Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richter, Ole - Richter Frich - Richthofen, 1. Ferdinand von - Richthofen, 2. Manfred von - Richthofenbergen - Richthoff, Johan - Ricimer - Ricin - Ricinolja - Ricinus - Rickert, Heinrich - Ricketts, Howard Taylor - Rickettsia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Richter Frich—Rickettsia
20
I. Arctander därst., 1952). B. Björnson behandlade
saken i ”Paul Lange og Tora Parsberg” (1898).
Richter Frich [ri’k- fri’k], Ö., se Frich.
Richthofen [ri^thåfan]. 1) Ferdinand
Paul Wilhelm von R., friherre, tysk geolog, geo-
graf och forskningsresande (1833—1905). R. med-
följde 1860 som geolog en preussisk ambassad till
Kina, Japan och Siarn samt besökte även Ceylon,
Java och Filippinerna. Han förläde sedan sitt ar-
bete till de n. v. delarna av U.S.A., Nevada, Kali-
fornien etc., och först 1868 återupptog han arbetet
i Kina, som fortsattes
till 1872. R:s under-
sökningar i Kina,
varav resultaten nedla-
des i ”China, Ergeb-
nisse eigener Reisen
und darauf gegründe-
ter Studien” (5 bd och
atlas, 1877—1912), äro
grundläggande för
kännedomen om Kinas
naturförhållanden, sär-
skilt dess geologi. Ett
detalj resultat av R:s
forskningar är tolk-
ningen av Kinas löss-
jord som ett luftsediment (1872). — Efter åter-
komsten till Europa 1872 blev R. prof, i geografi,
1875 i Bonn, 1883 i Leipzig och 1886 i Berlin,
där hans institut blev ett centrum för det geo-
grafiska studiet. Bland R:s skrifter må särskilt
nämnas ”Führer für Forschungsreisende” (1886).
2) Manfred Albrecht von R., friherre,
stridsflygare (1892—1918); officer 1912, ingick
1915 vid flygvapnet och utmärkte sig under 1 :a
världskriget som en av Tysklands skickligaste
flygare; ryttmästare 1917. Som befälhavare för
ett jaktförband var R. mycket fruktad av sina
motståndare. Han nedsköts 1918 och hade till
sin död nedskjutit 80 fientliga flygplan. R. utgav
”Der rote Kampfflieger” (1917; sv. övers, s. å.).
— Litt.: ”M. v. R. Ein Heldenleben” (1920).
Richthofenbergen [ri^thåfan-], se Nan-shan.
Richthoff [ri’^thåf], Johan, brottare (f.
1898 3%), en av Sveriges bästa brottare (tung-
vikt), framför allt i fri stil. R. vann EM i fri-
brottning 1929 och 1930, i romersk-grekisk stil
1930 samt olympisk guldmedalj i fri stil 1928 och
1932. Han blev professionell 1932, gjorde en se-
gerrik turné i U.S.A. 1932—33, har varit instruk-
tör i Svenska brottningsförb. samt även uppträtt
som nykterhets- och frikyrklig talare. R. har utg.
”Flygande tackling och platt fall” (1935)-
Ri’cimer, germansk fältherre i romersk tjänst
(d. 472). Han utnämndes 456 av romerske kej-
saren Avitus till överbefälhavare i kriget mot
vandalerna och blev de närmaste åren den cen-
trala figuren i Västroms politik.
Ricin, kem. toxik., ytterst giftigt ämne, som
förekommer i fröna av Ricinus-växten (se Ri-
cinus). R. övergår ej i ricinoljan utan finnes i
presskakan efter oljans utpressning. Det förstö-
res vid kokning; sättes det även i ringa mängd
till utgjutet blod, bringas de röda blodkropparna
att klibba samman (agglutination). Liksom vid
bakterietoxinerna komma förgiftningssymtomen
först efter en ”inkubationstid” av 14—16 tim.
Förtärandet av ett tiotal frön dödar en människa.
Genom att tillföra kroppen lämpliga doser av r.
uppstår immunitet genom bildandet av ett antiri-
cin, analogt med bakteriernas antitoxinbildning.
Ricinolja, O’leum ri’cini, 1 a x è r o 1 j a, den
ur Ricinus-iröna erhållna feta oljan, som fram-
ställes fabriksmässigt i stor skala i Ostindien, s.
Frankrike, England m. fl. länder. För att befria
oljan från giftiga äggviteämnen (se Ricin) ur-
kokar man den med vatten el. löser den i alko-
hol. R. är tjockflytande, färglös el. endast svagt
gulaktig. Den löses i alkohol vid 500. R. har
förr allmänt använts som laxermedel.
Ri’cinus, släkte av fam. Euphorbiaceae. Den
enda arten, R. communis, är mycket mångformig
och är numera spridd i nästan alla varmare län-
der. I tropiska länder växer den upp till ett
mindre träd, i Medelhavsländerna blir den en me-
delstor buske, och i Sverige odlas den i form av
en 1—2 m hög, ettårig ört (som prydnadsväxt
i bladgrupper). Bladen äro långskaftade, djupt
handflikade, med spetsiga, grovsågade flikar.
Fröna äro sammantryckt ellipsoidiska, vanl. 1—2
cm långa, med glänsande skal. I den stora frövi-
tan finnas ända till 40% fet olja, ricinolja
(se d. o.).
Rickert, Heinrich, tysk filosof (1863—
1936). prof, i Heidelberg 1916. R., nykantian och
lärjunge till Windelband, betraktar filosofien som
en vetenskap om de gällande värdena. Omdömet
är enl. R. en värdering, ett erkännande av ett
gällande teoretiskt värde. R. skiljer mellan natur-
vetenskapernas och de historiska vetenskapernas
metod; de förra söka de abstrakta, allmänna la-
garna, de senare den individuella, enskilda verk-
ligheten, varvid de bestämmas av vissa allmänna
ledande kulturvärden. Bland R:s skrifter må näm-
nas ”Der Gegenstand der Erkenntnis” (1892; 6:e
uppl. 1928), ”Die Grenzen der naturwissenschaft-
lichen Begriffsbildung” (1902; 5:e uppl. 1929),
”Kulturwissenschaft und Naturwissenschaft” (®/7:e
uppl. 1926), ”Die Philosophie des Lebens” (2:a
uppl. 1922), ”System der Philosophie”, I (1921)
och ”Grundprobleme der Philosophie” (1934). En
sammanfattning av sitt system har R. givit i
”Deutsche systematische Philosophie nach ihren
Gestaltern”, 2 (1934). — Litt: T. Nial, ”H. R:s
kunskapsteori ” (1939).
Ricketts [ri’kits], Howard Taylor, ame-
rikansk patolog (1871—1910), e. o. prof, i patologi
vid univ. i Chicago 1902—10. Kort före sin död
i fläckfeber i México kallades R. till prof, i pa-
tologisk anatomi vid Pennsylvaniauniv. De publi-
kationer, som gjorde hans namn allbekant i den
med. vetenskapliga världen, rörde sig om orsaken
till fläckfebern, särskilt dess överföringssätt och
immunitetsförhållanden.
Ricke’ttsia, en grupp sjukdomsalstrande mikro-
organismer, först påvisade av H. T. Ricketts.
Omkr. 50 arter äro kända, förekommande fram-
för allt som parasiter hos olika leddjur; några
kunna överföras till människan och framkalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
