Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reumatiska sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Reumatiska sjukdomar
916
frisk. Sjukdomsprocessen fortsätter i hjärtats
muskulatur och inre hinna. Ur denna process
uppstå näml. 90 °/o av alla organiska
hjärtvalvel-fel. Hj ärtinflammationen är långvarig. Hos unga
patienter kan man först efter ett el. ett par år
avgöra, huruvida förändring av valvlerna
kommer att uppstå. Efter 40 års ålder är det mindre
sannolikt, att hjärtinflammation av mera allvarlig
art uppstår. Även hj ärtsäcken o. a. organ kunna
angripas. Danssjuka är i flertalet fall ingenting
annat än reumatisk hjärninflammation. Under
huden finner man ofta s. k. subkutana knutor,
ärtstora, starkt ömmande, flyktiga. Punktformiga
blödningar i huden (purpura) kunna uppstå.
Knölros kan t. ex. vara förorsakad av
reumatism. Även ögoninflammationer tillhöra
sjukdomsbilden. Hälften av alla fall insjukna före 20 års
ålder. Den är lika vanlig bland män som
kvinnor. Sängläge är viktigaste behandlingsmetod,
därtill salicylsyrepreparat. På senaste tiden har
man börjat använda hypofyshormonetj ACTH
och binjurebarkhormonet cortison. Dessa senare
medel ge i stort sett samma effekt som
,sali-cylsyra. Penicillin, sulfapreparat o. a.
anti-biotica ha försökts. Effekten av dessa medel
på föregående förkylningssjukdom är ofta
utmärkt. Bästa förebyggande medel mot reumatisk
feber synes vara att behandla mer utdragna
för-kylningsfall, t. ex. halsflussfall, med penicillin.
På utbruten reumatisk feber ha antibiotica icke
någon effekt. Sanering av sjuka halsmandlar kan
vara önskvärd för förebyggande av recidiv.
Reumatoid artrit (kronisk
ledgångsreumatism) är den vanligaste och
svåraste av alla r. Även här måste man räkna
med möjligheten av att sjukdomen utlöses av
infektion. Förkylning, halsfluss m. m. såsom
inledande sjukdomstillstånd förekomma dock i
detta fall icke så ofta som vid reumatisk feber,
h öregående infektion är oftare av mer smygande
art. Varhärdar vid tändernas rotspetsar ha
stundom visat sig vara sannolik orsak. Även
smygande infektioner på annan plats i kroppen, ss.
i gallvägar, matsmältningskanal el. uro-genitalia,
ha tillmätts betydelse. Man har även
observerat fall, där ledgångsreumatism utbrutit i
direkt anslutning till en stöt mot först angripen
led. Reumatoid artrit uppkommer stundom ur
reumatisk feber. I flertalet fall börjar sjukdomen
smygande med lätt sj ukdomskänsla, lätt feber,
svullnad och rörelseömhet i en el. ett flertal
leder, oftast i småleder på händer och fötter.
Under det följande förloppet bli ibland lederna
svullna och starkt ömmande med stora
utgjut-ningar. Ibland skrumpna de, ibland äro
ledsmärtorna mycket uttalade, ibland är den sjuke
relativt smärtfri. I en del fall uppstå snabbt
förstöringar av ben och brosk, felställningar,
krokiga leder, oförmåga att använda lemmarna, i
andra fall bli ledförstöringarna obetydliga och
funktionen god. — Liksom reumatisk feber är
reumatoid artrit vida spridd i organismen. Även
här angripes hjärtat relativt ofta, särsk.
hjärtmuskeln. Förändringarna äro dock ej så
uttalade som vid reumatisk feber, hjärtvalvelfel
Kronisk ledgångsreumatism i sent
stadium.
uppkomma
sällan. Ledprocessen kombineras
med
förändringar av
lederna omgivande
mjukdelar,
bindväv, senfästen,
muskelfästen,
bursor o. s. v.
Alla åldrar
kunna sjukna i
reumatoid
artrit. Risken att
sjukna är dock
störst under
medelåldern. Under denna
period ha
kvinnor betydande
övers j uklighet.
Behandlingen
vid reumatoid
artrit är främst
vila och lämplig fysikalisk behandling, avsedd att
vidmakthålla ledernas funktion och förhindra
felställningar. Den sjuke bör dagligen vara
uppe en stund för att ge lederna och lemmarna
viss motion. Sjukgymnastik, olika former av
fysikalisk terapi, framför allt värmebehandling och
badbehandling, kunna underhålla ledernas
funktion, främst genom förbättring av
blodcirkulationen i perifera delar av kroppen. Kurortsvård
el. sjukhusvård är i flertalet fall önskvärd.
Sali-cylsyra användes i stor utsträckning men har
icke samma effekt som vid reumatisk feber.
Injektioner med guldsalt ha länge använts.
Behandling med ACTH och cortison har under
senare år använts i stor utsträckning.
Reumatiska sen-, muskel- och
nervinflammationer äro oftast mer el. mindre
isolerade syndrom av reumatisk feber el.
reumatoid artrit. Stundom kunna sådana processer
uppkomma mera isolerat. — Den s. k. s k u 1 d e
r-1 ä s a n, o m a r t r i t e n, är en sådan form, där
sjukdomsprocessen främst är. lokaliserad till det
glidlager, som ligger under deltoideusmuskeln
över själva skulderleden. Vid sjukdomsprocessen
uppstå här sammanväxningar, och axelns
rörlighet inskränkes. Starka smärtor uppkomma,
ofta kombinerade med utstrålande värk i armens
yttre delar. Denna sjukdom är vanlig i
50-årsål-dern samt ung. lika vanlig hos män som kvinnor.
Behandlingen är främst sjukgymnastik med syfte
att tänja ut sammanväxningarna i skulderleden.
Röntgenbehandling kan stundom göra effekt,
likaledes salicylmedikamentering.
Deformerande ledförändringar
(a r t r o s e r) utgöras av lokala
nötningsproces-ser å vissa ledgångar. Kroppen i sin helhet är
icke sjuk. De uppkomma gärna hos tyngre
personer i höftleder, knäleder och ryggradens
småleder. Personer, som gå och stå mycket, få
lätt artroser. Mer sällan uppkomma de i
axelleder och armbågsleder och då nästan alltid hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
