Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikissa (svenska furstinnor) - Rikoschett - Riksakt - Riksakten - Riksamiral - Riksantikvarie - Riksarkiv - 1. Svenska riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Rikoschett—Riksarkiv
50
brorsdotter till R.3) samt dotter till Magnus
Ladulås, blev nunna i Klara kloster i Stockholm
och var dess abbedissa redan 1335. — 5) R.,
kusin till R.4) samt dotter till konung Valdemar
av Sverige, blev 1285 g. m. sedermera konung
Przemyslaw av Polen.
Rikosche’tt (av fr. ricochet, studs), en projek-
tils uppstudsning el. (överflyttat) en projektil,
som efter studs (mot mark, vattenyta e. d.) fort-
sätter i ny bana. Det moderna art:s studsbri-
s a d e 1 d är ett slags r.-eld. En gevärskula, som
rikoschetterat, välter oftast, så att en r.-träff i
regel gör ett avlångt hål.
Riksakt (ty. ReichsaM), en form av fred-
löshet inom Tyska riket.
Riksakten. 1) En ständernas förklaring till
konung Adolf Fredrik med anledning av 1756
års rojalistiska kuppförsök. R., som uppsatts av
mindre sekreta deputationen och ej delgavs stän-
derna, upplästes inför monarken i närvaro av
riksrådet och talmännen för att sedan förseglas.
Den utgjorde en skarp vidräkning med konungens
författningsbrott, utmynnande i ett hot om av-
sättning i fall av förnyade grundlagskränkningar.
Mot slutet av 1760—62 års riksdag, som beteck-
nade ett närmande mellan hattpartiet och hovet,
uppbröts och förstördes r., som dock är bevarad
i avskrifter.
2) En lag, som under svensk-norska unionen
bestämde konstitutionella förhållanden mellan
Sverige och Norge. Efter att ha antagits av
norska stortinget och Sveriges ständer fick den
kunglig sanktion 6 aug. 1815. Den avskaffades i
Norge genom detta lands utbrytning ur unionen
1905; efter uppgörelsen i Karlstad och dennas
godkännande av norska stortinget biföll en svensk
urtima riksdag 16 okt. s. å. en k. prop. om r:s
upphävande.
Riksamiral, beteckning, härledd från 1500-ta-
lets överste amiral el. Sveriges rikes
amiral, för svenska flottans administrativa
och militära ledare under tiden 1602—83. Den
första kända instruktionen för r. utfärdades 1614.
Riksviceamiralen, som första gången
förordnades 1611, var r:s ställföreträdare och
närmaste man med huvudvikten av sin verksam-
het lagd på materielens eftersyn. I 1634 års R.
F. var Amiralitetet under r. som chef det tredje
av de fem rikskollegierna. Med Karl XI :s för-
ändringar i rikets centralförvaltning upphörde
riksamiralsämbetet. Därefter infördes titeln ge-
neralamiral.
Riksantikvarie, titel på den ämbetsman, vilken
utövar högsta tillsynen över rikets fornminnen
och kulturhistoriska byggnadsminnesmärken. R.
är tillika ständig sekr. i Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien samt chef för de under
dess inseende ställda statssamlingarna, främst Sta-
tens historiska museum. Ämbetets förste inneha-
vare var Johannes Bureus (som dock ej bar
titeln r.), vilken 1599 fick ”pass att draga kring-
om riket och avskriva runstenar”. 1630 utfär-
dade Gustav II Adolf på Bureus’ initiativ en ut-
förlig instr. för två Bureus’ medhjälpare, vilka
benämndes ”antiquarii regni”. Verksamheten in-
riktades huvudsaki. på uppteckningar av run-
inskrifter, insamlandet av handskrifter samt
författandet av antikvariska beskrivningar.
Efter inrättandet av Antikvitetskollegium
kom ämbetets verksamhet att förenas med
denna institution genom att det förras sekr. fun-
gerade som r. Under Hadorphs och J. Pering-
skiölds ledning utfördes då ett omfattande in-
venteringsarbete av landets fornminnen. Under
frihetstiden förlorade ämbetet i betydelse, och
då 1786 Vitt.-akad. upprättades, ställdes det upp-
lösta Antikvitetsarkivets samlingar under dess
överinseende, och r. blev tillika dess sekr. Genom
B. E Hildebrands insatser kom tyngdpunkten i
r:s ämbete att efter 1800-talets mitt koncentreras
på chefskapet för det av honom grundade Sta-
tens historiska museum. R. ha efter B. E. Hil-
debrand varit H. Hildebrand (1879—1907), O.
Montelius (1907—13), B. Salin (1913—23), S.
Curman (1923—46), M. Olsson (1946—52) och
B. Thordeman (sedan 1952). Särsk. under Cur-
mans ledning har Riksantikvarieämbetet utveck-
lats och fått en allt fastare organisation. Det be-
står av 2 byråer, en för fornminnesvården och
en för vården av minnesmärken ■’från medeltid och
nyare tid. Som chefer för dessa byråer stå två
1 :e antikvarier. Fornminnesbyrån handlägger alla
ärenden rörande landets förhistoriska minnesmär-
ken, ss. arkeologiska utgrävningar inom riket,
fornminnesrestaureringar och fördelning av forn-
fynd till olika museer. Genom egna tjänstemän
utför Riksantikvarieämbetet en inventering av
landets samtliga fornlämningar. Motsv. ärenden
rörande medeltid och nyare tid handläggas inom
den andra byrån. I samarbete mellan Riksanti-
kvarieämbetet och landets provinsmuseer och
landsting har landsantikvarieorganisationen utbil-
dats. — Litt.: V. Gödel, ”Riksantikvarieämbetet”
(i93o).
Riksarkiv, beteckning för statens centrala hu-
vudarkiv i Sverige, Danmark, Finland och Norge
samt för den 1919 i Potsdam inrättade arkivde-
pån för Tyska rikets gemensamma handlingar
(huvudsaki. fr. o. m. 1867; bl. a. arméns).
1) Svenska riksarkivet (RA), som sorterar un-
der Ecklesiastikdep., utgör dels rikets arkivsty-
relse, dels en anstalt för främjande av historisk
forskning, dels slutl. depå för K. m:ts kanslis ar-
kivalier och andra arkiv, som dit överlämnas. Un-
der riksarkivar ien sortera 2 arkivråd
som chefer för var sin byrå, av vilka den ena
handlägger ärenden ang. arkivdepån och den his-
toriska forskningens befrämjande, den andra sär-
skilda ärenden ang. landsarkiven, centrala och
lokala statsmyndigheters arkiv samt kommunala
arkiv. Vid R. tjänstgöra dessutom bl. a. 5 förs-
te arkivarier och 5 arkivarier samt
vetenskapligt skolade e. o. tjänstemän (arkiva-
rier och amanuenser). Som a r k i v sty-
re 1 s e har R. att utöva uppsikt över och led-
ning av landsarkiven och med dem jäm-
ställda depåer samt att befrämja rationell arkiv-
bildning och effektiv arkivvård inom förvalt-
ningen.
Arkivdepåns bestånd uppskattas till c:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
