Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ristorno - Ristugg - Risvase, fiskvase, vase, våle, ruska - Risvin - Risör - Rit - Ritapparat - Ritarakademien - Ritardando - Ritbestick, cirkelbestick - Ritenbenk - Ritenuto - Ritornell - Rits - Ritschl, 1. Friedrich Wilhelm - Ritschl, 2. Albrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Ristugg—Ritschl
114
av en försäkring el., t. ex. inom bilförsäkringen,
vid dennas ersättande med en helt ny sådan. R.
förekommer planmässigt inom sjöförsäkringen
samt inom återförsäkringen, där ristorneringen
även omfattar motsv. provisioner el. omkostnader.
Ristugg, se Trätugg.
Risvase, fiskvase, vase, våle, r u s-
k a, fast el. flyttbar anordning (av granris,
enebuskar m. m., fästa vid pålar el. käppar) för
att bereda ökade möjligheter för vårlekande
fiskar med sammanhängande, anfästande el. an-
hopande rom, ss. abborre, mört, braxen och gös,
att avsätta rommen men även med ändamål att
bereda gömställen och skydd för fiskynglet.
Risvin, se Sake.
Risör, kuststad i Aust-Agder fylke, s. Norge;
c:a 3,000 inv. Trämasse- o. a. träindustri.
Rit (jfr Ritual), kyrklig ceremoni, kyrkobruk,
kulthandling.
Ritapparat. i) Tillsatsanordning vid mikroskop
(Abbes teckningskamera), medelst vilken ögat
samtidigt med mikroskopbilden ser ett papper,
på vilket bilden sålunda kan avritas, medan ob-
servationen pågår. — 2) Hjälpapparat vid upp-
görande av konstruktionsritningar, ersättande så-
väl parallell-linjal som vinkelhakar. En dylik r.
består av två till varandra kopplade parallello-
gramsystem, av vilka det ena indirekt utgår från
själva ritbordet, medan det andra avslutas med
ett svängbart system av två vinkelställda, gra-
derade linjaler. Moderna r. äro försedda med en
fjäderlös motviktsanordning av sådan beskaffen-
het, att linjalsystemet befinner sig i jämvikt över-
allt på ritbordets yta, oberoende av bordets lutning.
Ritarakademien, se Akademien för de fria
konsterna.
Ritarda’ndo [-då], förk. rit., it., mus., efter
hand långsammare.
Ritbestick, cirkelbestick, etui, innehål-
lande för linear-, konstruktions-, maskinritning
etc. erforderliga instrument, ss. passare för
blyerts och tusch, jungfrucirkel, spets-
passare och dragstift. Det senare använ-
Ritapparat med fjäderlös balanseringsanordning.
des till att uppdraga linjer med flytande tusch,
färg el. bläck och består av en smal (7-formad
stålfjäder, vars båda väl slipade och i profil något
rundade spetsar medelst en genomgående skruv
kunna föras mot varandra. Mellan spetsarna in-
föres en droppe av t. ex. tusch. Avståndet mellan
spetsarna bestämmer linjebredden.
Ritenbenk, syssel på Västgrönland, på båda
sidor om Vaigat, ö. om ön Disko på c :a 700 n. br.;
1,489 inv. (1947), varav 90 i huvudorten Riten-
benk. På ön Disko utnyttjas en kolfyndighet vid
Kutdligssat.
Ritenuto [-no’tå], it., mus., återhållet, något
långsammare än huvudtempot.
Ritorne’11 (it. ritorne’llo), mus., ”återvändan-
de”, en refräng i 1400-talets madrigal; på 1600-
talet en regelbundet återkommande instrumental
satsdel i en sång (i varje strof i sången); fanns
sedan även i dacapoarian.
Rits, klen skåra (åstadkommen t. ex. av ett
skarpt stålstift, ev. tillhörande en ritskubb), till
ledning för bearbetning av ett arbetsstycke el.
för avläsningsändamål el. dyl.
Ritschl. 1) Friedrich Wilhelm R., tysk
filolog (1806—76), prof, i Breslau 1834, i Bonn
1839, i Leipzig 1865. R. är en typisk representant
för tysk klassisk filologi under 1800-talet. Hans
vetenskapliga huvudarbeten röra utforskandet av
det arkaiska latinet, där han gjort bestående in-
satser. Berömda äro inledn. till hans uppl. av
Plautus’ ”Trinummus” (i ”Comoediae”, 1, 1848)
och ”Parerga zu Plautus und Terenz” (1845).
R. var även en betydande lärare. — Litt.: Biogr.
av O. Ribbeck (2 bd, 1879—81).
2) Albrecht Benjamin R., den föreg:s ku-
sin, teolog (1822—89), prof, i Bonn 1852, i Göt-
tingen 1864. R:s teologi kan sägas vara den sista
utlöparen av den un-
der 1700- och 1800-ta-
len ledande teologi,
som vid 1800-talets
begynnelse på en gång
omformas och fortsät-
tes av Schleiermacher.
R. riktar starka in-
vändningar mot Schlei-
ermacher men är dock
i högre grad beroende
av honom, än han
själv förmenar. R.
anklagar Schleierma-
cher för att denne
alltför mycket knutit
teologien samman med immanensfilosofisk
spekulation och metafysik och vill själv ra-
dikalt utskilja allt vad metafysik heter från
teologien; han vänder sig mot det roman-
tiska draget i Schleiermachers kristendomstolk-
ning och vill i stället låta den etiska synpunkten
dominera. Han kräver vidare en avgjord vändning
till historien och särskilt till Jesu historiska per-
son och hans förkunnelse. Och han vill slutligen
på ett helt annat sätt än Schleiermacher gjort
anknyta sin teologi till Luthers reformatoriska
huvudtankar, sådana han uppfattade dessa. Bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
