Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romansk konst, romansk stil - Romantik - Romantisera - Romantisk - Romanus, Sven - Romanäs - Romarbrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Romantik—Romarbrevet
186
i såväl konstruktion som dekoration anföras. R.
brukar därför även benämnas rundbågestil.
Murgenombrytningar för dörrar och fönster äro i
synnerhet i äldre r. jämförelsevis små. Något
klart och överallt använt byggnadssystem kan ej
sägas ha existerat under perioden. Gemensam-
hetsdraget ligger framför allt i den konstnärliga
genombildningen av de olika byggnadssystemens
leder. — Även inom figurkonst och dekoration
kunna gemensamma formvärden påvisas. R. måste
sålunda betecknas såsom en verkligt enhetlig
stil, vars kännetecken kunna sägas vara allvar
och höghet el. ädel kraftfullhet, ofta förenad
med smidig spänstighet i uttrycket.
R. utvecklas till en början direkt ur den karo-
lingiska konsten. Kyrkan utgör den egentliga
uppdragsgivaren. Den äldsta romanska k y r k o-
arkitekturen, som i stor utsträckning är
förstörd, håller sig till den föreg. tidens båda
huvudtyper, den med träkonstruktioner avtäckta
basilikan samt den ofta välvda central-
kyrkan, dock med avgjord förkärlek för den
förra. Särskilt intresse ägnas framför allt i n.
och mell. Europa åt att ge exteriören en rik och
livlig gruppering genom tornbyggnader. Tekniken
är mycket karakteristisk och utgår från kvarle-
vande tradition från romarnas enklare bygg-
nadsverk men torde också ha bysantinskt infly-
tande såsom källa. Detta gäller f. ö. icke endast
tekniken utan även formspråket och utsmyckning-
en. Bysantinsk konst har till en början varit fö-
rebildlig. Men vid 1000-talets slut inträder en
vändning. På en gång uppstå nya byggnadstyper
och ny, monumentalt inriktad skulptur (kyrko-
portalernas utsmyckning framför allt), varjämte
intresset för helt genomförd välvning av kyrkor-
na blir mycket starkt. Det synes vara Sydfrank-
rike och Nordspanien, som utgöra de tidigaste
och viktigaste blomstringsområdena för den nya
riktningen. I Provence, i Burgund och i Toscana
ingå starka impulser från romerska monument i
den dekorativa utbildningen; man talar därför
ibland om proto- el. förrenässans. Den nya rikt-
ningen uppvisar ett överflöd av synnerligen bety-
dande skapelser i fråga om både skulptur och arki-
tektur. — Den högromanska konsten i s. och mell.
Frankrike har efter hand erövrat kringliggande
länder, tidigast Lombardiet och Italien i övrigt
samt Normandie och England, senare Tyskland.
I dessa uppstå överallt egenartade blandformer,
särskilt inom arkitekturen, på vilka i flera fall
den kommande utvecklingen mot gotiken stöder
sig, mera än på den sydfranska byggnadskonsten.
— Tyskland intar dock en egendomlig särställ-
ning, i det att den äldre riktningens former kon-
servativt fasthållas och först småningom be-
mängas med det nya. En helt annan anda råder
här i arkitekturen. Murytorna äro ofta hela och
obrutna samt smyckade med målningar. Den djär-
va och spänstiga genombildning av lederna, som
är så karakteristisk för Frankrike, vinner först
sent terräng. —• Väggmåleriet har även annorstä-
des stått mycket högt, men dess alster äro i stor
utsträckning förstörda. Vid sidan av de monu-
mentala konstyttringarna har även r. att uppvisa
ett blomstrande miniatyrmåleri samt en mycket
högtstående guldsmeds- och emalj arbeteskonst.
I Norden utgöra Lunds domkyrka och Ring-
steds kyrka på Själland de förnämsta ex. på r:s
högsta utvecklingsformer, medan Visbykyrkorna
och Linköpings domkyrka till stor del tillhöra den
yngsta tyska fasen av r. — Litt.: M. Bernath,
”Malerei des Mittelalters” (1916; ny uppl. av bd
2 i A. Woltmann och K. Woermann, ”Geschichte
der Malerei” 1879—88); A. Kingsley Porter, ”Ro-
manesque sculpture of the pilgrimage roads”
(10 bd, 1923); J. Roosval, ”Romansk konst”
(1930; i ”Bonniers allm. konsthistoria).
Romantik (av fr. roman, den medeltida rid-
darromanen). 1) Medeltidens livsuppfattning, så-
dan den kom till uttryck i litteraturen och kons-
ten. — 2) Beteckning (särskilt i Tyskland och
Frankrike) för vad som i Sverige vanl. kallas
nyromantik.
R. i musiken är ett med den litterära. Bland
kompositörerna står Beethoven som den främste
föregångaren. De egentliga romantikerna fram-
trädde dock under tiden efter Wienkongressen.
Weber, Spohr, Marschner inom operan, Schubert
och Schumann inom lieden (romansen) uppburo
den musikaliska högromantiken. Tiden 1830—50
är i Tyskland den klassiska senromantikens period
med Mendelssohn som ledare. I Frankrike för-
bereddes med Berlioz en ny, mer tonmålande rikt-
ning, som fått namnet nyromantik. 1850—80
nådde denna stilart i Tyskland med Liszt och
Wagner sin högsta utveckling. I Sverige förbered-
des romansromantiken av Crusell och Nordblom
samt fortsattes av Gei jer, A. F. Lindblad och Jo-
sephson; inom manskörsången voro Otto Lindblad
och Gunnar Wennerberg de ledande. På det in-
strumentala området voro Brendler och Frans
Berwald Sveriges främsta romantiker.
Romantisera, i skrift el. på annat sätt fram-
ställa något mer romantiskt än i verkligheten;
hänge sig åt romantisk uppfattning.
Roma’ntisk, som innebär romantik (se d. o.);
svärmande, fantastisk, aningsfull, underbar.
Romanus, Sven Einar, ämbetsman (f. 1906
19/i), jur. kand. 1929, byråchef för lagärenden i
Justitiedep. 1944—47, led. av lagberedningen 1945
—50, J.O:s ställföreträdare 1948—49, justitieråd
1950.
Romanäs, sanatorium i Tranås, vid Sömmen
4 km n. ö. om stadens centrum. Initiativet till
upprättandet av sanatoriet togs av Julia v. Bahr
1904. V11 1907 inskrevs den förste patienten. Sa-
natoriet inköptes 1941 av Göteborgs stad. Till
sanatoriet höra 200 har skog och egen lantgård.
R. har numera plats för 102 tuberkulossjuka. —
Litt.: A. v. Rosen, ”Minnesskrift i anledning av
R. sanatoriums 10-åriga tillvaro” (1918).
Romarbrevet, aposteln Paulus’ brev till för-
samlingen i Rom, är skrivet i Korint på för-
vintern 58. Det intar en särställning bland de
paulinska breven så tillvida, som det genomgående
har karaktären av en läroskrift. Paulus vill med
sitt brev förbereda sitt länge planerade besök i
Rom på en missionsresa till Spanien. I kap. 1—n
utvecklar han sin lära om att både hedningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
