Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romains, Jules (Louis Farigoule) - Romakloster (storkommun) - Romakloster (kungsgård) - Roma kungsgård (Romakloster) - Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Romakloster—Roman
180
”Europé” (1916) och ”Les quatre saisons” (1917)
slå ett slag för en pacifistisk internationalism.
”Mort de quelqu’un” (1911; ”Någon är död”,
1925) är romanen om en hyreskasern i ett fattig-
kvarter; ”Les copains” (1913; ”De sju stallbrö-
derna”, 1919) är en praktisk illustration till Berg-
sons frihetsevangelium, till formen en filosofisk
äventyrsberättelse liksom ”Donogoo Tonka”
(1920; dramatiserad 1930). Mindre intresse har
hans erotiska spekulation i romantrilogien
”Psyché” (1923—29). Av R:s många teaterstycken
må nämnas bondetragedien ”Cromedeyre-le-vieil”
(1920), på vers, av klassisk hållning, den beska
läkarsatiren ”Knock” (1923; sv. övers. 1925) och
det storpolitiska samtidsdramat ”Le dictateur”
(1926; ”Diktatorn”, 1928). Efter Frankrikes
sammanbrott 1940 begav sig R. till Amerika.
Han återvände till hemlandet 1945. Sin märkli-
gaste insats som diktare har R. gjort med den
väldiga romancykeln ”Les hommes de bonne
volonté” (27 bd, 1932—46), där han med två före-
trädare för École normale som huvudpersoner
ger en figur- och händelserik teckning och tolk-
ning av franskt liv under åren 1908—33; i detta
verk, på en gång självbiografi och sederoman,
politisk journal och familjeroman, behandlas kär-
lek och vänskap, konst och vetenskap, politik och
kriminalitet. Högst anses R. ha nått med vol.
15—16, ”Prélude å Verdun” och ”Verdun” (1938;
sv. övers, av båda vol. i ”Verdun”, 1939), en
av de märkligaste skildringarna från 1 :a världs-
kriget. R. blev led. av Franska akad. 1946. —
Litt.: A. Cuisinier, ”J. R. et 1’unanimisme”
(i935); N. Martin-Deslias, ”J. R.” (1951).
Romakloster, storkommun på Gotland, omfat-
tar socknarna Barlingbo, Endre, Hejdeby, Fol-
lingbo, Akebäck, Roma, Björke, Viklau, Halla,
Sjonhem, Vänge, Guldrupe, Buttle, Ala, Kräkling-
bo, Anga, Gammelgarn och Östergarn; 457,65
km2, 6,264 inv. (1953).
Romakloster, se Roma kungsgård.
Roma kungsgård (Romakloster), kungs-
gård i Roma sn på Gotland, omfattar c:a 450
har, därav 200 åker. Huvudbyggnaden uppfördes
på 1730-talet av sten, som togs från den intill-
liggande klosterruinen (se Roma). Av delar av
klostrets ägor bildades i början av 1700-talet den
nuv. kungsgården, som då anslogs till landshöv-
dingeboställe.
Romän betecknade urspr. i Frankrike under
medeltiden en skrift på folkspråket (lingua ro-
mana) i motsats mot en skrift på latin och nytt-
jades först om versifierade epos på noo-talet;
när de på 1200-talet skrevos om på prosa, fick
ordet sin nuv. betydelse: en större episk prosa-
berättelse. R. har emellertid funnits långt tidigare.
Hos antikens greker uppträder den alltifrån de
första årh. e. Kr. i flera former. Av romarnas
r. märkas den realistiska sedeskildringen ”Satirae”
av Petronius och den på novellmotiv rika ”Meta-
morfoser” av Apulejus. Stoff från dessa och lik-
artade r. upptogos jämte motiv ur medeltidseper,
när det alltifrån 1200-talet i Frankrike uppstod
en livlig alstring av prosaromaner, vilken små-
ningom utbredde sig till övriga europeiska länder;
innehållet utgöres huvudsaki. av romaneska även-
tyr. Denna karaktär av episodrik, romantisk rid-
darroman bibehålies under ett par årh.; ämnena
tagas dels från de antika sagorna, dels från me-
deltidens bretonska romaner. I Italien
fick prosastilen tidigast en högre konstnärlig ut-
bildning i Dantes ”Vita nuova”, Boccaccios ro-
maner ”Fiammetta” och ”Ameto” samt novell-
samlingen ”Decameron”. Populärast och inflytel-
serikast blev dock den spanska ”Amadis de Gaula”
(tr. 1508; jfr Amadisromaner), urtypen för flera
senare årh:s litterära riddarideal. Herderomanen
skapades också i Spanien vid 1500-talets mitt
och fick likaledes spridning över hela världen.
Samtidigt uppstod där även en realistisk roman-
typ, den pikareska el. skälmromanen. Riddar- och
herderomanemas irrealitet och svulst väckte även
opposition, så t. ex. i Rabelais’ burleskt satiriska
skildringar av Gargantua och Pantagruel samt i
Cervantes’ ”Don Quijote” (1605 ff.). Icke dess
mindre bibehöllo riddar- och herderomanerna sin
popularitet under 1600-talet; berömda voro sär-
skilt de franska, Honoré d’Urfés ”Astrée”, ma-
dame de Scudérys ”Artamène” m. fl. samtids-
skildringar i antik förklädnad, grevinnan La
Fayettes ”La princesse de Clèves” o. s. v. R.
nyttjades även som inklädnad för tendentiös för-
kunnelse. Den pikareska romanen odlades också
(Scarrons ”Roman comique”, 1651 ff., Le Sages
”Gil Bias”, 1715—47); i tysken Grimmelshausens
”Simplicissimus” (1668) växte den ut till mäktig
samhällsskildring.
Trots allt hade r. alltjämt en underordnad
ställning som litteratur art. Först mot 1700-talets
slut började den intaga den förnämsta platsen
inom vitterheten. Epokgörande för r:s utveckling
var den engelska realismen i framställningssättet
fr. o. m. Defoes ”Robinson Crusoe” (1719) och
Swifts ”Gulliver’s traveis” (1726). Richardsons
r. (”Pamela” m. fl.) ur det borgerliga livet in-
förde i r. familj e- och medelklasskildringar och
följdes av en rik engelsk romanalstring samt på-
verkade även den franska r.: Prevost och fram-
för allt J. J. Rousseau. Icke mindre betydelsefull
var Goethes ”Die Leiden des jungen Werthers”
(1774) genom sin suggestiva psykologiska skild-
ring. Med ”Wilhelm Meisters Lehrjahre” (1794
—96) gav Goethe den första personutvecklings-
el. bildningsromanen. Familjeromanen urartade
snart till schablonmässig sentimentalitet. Nyro-
mantikens r. voro dels (särskilt i England och
Tyskland) äventyrs- och skräckhistorier, dels
fantastiska berättelser om människor med sam-
mansatt el. abnormt själsliv, dels återupplivanden
av medeltidssägnernas och folkböckernas motiv.
Den viktigaste fasen av nyromantisk r. bildade
den hembygdshistoriska r., som skapades av Wal-
ter Scott. överallt får r. en blomstringsperiod
från 1830-talet, alla riktningar och alla skolor
äro representerade: historisk, social, sensations-
psykologisk, romantisk, miljöroman o. s. v. I
England verkade under 1800-talet som romanför-
fattare bl. a. Dickens, Thackeray, Bulwer, Dis-
raeli, Marryat, Charlotte Brontè, George Eliot, G.
Meredith, Th. Hardy, R. L. Stevenson, R. Kip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
