Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rogge, Konrad (Kort) - Rogslösa - Rogsta - Rohan, ätt - Rohan, 1. Henri - Rohan, 2. Louis René Édouard de - Rohde, Erwin - Rohde, Johan - Rohilkhand - Rohlfs, Gerhard (Afrikaresande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Rogslösa—Rohlfs
156
Johan Rohde: Från Christianshavns kanal.
— R. spelade även en politisk roll; som biskop i
Strängnäs var han självskriven rikskansler. Till
Sten Sture d. ä. stod han länge i gott förhållan-
de, men på 1490-talet inträdde en brytning, och
han medverkade till konung Hans’ inkallande 1497.
Rogslösa, sn i Östergötlands län, Dals hd, på
Östgötaslätten, mellan Vättern och Tåkern, n. om
Omberg; 25,36 km2, 982 inv. (1953). 1,697 har
åker. Vid Vättern Borghamns station (288
inv. 1951) och lastageplats. Kalkstensbrott. Egen-
domar: Vilseberga m. fl. Kyrkan är urspr. från
uoo-talet. Ingår i R. och Väversunda pastorat i
Linköpings stift, Dals och Lysings kontrakt.
Tillhör storkommunen Östgöta—Dal.
Rogsta, sn i Gävleborgs län, N. Hälsinglands
domsaga, på Hälsinglandskusten, n. ö. om Hu-
diksvall; 230,50 km2, 1,657 inv. (1953). Omfattar
den stora halvön Hornslandet och innanför lig-
gande småkuperade kustland. 1,501 har åker. Nuv.
kyrkan uppf. 1854. Tre s. k. fiskarkapell finnas,
äldst är Bergöns. Pastorat i Ärkestiftet, Nor-
danstigs kontrakt. Ingår i storkommunen Häl-
singtuna.
Rohan [råa’], fransk ätt, urspr. från Bretagne,
säkert känd från 1128.
1) Henri, hertig av R., militär (1579—
1638). Han gjorde karriär i hugenotternas led
och var efter Henrik IV :s död 1610 deras ledare
till fredsslutet i Alais (1629). Därefter stod R.
1630—31 i Venedigs tjänst men verkade sedan
som fransk representant i Graubünden. 1635—37
försvarade han framgångsrikt det strategiskt
viktiga Val Tellina mot de kejserliga trupperna
men måste nedlägga sitt befäl, främst på grund
av Richelieus misstro mot sin protestantiske ge-
neral. 1638 trädde R. i hertig Bernhards av
Weimar tjänst och sårades dödligt i slaget vid
Rheinfelden s. å. R. var en av tidens främsta
franska härförare. Hans memoarer (tr. 1644)
utgöra en viktig källa till hu-
genottkrigens historia. -—
Litt.: Biogr. av M. G. Schy-
bergson (1880) och A. Lau-
gel (1889).
2) Louis René É do u-
ard de R., kardinal (1734—
1803), var 1772—74 fransk
ambassadör i Wien, blev
1778 kardinal och 1779
biskop i Strasbourg. R.
var en av huvudfigurer-
na i halsbandsprocessen
(se d. o.).
Rohde [rå’da], Erwin,
tysk klassisk filolog (1845—
98), prof, i bl. a. Heidelberg
(från 1886). R. var nära vän
till Friedrich Nietzsche. För-
nämligast genom sina två hu-
vudarbeten, ”Der griechische
Roman und seine Vorläufer”
(1876) och "Psyche. Seelen-
cult und Unsterblichkeits-
glaube der Griechen” (2
bd, 1890—94; 10 :e uppl.
1925), verkade R. befruktande långt utanför de
facklärdas krets.
Rohde [ro’öa], Johan Gudmann, dansk må-
lare (1856—1935). Han var ett år elev vid konst-
akad., därefter hos Tuxen och Kröyer och vis-
tades sedan mycket utomlands, mest i Italien. R.
var 1891 en av stiftarna av Den frie udstilling.
Han har med förkärlek målat danska stadsbilder
med starkt uttryckt stämning, framställningssättet
dekorativt förenklat med stora linjer och bestäm-
da färgplan. Han har också utfört litografier
och arbeten i silver samt ritningar till möbler.
Rohilkhand [råuhilka’nd], område inom För-
enade prov., Indiska unionen, mellan Himalaja
och övre Ganges, ö. om Delhi. Namnet är för-
bundet med den afghanska folkstammen rohilla.
Rohlfs [rälfs], Gerhard, Friedrich, tysk
Af rikaresande (1831—96). Han tjänstgjorde 1855
—60 som läkare i främlingslegionen i Algeriet,
där han lärde sig arabiska och blev förtrogen med
muhammedanska seder. 1862—65 företog han vid-
sträckta resor i Marocko och n. v. Sahara, där
han bl. a. närmare undersökte oaserna Tafilelt
och Tuat. Efter att 1865 ha återvänt till Tysk-
land for han från Tripolis över Mursuk till
Bornu, i vars huvudstad, Kuka, han uppehöll sig
juli—dec. 1866. över delvis okänt land drog han
sedan åt s. v. till hamnstaden Lagos. 1868 med-
följde han den engelska Napirexpeditionen till
Abessinien och besökte 1869 bl. a. oasen Siwa.
1873—74 gjorde han för egyptisk räkning en
expedition till Libyska öknen, och 1878 sändes
han med gåvor från tyske kejsaren till sultanen
av Vadai men blev plundrad på vägen och måste
vända. Under denna färd nådde han som förste
europé oasen Kufra (i ö. Sahara). Han utnämn-
des 1885 till generalkonsul i Sansibar men åter-
vände snart. —■ Litt.: K. Guenther, ”G. R.”
(1912).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
