Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rinman, 1. Sven - Rinman, 2. Erik - Rinmanmedaljen - Rinmans grönt - Rinna - Rio (stad) - Rio (flod) - Rio Branco - Rio de Janeiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Rinmanmedaljen—Rio de Janeiro
102
i) Sven R., bergsvetenskapsman, ”den svenska
bergshanteringens fader” (1720—92). Han blev
1740 auskultant i Bergskollegium och gjorde 1746
-—47 resor i Holland, Tyskland och Frankrike
för att studera järn- och stål fabrikationen där.
1749 antogs R. till bergsinspektor i Roslagen,
fick 1750 inseende över bruksdriften vid Hälle-
fors och utnämndes 1751 till övermasmästare,
med särskilt uppdrag att förbättra tillverkningen i
Västerbergslagen. 1760 kallades R. till dir. över
svartsmidet i riket samt blev tillika assessor i
Bergskollegium 1775 och e. o. bergsråd 1782.
R. bidrog kraftigt till
upprättandet av Es-
kilstuna fristad och
blev 1784 dir. för
denna. R. hade en ut-
omordentlig praktisk
begåvning och visade
en sällsynt förmåga
att finna enkla, genia-
liska lösningar av de
svåra uppgifter, inför
vilka han ställdes. In-
om såväl bergsmekanik
som andra grenar av
bergshanteringen och
bergsvetenskapen, ss.
tackjärnstillverkning, smide och stålberedning
samt bruksmanufaktur av olika slag, ådagalade
R. stor initiativkraft och uppfinningsförmåga.
Led. av Vet.-akad. (1753). Genom sitt ”Försök
till järnets historia” (1782) framstod han som
sin tids främsta auktoritet rörande järnets me-
tallurgi. Bland R:s arbeten märkas f. ö. ”Anled-
ningar til kunskap om den gröfre jern- och stål-
förädlingen och des förbättrande” (1772), ”Berg-
werks-lexicon” (2 bd, jämte planschband, 1788
-—89) och ”Afhandling rörande mechaniquen” (d.
2, med planscher, 1794; d. 1, av E. Nordwall,
utkom 1800). En minnesvård över R. restes 1833
i Eskilstuna. — Biogr. av C. Forsstrand (1920).
2) Erik Benjamin R., den föreg:s sonsons
sonson, publicist och socialpolitiker (1870—1932).
R., som avlade kansliexamen i Uppsala 1896,
tjänstgjorde i skilda ämbetsverk i Stockholm men
övergick redan 1897 till pressen. Han var 1897
—1906 utrikespolitisk medarbetare i Svenska
Dagbladet, 1906—11 politisk red. i Stockholms-
tidningen, 1911—30 tidn:s huvudred, och ansva-
rige utg., därefter chef för ledaravd. i Stock-
holmstidningen-Stockholms Dagblad. I politiskt
avseende liberal med starkt intresse för försva-
ret, deltog R. 1923 i den liberala utbrytningen ur
Frisinnade landsföreningen. Från 1924 var han
inedl. av Stockholms stadsfullmäktige. R. har
gjort en viktig insats i modern svensk socialpoli-
tik; särsk. intresserad var han av frågor om det
fackliga organisationsväsendet och arbetsrätten.
1913—21 var R. v. ordf., 1921 till sin död ordf,
i Centralförbundet för socialt arbete och från
1913 led. av Sociala rådet. Bland hans skrifter
märkas ”Städerna som arbetsgifvare (1907) och
”Arbetsaftal och kollektivaftal” (s. å.).
Rinmanmedaljen, se Jernkontoret.
Rinmans grönt, kem., se Koboltfärger.
Rinna, sn i Östergötlands län, Göstrings hd,
s. v. om Mjölby; 83,32 km2, 788 inv. (1953).
Sträcker sig från Östgötaslättens sydkant långt
upp i Holavedens bergiga skogsbygd. 1,449 har
åker. Nuv. kyrkan är från 1802; altartavla av
P. Hörberg. Ingår i Ekeby, R. och Blåviks pas-
torat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt. Till-
hör storkommunen Folkunga.
Rio, stad i Brasilien, se Rio de Janeiro.
Rio, sp. rio [ri’å], port, rio [ri’o], flod. —■
Vissa floder, vilkas namn äro sammansatta med
detta ord, torde sökas på huvudordet, t. ex. Rio
de la Plata, se La Plata.
Rio Branco [ri’o brä’nko], territorium i n. v.
Brasilien, från Rio Negro i s. till gränserna mot
Venezuela och Brittiska Guayana; 214,327 km2,
c:a 17,000 inv. R. upprättades 1943 ur staten
Amazonas och är Brasiliens glesast befolkade
del. Huvudort: Boa Vista.
Rio de Janeiro [ri’o So ^anaiTo], 1) Kuststat
i s. ö. Brasilien, omslutande Förbundsdistriktet
med förbundshuvudstaden R.2); 42,589 km2,
2,326,200 inv. (1950). Ung. Vs av hela arealen
utgöras av de branta, mot havet vettande slutt-
ningarna av Serra do Mar och Serra da Manti-
queira. Huvudstad är Niteröi.
2) R., vard. Rio, Brasiliens huvudstad, belä-
gen i Förbundsdistriktet (Districto Federal), som
utgör 1,357 km2 och har 2,413,152 inv., varav
1,814,770 (i95°) bo inom den egentliga staden,
upptagande c:a 155 km2. Näst Buenos Aires är
R. Sydamerikas största stad. Den är belägen vid
v. sidan av den örika, 30 km långa och 28 km
breda Rio de Janeirobukten. Inloppet till bukten
är kantat på v. sidan av den berömda, 390 m
höga Päo d’Assucar (Sockertoppen), vars karak-
teristiska kägla behärskar en stor del av stads-
bilden. Denna präglas av det natursköna läget
mellan havet i ö. och de branta bergskedjorna i
v. Allt detta gör R. till en av världens med hän-
syn till läge och omgivningar mest natursköna
och pittoreska städer. — Landet kring Rio de
Janeiro-bukten siktades f. ggn Vi 1502 av A.
Vespucci och erhöll av denna dag sitt namn
(”Januarifloden”). 1763 blev R. säte för den
portugisiske vicekonungen av Brasilien; där slog
sig Johan VI ned 1808, sedan han fördrivits från
Portugal, och vid kejsardömets upprättande blev
R. dess huvudstad. Sedan 1902 har R. moderni-
serats genom att de gamla gatorna breddats och
nya passager upptagits, ss. genom anläggandet
av den ståtliga, 1,8 km långa Avenida Rio Branco
från den nya hamnkajen till Passeio Publico och
den präktiga Avenida Beiramar därifrån till Bo-
tofago. En stor del av regeringsbyggnaderna äro
belägna i denna stadsdel. Många av R:s hundra-
tals kyrkor och kapell ligga även i denna stadsdel.
Vid Praqa Maua ligger oceanångarnas kaj. Utmed
bukten löpa Avenida Beira Mar och Avenida
Atlantica, som bilda en nästan milslång, palmplan-
terad promenad, åtföljd av plager. Bland förstä-
derna kan nämnas Säo Christoväo med det forna
kejserliga slottet Quinta da Boa Vista, omgivet
av en stor park. S. om gamla staden utbreder sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
