Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Riksdag
58
rätta talade om ”riksens maktägande ständer”.
Ej endast lagstiftningsrätt och beskattningsrätt
kommo helt under r:s välde utan även rätten att
praktiskt taget utan konungens medverkan utse
och avsätta riksråden (se Licentiering) samt en
omfattande administrativ och judiciell kontroll-
rätt. Denna senare tog sådana former, att man
vid det politiska systemskiftet 1766 fann sig för-
anlåten att i någon mån begränsa och reglera
den. De viktigaste bestämmelserna om r:s nya
ställning finnas i 1719 års R. F. (utbytt 1720 mot
en ny och än mera ständervänlig) samt i 1723
års R. O. Enl. dessa skulle r. sammankallas
minst vart 3:e år och bestå av fyra från var-
andra avgränsade stånd: adel, präster, borgare,
bönder. Riksrådets medlemmar hade ej ens i sin
egenskap av adelsmän tillträde till r. Valrätten
till de tre lägre stånden, som tidigare varit täml.
oreglerad och beroende av myndigheterna, fixeras
och frigöres nu uttryckligen. Konkurrens från
provinsial- och utskottsmöten är helt utesluten,
och det fastslås uttryckligen, att riksdagsmännen
ej kunna bindas av några instruktioner från sina
valmän (jfr Principalatsstriden). Ett omfattan-
de utskottsväsende utbildas nu inom r. Utskott
ha visserligen redan tidigare kommit till använd-
ning, främst det sekreta utskottet, vilket utsågs
f. ggn 1627, och bankoutskottet, som tillsatts inom
de tre högre stånden alltsedan 1664, men nu vid-
gades betydligt deras verksamhet. Det viktigaste
av den frihetstida r:s utskott var sekreta utskot-
tet, som hade egen beslutanderätt i utrikespoli-
tiska frågor och alla andra frågor, som ansågos
böra hållas hemliga, ss. statsregleringen och även
bankens angelägenheter, varför bankoutskottet
uppgick i detta. Bland övriga utskott eller, som
de nu benämndes, deputationer, kunna nämnas
sekreta och justitiedeputationerna (för gransk-
ning och kontroll av rådsprotokoll i olika ämnen),
kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen
(frågor rörande handel), manufakturdeputationen
m. fl. Partistridernas häftighet och partiernas
undanskjutande av landets intressen till förmån
för sina egna samt den omfattande korruption,
som förekom inom partierna, ha i främsta rummet
bidragit att giva frihetstidens ständervälde dess
dåliga rykte. Genom 1772 års statskupp och den
då antagna R. F. sökte Gustav III, enl. vad han
uppgav, återföra r. till dess befogenheter och
organisation före det karolinska enväldets tid.
Dess inblandning i förvaltning och rättskipning
förbjöds, statsregleringen tillkom konungen, även
om r. bevarade bevillningsrätten, dess lagstift-
ningsrätt begränsades starkt, dess rätt att vart
tredje år sammankomma upphävdes, men dess
sammansättning blev densamma. Även arbetsfor-
merna från frihetstiden bevarades, om än modi-
fierade på grund av konungens dominerande
ställning. Än mer kringskurna blevo ständerna
genom Förenings- och säkerhetsakten av 1789.
Efter statsvälvningen 1809 reglerades r:s befo-
genheter i 1809 års R. F., och dess sammansätt-
ning och arbetsformer bestämdes i 1810 års R. O.
Ständernas sammankallande berodde ej längre av
kungligt godtycke, utan de skulle regelbundet
samlas vart femte år; 1845 ändrades detta till
vart tredje och 1866 till varje år. Dessemellan
kunde de samlas till urtima r. De fyra stånden
bibehöllos. Efter långvariga förberedelser och
flera misslyckade reformförsök avskaffades 1866
fyrståndsindelningen och infördes en uppdelning
av r. på två kamrar, vilkas sammansättning främst
genom reformerna 1909 och 1921 förändrats i
starkt demokratisk riktning. Utskottsväsendet
reglerades i 1810 års R. O. De ständiga utskot-
ten blevo sex, konstitutionsutskottet, statsutskot-
tet, bevillningsutskottet, bankoutskottet, lagutskot-
tet och allmänna besvärs- och ekonomiutskottet.
De fem förstnämnda finnas alltjämt, ehuru lagut-
skottet uppdelats på tre utskott; ett jordbruksut-
skott inrättades 1909 och ett utrikesutskott 1937.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet utbyttes
1866 mot tillfälliga utskott, vilka 1949 ersatts av
allmänna beredningsutskott (fr. o. m. 1953 ett ge-
mensamt för båda kamrarna). Dessutom kunde
konungen begära, att ett hemligt utskott, ”särskil-
da deputerade”, skulle utses för att med honom
överlägga om ärenden, som han ville hemlighålla,
d. v. s. huvudsaki. utrikesfrågor. Detta utskott av-
skaffades 1921 och ersattes med utrikesnämnden.
Enl. 1866 års R. O. utses Första kammaren
(F. K.) för längre tid än Andra kammaren (A. K.)
•—• resp. 9 och 3 år -—, varjämte för medlemskap
av F. K. fordras en högre ålder och en ekono-
miskt mer oberoende ställning än i samma av-
seende stadgats för A. K:s vidkommande. Val-
bara till F. K. äro näml, män, vilka fyllt 35
år och sedan 3 år ägt fastighet av minst 80,000
rdr taxeringsvärde el. ock skattat för minst 4,000
rdr inkomst av kapital el. arbete, medan till A. K.
äro valbara män, som uppnått 25 års ålder samt
minst 1 år före valet inom den kommun el. någon
av de kommuner, för vilka de väljas, uppfyllt
fordringarna för aktiv valrätt, näml, äganderätt
(el. stadgad åborätt) till fast egendom på minst
1,000 rdr el. arrende på livstid el. minst 5 år
av jordbruksfastighet, taxerad till minst 6,000
rdr, el. bevillning till staten för en till minst 800
rdr uppskattad årlig inkomst. Därtill kommer, att
då för F. K. varje led:s nioåriga tjänstetid räk-
nas från den dag, då han blivit vald, och total
förnyelse av densamma utom vid riksdagsupp-
lösning således aldrig äger rum, den bättre kan
företräda kontinuiteten i utvecklingen än A. K.,
vilken som ett språkrör för den rådande opinionen
förnyas hel och hållen vart 3 :e år. Mera för
karaktär sskillnaden än den passiva valrätten be-
tyder dock den aktiva. F. K. utses med valfrihet
inom hela riket av kommunala korporationer med
egna självständiga förvaltningsuppgifter, näml,
landstingen och stadsfullmäktige i städer, som ej
deltaga i landsting, nedan betecknade som stor-
städer, medan A. K. — med valfriheten bunden
inom kretsen — väljes inom smärre valkretsar,
näml. 1) städer på minst 10,000 inv., 2) av flera
smärre städer bildade stadsvalkretsar samt 3)
domsagor; av dessa grupper väljer den första
direkt, medan de två senare grupperna själva må
bestämma sig för direkta el. indirekta val. På
så sätt kan F. K. räkna sig till godo förmögen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
