Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rispapper - Rissanen, Juho - Rissel - Rissla - Rist - Rist, Johann - Ristafallen - Ristell, Adolp Fredric - Ristori, Adelaide - Ristorno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Rissanen—Ristorno
112
Juho Rissanen: Blind gumma. Akvarell. 1899. Ateneum,
Helsingfors.
trädet Tetrapanax papyrifera. R. begagnas som
akvarellpapper, till konsttryck m. m. Japanskt
r. är ett tätt och mjukt silkespapper, som fram-
ställes av flera olika slag av växtfibrer; det an-
vändes bl. a. till cigarrettpapper.
Ri’ssanen, Juho Vilho, finländsk målare
(1873—1950), började som kroppsarbetare men
övergick tidigt till konstnärsbanan och var en tid
elev till Ilja Repin. Han väckte vid världsut-
ställningen i Paris 1900 en viss uppmärksamhet
med sina skildringar ur den finska allmogens liv.
I dessa visade han en ren och linj ebetonande mo-
numentalstil. Under 1900-talets första år kom
han i kontakt dels med Italiens freskokonst, dels
med moderna strömningar i fransk konst. R. blev
nu, efter att ha varit en utpräglat nationell konst-
när, alltmer internationellt inriktad. Han deltog
i bildandet av konstnärsgruppen Septem (1914),
som ville verka i den franska modernismens anda;
hans senare måleri är i någon mån inspirerat av
kubism och fauvism. R. har bl. a. målat en stor
fresk i Folkbibi :s läsesal i Helsingfors (”Åter-
vändande skogsarbetare”, 1904); han är i övrigt
bäst representerad i Ateneum i Helsingfors.
Rissel, grovt såll för avskiljande av agnar,
aska o. a. lättare el. finfördelade ämnen från säd
el. kol m. m.
Rissla, se Släde.
Rist, lantbr., se Plog.
Rist, J o h a n n, tysk teolog och psalmförfat-
tare (1607—67), av kejsaren kallad till ”hov- och
pfalzgreve”. Av R:s talrika psalmer finnas en
del i övers, och bearbetade i Sv. ps.; den mest
kända är nr 461.
Ristafallen, lodrätt vattenfall i Äreälv vid
Hålland, Undersåker sn, Jämtland, berömt för
sin skönhet, c:a 13 m högt, tudelat av en holme
och följt av en forssträcka (Storstensfallet, Ny-
landsforsen). R. har skurit sig c:a 100 m bakåt
i den av kalk bestående berggrunden.
Riste’ll, Adolp Fredric, dramatiker,
Dramatiska teaterns grundläggare (1744—1829).
Han blev först bekant genom tolkningar av Vol-
taires ”Zayra” (1773) och ”Merope” (1774). R.
blev 1777 bibliotekarie vid Drottningholm samt
vid konungens bibliotek i Stockholm. Han utgav
tragedien ”Domald” (1777), i franskklassisk anda,
samt översatte lyriska och rent dramatiska pjäser.
Från april 1787 fick R. privilegium på att under
sex år uppföra svenska skådespel på Bollhus-
teatern. Därigenom uppstod Svenska dramatiska
teatern, vars förste styresman R. sålunda blev.
Teatern öppnades 2 juni 1787 med det av R.
bearbetade ”Visittimman”. Företaget gick dock
snart över ända, och sedan R. 1788 gjort cession,
rymde han 1789 ur riket. R. ställde först färden
till England och därifrån till Paris. 1790 ut-
kommo hans ”Characters and anecdotes of the
court of Sweden”, som samtidigt översattes till
fr. och ty. men först 1820 till sv. Ehuru ej sär-
deles pålitliga, utgöra de dock ganska intressanta
bidrag till tidens sede- och personhistoria. —
Jfr J. Flodmark, ”När dramatiska teatern grund-
lädes” (i Årsskrift utgifven af Sveriges Teater-
historiska Samfund 1913).
Ristori [ristå’ri], A del ai de, italiensk skå-
despelerska (1822—1906). R. spelade tidigt barn-
roller, utbildades av Gustavo Modena och Char-
lotta Marchionni, spelade från 1836 med snabbt
växande framgång vid olika sällskap, gifte sig
1847 med markis Giuliano Capranica del Grillo
och lämnade scenen men återvände efter några
år i spetsen för eget sällskap och hyllades som
Italiens största skådespelerska. R. företog med
lysande framgång från 1855 europeiska och från
1867 också amerikanska turnéer. I Stockholm
spelade hon 1879 och 1880. Hon drog sig 1885
tillbaka från scenen och framträdde sedan endast
vid särskilda tillfällen. — Med plastisk skönhet
förenade hon i tragedien ett flammande tempera-
ment och en känslovärme, som oemotståndligt
grepo och ryckte med, i komedien en humor, som
lockade till löjen och tårar. Bland hennes roller
märkas Lady Macbeth, Fedra, Adrienne Lecouv-
reur, Mirandolina i Goldonis ”La locandiera”
samt titelrollerna i Alfieris ”Maria Stuarda”,
”Mirra” och ”Rosamunda”, Pellicos ”Francesca
da Rimini” samt V. Hugos ”Lucrezia Borgia”.
R. utgav 1887 sin självbiogr., ”Ricordi e studii
artistici”.
Ristorno [ristå’rnå]. Ett försäkringsavtal upp-
häves ibland under löpetiden el. räknat från en
förfluten tidpunkt. Återbäring, ristornering, av
redan erlagd premie kan då i vissa fall komma i
fråga. R. förekommer icke sällan vid ändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
