Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rohlfs, Gerhard (romanist) - Roi - Roine - Rois fainéants - Roi soleil - Rojalism - Rokitansky, Karl von - Rokitnoträsken - Rokoko - Rokossovskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Rohlfs—Rokossovskij
158
Rohlfs [rälfs], Gerhard, tysk romanist (f.
1892), prof, i Tübingen 1926, i München sedan
1938. R. har specialiserat sig på (särsk. s.) Ita-
liens dialekter. I de i s. Kalabrien och s. Apulien
ännu bevarade små grekiska språköarna ser han
rester av antikens grekiska kolonisering i dessa
provinser (”Etymologisches Wörterbuch der un-
teritalienischen Gräzität”, 1930, ”Historische
Grammatik der unteritalienischen Gräzität”,
1950). Gascogniskan har han utförligt beskrivit.
Roi [røa’], fr., konung.
Roine [råi’ne], sjö i Kumo älvs vattensystem,
Tavastehus län, Finland, längd 13 km, 84 m ö. h.
Vid R. ligger Liuksiala gård, Karin Månsdotters
änkesäte.
Rois fainéants [roa’ fäneä’], fr., ”kungar
som intet göra”, benämning på de sista frankiska
merovingerkonungarna.
Roi soleil [rwa’ sålä’j], fr., ”kung Sol”, be-
nämning på Ludvig XIV av Frankrike.
Rojali’sm, egenskapen att vara r o j a 1 i’s t,
anhängare av kungadöme. — Adj.: R o j a 1 i’s-
t i s k.
Rokita’nsky [rå- -ski], Karl, frih. von, ös-
terrikisk anatom (1804—78), prof, i patologisk
anatomi i Wien 1834—75. R. var en av de mest
framstående patologiska anatomer, som funnits.
Av hans många insatser märkas upptäckten av
bakterier som orsak till vissa endokarditer, påvi-
sandet av skillnaden mellan lobär och lobulär
pneumoni samt beskrivandet av akut gul lever-
atrofi.
Rokitnoträsken [rakji’tna-], träskområde, om-
fattande ö. delen av Polesien, Polen, kring Pripet
och dess bifloder.
Rokoko [råkåkå’] (fr. rococo), den konststil,
som uppkom i Frankrike omkr. 1710, i sin första
utvecklingsfas kallad régencestilen och
fullt utbildad Ludvig den femtondes
stil. R. är huvudsaki. en interiör- och konst-
hantverksstil, en ornamentstil, till sin karaktär
alltigenom dekorativ; men även bildkonsten på-
verkades av rokokostilens rörlighet, färgglädje
och mjuka behag. Stilen undviker det kantiga
och stelt regelbundna, och väggarna dekoreras
med ramverk i spröda linjer och smidiga snirk-
lar, med ornament, där snäck- och musselformen
ofta återkommer jämte buketter, girlander o. a.
i osymmetriskt uppbyggda kompositioner. Ofta
hållas rummen i vitt och guld, i väggen infattas
målningar med mytologiska el. pastorala ämnen
el. kineserier. Kinesiska tapeter äro även på mo-
det liksom kinesiskt och orientaliskt porslin. Möb-
lerna förena elegans med bekvämlighet; även här
härskar den svängda formen.
Stilens skapare är i främsta rummet G. M.
Oppenord och dess fulländare J. A. Meissonnier,
som båda visade inflytande av italiensk smak.
En annan av den mogna r:s mästare var G.
Boffrand. Den franska r. är i regel måttfull. I
Tyskland blir den mera bastant och överflödande
detaljrik. Till Sverige inkom r. med de för
Stockholms slotts dekorerande inkallade franska
konstnärerna och hantverkarna. Den franska
smaken omplanteras i svensk jordmån i främsta
Rokoko. Drottningens arbetsrum på Kina slott vid Drott-
ningholm, av J. E. Rehn. Se även bild vid Drottning-
holm, sp. 32 och bild 9 å pl. vid Byggnadskonst.
rummet av C. Hårleman och J. E. Rehn. —
Litt.: P. Jessen, ”Das Ornament des Rococo und
seine Vorstufen” (1894); A. Lindblom, ”R.”
(1929; i ”Bonniers konsthistoria”); A. E. Brinck-
mann, ”Die Kunst des R.” (1940).
Rokossovskij [rakaså’fskaj], Konstantin,
rysk militär av polsk börd (f. 1896). R. blev
underofficer vid kav. 1917. Oktoberrevolutionen
medförde utvecklingsmöjligheter för honom, och
under inbördeskriget avancerade han till chef för
ett kav.-reg. Vid tyska anfallet i juni 1941 var R.
chef för en motoriserad armékår på mellersta
frontavsnittet och blev kort därefter chef för en
armé på samma avsnitt. Som arméchef deltog han
i avvärj ningsstriderna om Moskva, tills han så-
rades i mars 1942. 3% s. å. blev R. chef för Don-
fronten, inledde i nov. motoffensiven vid Stalin-
grad och bidrog i hög grad till den ryska segern.
R. blev senare chef för styrkorna i Kurskbågen
och lyckades i juli 1943 avvärja det tyska anfal-
let där samt i motanfall nå Dnjepr n. om Kiev.
Som chef för i:a vitryska armégruppen anföll R.
i juni 1944 n. om Pripet och nådde i början av
aug. Warszawas ö. förstäder. Det polska upproret
där i aug.—okt. undsattes dock icke. R. blev se-
nare chef för 2:a vitryska armégruppen, vilken
från Narew i jan. 1945 anföll mot nedre Oder,
som nåddes i mars. Sedan offensiven fortsatts i
april, togs slutl. Mecklenburg. R. befordrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
