Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regntid - Regnum - Regredient - Regress - Regression - Regressiv - Regressrätt - Regula de tri (gyllene regeln) - Regula falsi (falsk räkning) - Regulator - Reguljär - Reguljära systemet - Reguljära trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Regnum—Reguljära trupper
834
stigning inträffar nederbörd i synnerhet med
havsvindar, som adiabatiskt avkylas vid sin
uppåtstigning. I kustområden, där utpräglade
mon-sunvindar blåsa under vissa årstider, är därför
r. nära knuten till monsünvindens riktning och
styrka. Genom samverkan mellan passad- och
monsunvindar uppkomma i de tropiska och
subtropiska regionerna växlande och för olika
trakter karakteristiska förhållanden. Mellan 300 n. br.
och 300 s. br. finnas sålunda ofta någon av följ,
fyra huvudtyper i fråga om regnfördelning: 1)
dubbel r., stor torka under vintern, mindre
utpräglad torrperiod under sommaren, 2) ett enkelt
sommarmaximum, 3) höstmaximum med
torrperiod under vinter och vår, 4) vintermaximum
med torrperiod under sommaren.
Regnum, lat., konungadöme, rike.
Regredie’nt, den som påyrkar regress.
Regre’ss, återgång; tillbakagång. — Jur.,
påkallande av annans ekonomiska ansvarighet för
havda utlägg, t. ex. som borgensman el. i
anledning av försäkrad skada.
Regression, landhöjning, se Nivåförändringar.
Regressiv [el. re’-], som innebär tillbakagång;
vikande.
Regressrätt (av lat. regre’ssus, tillbakagång,
återvändande), jur., befogenhet för en gäldenär,
som jämte andra svarat för en skuld och betalt
större belopp därav än slutligt bort komma på
hans del, att mot den el. de övriga gäldenärerna
göra anspråk på det sålunda överskjutande
beloppet. Se även Borgen.
Régula de tri (mlat. régula de tri’bus, ”regeln
om tre”), även kallad gyllene regeln, ett
elementärt räknesätt, där man (utan att använda
ekvation) av 3 givna storheter a, b och c
beräknar en 4:e x, som med dessa bildar en analogi.
Det är allt fortfarande av stor betydelse för
lösandet av många ofta förekommande uppgifter
i det dagliga livet såväl som inom skilda
vetenskaper. Räknesättets väsen torde framgå av ett
enkelt ex.: ”Om 5 m tyg kosta 7 kr, vad kosta
då 9 m tyg av samma sort?” Lösningen erhålles
genom resonemang av typen: 1 m kostar 5 ggr
mindre än 5 m; alltså kostar 1 m ’ kr, och 9 m
5
kostar 9 ggr så mycket som detta, alltså kostar
7
9 m —-— ( = 12,so) kr. — Ofta generaliseras
5
räknesättet till att omfatta analoga räknesätt, där
man medelst liknande överläggningar beräknar
en storhet av flera än 3 givna storheter, t. ex.
”Om 5 m av ett 8 dm brett tyg kostar 10 kr,
vad kostar då 12 m tyg av samma kvalitet, om
, , , .. , O .. 10X7X12 , _
bredden ar 7 dm? Svaret ar —— kr. — R.
5X8
är uppfunnet av indierna; Aryabhata (f. 476)
har exemplet ”Om en 16-årig slavinna kostar 32
nischkas, vad kostar då en 20-årig?” och löser
denna uppgift under förutsättning, att värdet är
omvänt proportionellt mot åldern.
Régula fa’lsi, lat. (falsk räkning), mat.,
metod att beräkna ett tal, som skall uppfylla vissa
förutsättningar, genom att man försöksvis
an-NF XVII — 27
tager ett eller flera värden på detta tal. Så kan
man t. ex. bestämma det tal, vars tredjedel och
fjärdedel sammantagna skola vara 56, sålunda:
antag, att 12 uppfyller detta villkor, då man
finner, att en tredjedel plus en fjärdedel av detta
tal endast utgör 7. Genom proportionsräkning
beräknas då det sökta talet ur ekvationen
x : 12 = 56 : 7 el. x = 96. Stundom nödgas man
räkna med två försöksvis angivna värden, i
vilket fall utförandet av kalkylen blir mer
komplicerad.
Regulätor, något som verkar reglerande, d. v. s.
anpassar ett skeende efter någon viss norm. —
Inom tekniken är begreppet r. dubbeltydigt; man
avser härmed 1) en anordning, som i likhet med
en strypventil el. ett inställbart elektriskt
motstånd begränsar en medieström, en elektrisk ström,
en
maskinhastighet, ett
effektbelopp el. annan
storhet, varvid
anordningen är
avsedd att efter
behov omställas
t. ex. manuellt,
el. 2) en
anordning, som
automatiskt ombesörjer denna
omställning, så att
storheten i fråga blir
i det närmaste konstant (konstant-r.) el.
följer ett visst (tids-)schema (program-r.). —
Vid anordningarna enl. 2) knyter sig det
största principiella intresset till konstant-r.
Här kan man skilja mellan två
systemgrupper: den väsentligen direktverkande r., resp,
den indirekta r., varvid den senare alltid
är baserad på servomotor- el. reläprincipen och
på sådant sätt, att återföringsverkan erhålles.
— En typisk representant för en ”stelt”
direktverkande r. är tryckregulatorn (r e d
u-ceringsventilen) enl. fig. Högtrycksmediet
(gas, ånga el. vätska) inträder vid A, strypes av
ventilen B, inkommer i rummet under membranet
C och avgår vid D till en här ansluten
förbruk-ningsapparat. Membranet är ovanifrån belastat
med en ställbar fjäder E. Om trycket på
membranets undersida tillfälligtvis skulle överstiga
fjäderkraften, kommer membranet att röra sig
uppåt, varvid passagen förbi ventilkroppen B
avstänges och hålles avstängd, tills gastrycket
(sekundärtrycket) åter sjunkit något. I själva
verket fungerar en dylik tryck-r. vanl. utan
märkbara tryckfluktuationer, vilket sammanhänger
med frånvaron av glapp, den dämpande verkan
från membranet samt den stela kopplingen
mellan membran och ventil. — Ett annat exempel på
en direktverkande r. lämnas av den enkla
centri-fugal-r. för mindre ångmaskiner (se fig. vid
Centrifugalregulator). Ett ex. på en indirekt
verkande r. är turbin-r.
Reguljär, regelbunden, regelmässig.
Reguljära systemet, se Kristallsystem.
Reguljära trupper, se Irreguljär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
