lysraketer,
raketprojektiler (se Raketvapen), kastapparater (se
Sjö-räddningsväsendet), raketflygplan samt raketer
för utforskning av höga höjder.
Raketflygplan, drivna av raketmotor,
användes under 2:a världskriget spec. av tyskarna,
och f. n. finnas experimentflygplan, konstruerade
för trans- och supersoniska hastigheter. På
flygplan kan ibland förutom annan motor (d. v. s.
kolv- el. reaktionsmotor) finnas en extra
raketmotor el. ett raketbatteri för att momentant ge
flygplanet ett dragkraftstillskott.
Raketer för utforskning av
mycket höga höjder ha efter 2:a
världskriget använts i U.S.A. Till en början gjordes
skjutningar med hopsamlade exemplar av den tyska
robotbomben V 2. Småningom konstruerades och
byggdes flera typer av nya raketer. Mest bekant
är rakettypen Martin ”V i k i n g”. I
”Viking”-raketen användes samma drivmedel som i V 2
(flytande syre samt etylalkohol). Startvikten för
”Viking” uppgår till 5 ton och för V 2 till 12,8
ton. Högre höjder och hastigheter än dessas ha
emellertid uppnåtts med ”B u m p e r”-projektet
1949. Detta var en tvåstegs raket, där första steget
var en V 2 och det andra en mindre raket av
typen WAC ”C o r p o r a 1”. Vid en
flerstegs-raket uppnås den fördelen, att, då aktionstiden är
till ända för första raketsteget, denna del
loss-göres från den sammansatta raketen. Då WAC
”Corporal”, som drevs med rödrykande
salpetersyra (oxidationsmedlet) och anilin, sålunda fick
starta från en utskjuten V2 (med dess
sluthastighet som begynnelsehastighet), uppnådde den
förstn. en max. hastighet av c:a 8,000 km/tim. och
steg till över 400 km. Vid provskjutningarna ha
raketerna haft omfattande mätutrustning ombord,
så att olika faktorer på höga höjder, ss. tryck,
temp., kosmisk strålning och jonosfärens
utbredning kunnat studeras. Ävenledes ha i vissa fall vid
raketflygningarna biologiska studier av höga
höjders inverkan på levande organismer (bomullsfrö,
flugor, apor) utförts. — Provskjutningarna av
raketer till höga höjder få också ses som ett led i
utexperimenterandet av en rymdraket. Det är
nämligen bevisat, att man med raket kan uppnå
sådan hastighet, att jordgravitationen övervinnes
och man kan flyga ut i världsrymden. Vidare
finnas erforderliga tekniska förutsättningar för
byggandet av en dylik rymdraket. Tidpunkten är
emellertid ännu ej inne för tillverkning av
bemannade rymdraketer (rymdskepp,
rymdfartyg).
Raketflygplan äro byggda för raketdrift och
i princip utformade som reaktionsflygplan. R.
användas hittills i mycket begränsad omfattning
på gr. av hög drivmedelsförbrukning och därmed
sammanhängande kort aktionstid. — Under 2:a
världskriget byggde tyskarna ett antal jaktflyg-
Raketflygplan, Bell XS-i.
plantyper för raketdrift. Det ensitsiga r.
Messer-schmitt 163 ”Komet” kom 1945 till användning
vid försvar av vitala markanläggningar mot
bombangrepp. Raketmotorn var av typen Walter
109,509 (jfr Raketmotor) och drevs med flytande
bränsle. Hela det 2,1 m långa aggregatet var
placerat bakom föraren. Flygplanets max.-hastighet
uppgick till 880 km/tim. på höjder över 6,000 m.
Raketmotorn kunde dock hållas i gång endast 7—9
min., men aktionstiden förlängdes genom perioder
av glidflygning. För att snabbt få fram ett billigt
men effektivt jaktflygplan påbörjade tyskarna
1944 konstruktion av typen Bachem BP 20
”Natter”, som var försedd med samma raketmotor
som ”Komet”. ”Natter” var en mycket radikal
konstruktion och utgjorde i själva verket ett
mellanting till jaktflygplan och styrbart
vapenbatteri. Max.-hastigheten på 5,000 m höjd
uppgavs vara 960 km/tim. Anfallande bombflygplan
bekämpades från ”Natter”-j aktplanet med
raketprojektiler. Efter slutfört uppdrag sköts föraren
sittande i sin stol ut från flygplanet och dalade
ned med hjälp av fallskärm. Vidare sprängdes
främre delen av flygplanet loss från den bakre,
vilken innehöll raketmotorn och vars
fallhastighet därför reducerades genom en speciell
fallskärm, så att den skulle kunna tillvaratagas för
att användas på nytt. Flygplantypen hann dock
ej komma till någon praktisk användning före
det tyska sammanbrottet. — Japanerna byggde
under 2:a världskriget självmordsflygplanet
”Jinrai” (Blixtnedslaget). Typen användes för anfall
mot fartygsmål. Nosen innehöll 1,200 kg
sprängämne. ”Jinrai” monterades före stridsuppdrag
som en stor bomb under kroppen på ett
bombflygplan och transporterades på så sätt till c:a
80 km från målet, där den ”flygande bomben”
lösgjordes och gick i glidflykt. I omedelbar närhet
av målet accelererades ”Jinrai” med hjälp av tre
rakettuber upp till en hastighet av 990 km/tim.
vid dykning mot fartyget. Föraren hade ej någon
möjlighet att rädda livet. — Efter 2:a
världskriget ha spec. i U.S.A. tillverkats r., ss.
experimenttypen XS-i (Bell Aircraft Corp.), vilket är
det första flygplan, som lyckats genomtränga
ljudvallen (14/io 1947), och D-558 II ”Skyrocket”
(Douglas Äircraft Co. Inc.). Sistn. flygplan har
framdrivningsaggregat i form av både
reaktions-och raketmotorer.
Raketmotor (eng. rocket engine, ty.
Raketenmotor), slag av reaktionsmotor, avsedd för
framdrivning av krigsraketer till raketvapen, flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
