Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket - Kejsartiden - Litt. - Romerska riket av tyska nationen - Romerska ringar - Romersk järnålder - Romersk-katolska kyrkan (romerska kyrkan, katolska kyrkan) - Utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Romerska riket av tyska nationen—Romersk-katolska kyrkan
198
därför att häravdelningarna utropade den ene
usurpatorn efter den andre och snart åter dödade
dem. Förvirringens höjdpunkt inföll under G al-
li e n u s (reg. 253—268). Myntet försämrades så
mycket som möjligt. Hans fader och medkejsare,
Valerianus, tillfångatogs av perserna och
dog i fångenskap. Goterna härjade vitt och brett.
Gallien och Orienten under Palmyra blevo fak-
tiskt självständiga. Kraftiga kejsare av illyrisk
börd gjorde slut på oredan, främst Aurelia-
nus (reg. 270—275), som återvann de avfallna
riksdelarna.
Den stora reorganisationen företogs
av Diocletianus (reg. 284—305). Riket
uppdelades mellan fyra kejsare, då en ej räckte
till; hären förstärktes och omorganiserades; by-
råkratien utbyggdes, och provinsförvaltningen
gjordes effektivare. Under de följ, åren kämpa-
de sig Konstantin (reg. 306—337) fram till
allenaherravälde. Efter segern vid Pons Milvius
(312) gjorde han kristendomen till statsreligion;
han anlade en ny rikshuvudstad, K on s t a n t i-
n o p e 1, samt utbyggde ämbetsmanna- och rang-
väsendet. För att tillförsäkra jordbruket arbets-
kraft bundos godsens bönder vid torvan (livegen-
skapen). Plans son Constantius (reg. 337
—361) förde krig med germaner och perser. Den-
nes efterträdare Julianus (reg. 361—363)
gjorde ett sista försök att tillbakatränga kristen-
domen men fann snart sin död i kriget med per-
serna.
Efter denna tid var riket delat i en öst-
lig och en västlig del. Hunnernas uppträdande
framkallade nya folkvandringsstormar. Den förs-
ta stöten träffade det ö. riket (nederlaget vid
Adrianopel 378 mot västgöterna). Därefter drab-
bades det v. riket hårdast. Alaner, suever, van-
daler och burgunder gingo 406 över Rhen och
slogo sig ned i Gallien och Spanien, vandalerna
gingo över till Afrika. Rom plundrades av väst-
goterna under Alarik 410 och av vandalerna un-
der Geiserik 455. ödesdigert var, att sedan Kon-
stantin rikets bästa trupper bestodo av germaner.
De erövrade riket också inifrån. Härens över-
befälhavare var vanl. en german och kejsarma-
kare. Det västra rikets fall (476) be-
stod däri, att den germanska hären, då dess öns-
kan om jord ej villfors, utropade sin anförare
Odovakar till konung och avsatte kej sar R o-
mu 1 u s Au gu s t u 1 u s. Nominellt övergick
suveräniteten till den östromerske kejsaren, öst-
romerska riket lyckades avvärja germanfaran.
Det existerade ännu i nära tusen år som Grekiska
el. Bysantinska kejsardömet.
Litt.: Sammanfattande framställ-
ningar: B. Niese, ”Grundriss der römischen
Geschichte nebst Quellenkunde” (5:e uppl. 1923);
H. Hagendahl i ”Bonniers illustrerade världshis-
toria”, 1—2 (1926—29) ; M. P:n Nilsson, ”Rom
och det romerska riket” (i ”Norstedts världshis-
toria”, 3, 1929); A. Boèthius och J. Sundwall i
”Lindblads världshistoria”, 2 (1931); F. Altheim,
”Römische Geschichte” (1951 ff.). — Republi-
ken och övergångstiden: Th. Momm-
sen, ”Römische Geschichte”, 1—3 (1854—56, fle-
ra senare uppl.); E. Meyer, ”Cæsars Monarchie
und das Principat des Pompejus” (2:a uppl. 1919) ;
K. J. Beloch, ”Römische Geschichte bis zum Be-
ginn der punischen Kriege ”(1926); R. Syme, ”The
Roman revolution” (1939). — Kejsartiden
och upplösningen: Th. Mommsen, ”Rö-
mische Geschichte”, 5 (1885, sista uppl. 1932 un-
der egen titel: ”Das Weltreich der Cäsaren”); M.
P:n Nilsson, ”Den romerska kejsartiden” (2 bd,
1921); H. Dessau, ”Geschichte der römischen
Kaiserzeit” (2 bd, 1924—30); M. Rostovtzeff,
”The social and economic history of the Roman
empire” (1926); E. Gibbon, ”The history of the
decline and the fall of the Roman empire” (1776
—88, flera senare uppl.; sv. övers, i 16 bd, 1820
—34; ny förk. övers, i hittills 3 bd, 1948—50);
O. Seeck, ”Geschichte des Untergangs der antiken
Welt” (6 bd, 1895—1920); F. Altheim, ”Nieder-
gang der alten Welt” (2 bd, 1952).
Romerska riket av tyska nationen, se He-
liga romerska riket av tyska nationen.
Romerska ringar, el. numera ringar, 13—15
cm vida, c :a 20 mm tjocka, trådlindade och lä-
derklädda järnringar, upphängda i ställbara rep
el. järnkedjor. R. kunna även vara av trä, hård-
gummi m. m. Vid internationella tävlingar i gym-
nastik använda ringar äro av hoplimmat trä (28
mm), upphängda i en ställning 5,50 m över mar-
ken med en ringhöj d av 2,50 m. På senaste tiden
förekomma de också i Sverige i tävlingsgymnasti-
ken, även den kvinnliga.
Romersk järnålder, sammanfattande benäm-
ning på äldre och yngre kejsartid, tiden
Kr. f. till c:a 400 e. Kr.
Romersk-katolska kyrkan, ofta endast r o-
merska kyrkan (el. katolska kyrkan),
beteckning för den del av kristenheten, som er-
känner påven i Rom som sitt överhuvud. Själv
använder den företrädesvis benämningen ”den
katolska kyrkan” el. endast ”Kyrkan”, därmed
antydande, att den ensam är den rättmätiga krist-
na kyrkan och att ingen annan kyrka kan göra
anspråk på att vara den av Kristus själv grun-
dade församlingen. Läran om ”den allena salig-
görande kyrkan” har emellertid uppmjukats inom
modern katolicism, som i själva verket slites mel-
lan en långt gående tolerans och ett avböjande
av andra religioner.
Utbredning. R. är förhärskande i Sydeuropa
(utom Balkan), Frankrike, Belgien, Donauländer-
na, Polen, Litauen, Syd- och Mellanamerika. Be-
tydande katolska folkgrupper finnas dessutom i
Tyskland, England, Jugoslavien, Canada och
U.S.A. I Östeuropa och Främre Orienten finnas
mindre grupper katoliker, som lyda under påven
men ha säregen kult. I Italien anges f. n. c:a
44 mill. av befolkningen vara romerska katoliker,
i Frankrike c:a 40 mill., i Tyskland c:a 22,6 mill.,
i Storbritannien 3,1 mill., i U.S.A. 24,4 mill., i
Danmark (1939) c:a 20,000 (till stor del polska
lantarbetare) och i Norge (1946) 4,905. Till nam-
net betecknas sammanlagt c:a 331,5 mill. av jor-
dens befolkning som romerska katoliker. Antalet
biskopar är 1,388 (apostoliska vikarier inräkna-
de); vidare funnos 1929 c:a 267,000 församlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
