Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Retningsfysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Retningsfysiologi
908
Retmedlets karaktär är åtm. för sinnesorganens
vidkommande ofta av ganska underordnad
betydelse. Retmedlets intensitet är däremot alltid av
bestämd betydelse, i det en retning måste nå
en viss lägsta styrka för att utlösa någon effekt;
denna minsta för åstadkommande av effekt
behövliga intensitet benämnes retningströskel.
Om retningens intensitet stegras utöver
retnings-tröskeln, stegras i regel också effekten intill en
viss gräns, det s. k. retningsmaximum.
För vissa organ (framför allt hjärtat) gäller
dock, att retningströskeln är identisk med
retningsmaximum (den s. k. allt el.
intet-lagen). Av betydelse är vidare den tid, varunder
en retning av en viss styrka måste pågå för
effekts erhållande; särsk. inom den kliniska
medicinen har denna tidsfaktor kommit att tillmätas
stor betydelse (vid den s. k. kronaxibestämningen
av den neuromuskulära retbarheten).
Retbarhe-ten hos det enskilda organet, resp,
organbeståndsdelen bestämmes av en serie faktorer, bland vilka
särsk. tillgången till näring och syre ävensom
den allmänna kemiska beskaffenheten av
vätske-miljön spela en avgörande roll. Uttröttningen av
ett organ inför upprepade retningar
sammanhänger intimt med dessa förhållanden. I allm.
kan eljest en retning, som träffar ett organ,
medan effekten av en föregående retning ännu gör
sig gällande, addera sig till denna effekt (s u
m-mation av retning). För muskulaturens
vidkommande blir resultatet härav en för längre tid
bestående varaktig sammandragning (tetanus).
Ett viktigt undantag utgöres av hjärtat, som är
oemottagligt för ny retning, så länge en
föregående retning utövar sin effekt (den s. k. r
e-fraktära fasen). Retningens överförande
från angreppsorten till andra organ el. organdelar
förmedlas dels genom nervsystemet, dels genom
blod- och vätskecirkulationen, dels slutl. inom
hjärtat även genom en särsk. utbildad
muskelanordning (hjärtats retledningssystem; se Hjärta,
sp. 372). En retning medför i allm. en elektrisk
tillståndsförändring inom vävnaden, i det en retad
del av ett visst organ (t. ex. en muskel)
förhåller sig negativt elektriskt till en icke retad del.
I en levande nerv låter sig härvid påvisas en i
anslutning till retning uppträdande elektrisk ström,
s. k. aktionsström. Det har under senare år
bevisats, att nervimpulsen förmedlas till
verkstäl-lighetsorganet medelst frigörandet av små
mängder hormoner kring nervändarna, vilket först
påvisades för hjärtats vidkommande. Sedermera
upptäcktes en dyl. impulsöverföring på kemisk
väg generellt inom organismen. Härvid är det
aktiva ämnet inom det sympatiska nervsystemet
noradrenalin, i övrigt acetylcholin.
Bot., den del av växtfysiologien, som
behandlar växtens retningsreaktioner, varmed
menas livsverksamhet i växten, som framkallas av
vanl. yttre förhållanden (retningsmedel),
ehuru själva reaktionen i växten åstadkommes
med medel, som växten redan besitter el. skaffar
sig på annat sätt. Man brukar beskriva
sambandet mellan retningsmedel och reaktion så, att det
förra framkallar men ej lämnar drivkraften för
den senare; dock är orsakssammanhanget ännu
ej utrett. Som retningsmedel förekomma ljus,
värme, tyngdkraft, mekanisk påverkan (tryck,
stötar), kemiska ämnen, elektriska spänningar
m. m. — De retningsreaktioner, som mest
studerats, sammanhänga med ändringar i cellernas
os-motiska tillstånd, hormonproduktion el.
tillväxthastighet och leda till formförändringar (m o r f
o-s e r, morfogena verkningar) el. rörelser av
växter el. deras organ (se Växtrörelser och
Foto-periodism). — Allmänt försiggår en retning i
följ, etapper. 1) Perception el.
reception, då retningsmedlet uppfångas och
framkallar en primär förändring utan yttre synbara
verkningar; denna är i regel strängt lokaliserad
till bestämda, för retning känsliga delar;
tyngdkraftretning uppfångas i vegetationspunkterna i
skott och rotspets, ljusretning i färgade plastider,
tryckretning ofta i särskilda hår el. celler i
hudvävnaden o. s. v. 2) Induktion, den
därpå följande serien av processer, som innebär
kemiska el. fysikaliska förändringar i cellerna;
under denna tid kan även förekomma 3) r e
t-ningsledning, emedan perception och
reaktion kunna försiggå på olika ställen;
retnings-ledning har visat sig kunna bestå av mekanisk
transport av ämnen (hormoner), som bildats el.
omformats vid perceptionen och som slutligt
framkalla 4) reaktionen, som visar sig i
t. ex. ändrad tillväxthastighet el. rörelser hos
växten. — I regel behöver ett organ ej retas
ända tills reaktion inträder utan en kortare tid,
presentationstiden, varefter retningen
kan avbrytas, och efter reaktionstiden
inträder ändock en reaktion. Det har
därigenom varit möjligt att fastställa
kvantitativa samband mellan retning och reaktion. En
viss reaktion beror ej endast på retningens styrka
utan även på dess varaktighet, således på r e
t-ningsmängden; en viss minsta mängd
fordras, tröskelvärdet. Retningar under denna
gräns, avbrutna av kortare perioder utan retning,
kunna dock ofta summera sig och framkalla en
reaktion. Reaktionens storlek kan stiga med
ret-ningsmängden, men i andra fall erhålles full
reaktion, så snart ett tröskelvärde överskridits:
allt el. intet-reaktion. — De påtagligt av yttre
retningar utlösta rörelserna pläga indelas i t r
o-pismer, nastier och t a x i e r. Tropismer
och nastier kallas kröknings- el.
vridningsrörel-ser, utförda av organ hos ej självrörliga
växter. En tropism är en
orienteringsrörel-s e, antingen krökning el. vridning (torsion),
med bestämd riktning i förhållande till
retmedlets. En nasti är icke på detta sätt riktad av
retmedlet. Taxis kallas en orienteringsrörelse hos
fritt rörliga växter, svärmsporer o. dyl.
Tropis-rnerna och nastierna utföras vanl. genom
olikformig tillväxt men ibland genom förändring av
safttrycket (turgor) i speciella vävnader. De
fritt rörliga växterna antingen krypa på olika
sätt el. simma med hjälp av flimmerhår el. gissel.
Taktiska rörelser förekomma även hos
klorofyllkropparna inuti cellerna. Retningsrörelserna
pläga ytterligare indelas efter det retmedel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
