Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ribb - Ribbentrop, Joachim von - Ribbing, ätt - Ribbing, 1. Seved (riksråd) - Ribbing, 2. Per (af Zernava) - Ribbing, 3. Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ribb, vid kantning av sågat virke uppkommet
avfall.
Ri’bbentrop [-tråp], Joachim von, tysk
nationalsocialistisk politiker (1893—1946. Han
deltog i 1 :a världskriget som officer, hade 1918
diplomatiska uppdrag i Konstantinopel och var
1919 adjutant vid den tyska fredsdelegationen i
Versailles. Från 1920 var R. representant i
Frankrike och England för en stor vinfirma, till
vilken han var knuten genom sitt äktenskap med
chefens dotter Elise Henkell, och samlade en be-
tydande förmögenhet. Ett möte med Adolf Hit-
ler 1932 blev avgörande för R., som ställde sina
krafter och förbindelser till Hitlers förfogande
och inträdde i hans parti. Efter nationalsocialis-
ternas makttillträde blev R. Hitlers utrikespoli-
tiske rådgivare, invaldes i nov. 1933 i tyska riks-
dagen, blev i april 1934 regeringens befullmäkti-
gade ombud i nedrustningsfrågan och utnämndes
i maj 1935 till am-
bassadör för särskilda
uppdrag. Förhandling-
ar, som han förde i
London, ledde i juni
s. å. till den tysk-eng-
elska flottpakten, en
stor framgång för R.
1936—38 var han am-
bassadör i London, där
hans taktlöshet väckte
uppseende och bidrog
till att öka den anti-
nazistiska opinionen. I
febr. 1938 hemkalla-
des han för att som
utrikesminister förverkliga Hitlers krigiska
politik. Något eget utrikespolitiskt program ha-
de han icke. En självständig insats gjorde han
kanske vid inledandet av de tysk-ryska förhand-
lingar, som i aug. 1939 ledde till Moskva-pakten,
även kallad Ribbentroppakten. Säkert var han
därefter övertygad om möjligheten och värdet av
tysk-ryskt samförstånd, och han gjorde frukt-
lösa invändningar mot Hitler, då denne 1940—41
övervägde att gripa till vapen mot Ryssland; dock
föll han alldeles till föga, sedan Hitler fattat sitt
beslut. Några vaga fredstrevare under kriget,
som utgingo från R., saknade alla förutsättningar
att lyckas. R. var helt ett redskap åt Hitler, be-
undrade och älskade denne varmt och utformade
med stor arbetsförmåga hans projekt, i den mån
NF XVIII — 1
han blev underrättad om dem. Bland de national-
socialistiska koryféerna i den inre kretsen kring
Hitler var han avgjort en av de obetydligaste. Vid
Tysklands sammanbrott lyckades R. hålla sig dold
någon tid men upptäcktes och häktades i juni
1945, ställdes inför Nürnbergdomstolen, dömdes
till döden som skyldig enl. alla anklagelsepunkter-
na och avrättades 1946.
Ribbing, gammal frälseätt, som med säkerhet
kan föras tillbaka till 1400-talets början men an-
tagl. leder sitt ursprung från en gammal halländsk
ätt, känd från 1295. En gren, vartill R.2) hörde,
blev friherrlig 1654 och utdog 1882; en annan
gren, vartill R.3) hörde, blev grevlig 1778 och
utslocknade 1884.
1) Seved R., riksråd (1552—1613). Förord-
nad hovmarskalk hos Johan III 1590, intog
han under striden mellan Sigismund och hertig
Karl först en vacklande ställning; senare slöt
han sig dock till hertigen och blev efter hand
dennes betrodde man. 1604 utnämndes han till
överste räntmästare el. skattmästare, 1605 intogs
han i rådet. Vidare var R. bisittare i t. ex. den
utomordentliga domstolen över Hogenskild Biel-
ke 1605; han var även led. av den med anledning
av riksdagsbeslut 1604 (°m lagrevision) tillsatta
lagkommissionen.
2) Per R. (a f Z e r n a v a), den föreg:s bror-
sons sonson, frih., ämbetsman, parlamentariker
(1670—1719). Han blev 1712 kammarråd och 1714
landshövding i Uppsala län. R. deltog i 1714 års
riksdag och torde vid denna ha mottagit betydel-
sefulla impulser i enväldesfientlig riktning. Efter
Karl XII:s död samlades omedelbart kring ho-
nom de krafter, som ville grundlägga ett nytt
statsskick, och såsom ordf, i kommissionen över
Görtz vann han en för sina planer gynnsam le-
darställning. R. har främsta förtjänsten av den
politiska taktik, som ledde till 1719 års författ-
ning. Av Ulrika Eleonora utsedd till lantmar-
skalk, lät han sig dock i stället väljas därtill av
sitt stånd. Även i författningens redigering tog
R. ledande del, men resultatet blev mer radikalt
än den återställelse av det forna högadliga över-
väldet, som han närmast torde ha avsett.
3) Adolf Ludvig R., greve, konspiratör (1765
—1843). Efter militära studier utomlands blev R.
officer vid Livgardet. Hans lysande utsikter för-
mörkades genom hans anslutning till oppositionen
mot konungen. Förutom hans starka frihetspatos
medverkade härvid förbittringen över Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
