Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronneby - Ronneby brunn - Ronneby församling - Ronneby landskommun - Ronnebyån - Ronsard, Pierre de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Ronneby brunn—Ronsard
210
1564. Hela R. lades i aska med undantag av kyr-
kan, som dock blev brandskadad. Vid Karlskro-
nas anläggning 1680 befalldes stadens borgare
att överflytta dit, och R. förlorade sina stads-
rättigheter. 1686 blev R. lydköping under Karls-
krona men frigjorde sig småningom från denna
stad och erhöll 1879 ånyo stadsrättigheter. Sedan
början av 1700-talet har Ronneby brunn haft
stor betydelse för stadens ekonomiska utveckling.
1892 tillkom stadens förnämsta industri, nedan-
nämnda plåtpressnings- och emalj eringsverk.
R. är beläget i en av de vackraste delarna av
det blekingska kustlandskapet. 1864 nedbrann hela
staden med undantag av kyrkan och de därom-
kring närmast liggande kvarteren, det s. k. Bergs-
lagen. Stadens centrum, torget, som skäres av de
båda huvudgatorna, Kungsgatan och Karlskrona-
gatan, prydes av en skulptur, ”Snöklockan”, av
den i Ronneby landskommun födde Per Hassel-
berg. Den högt belägna kyrkan, Helig Kors kyr-
ka, som trol. härstammar från uoo-talet, är den
vackraste och intressantaste kyrkobyggnaden i
Blekinge från äldre medeltid. Sakristian är från
omkr. 1500, vapenhuset från 1770. Omedelbart
utanför s. stadsgränsen ligger Ronneby brunn
(se d. o.) med ett stort parkområde. Strax n. v.
om kyrkan störtar sig Ronnebyån utför en nästan
lodrät bergbrant och bildar ett vackert fall.
1950 funnos i R. 21 industriella anläggningar
med 1,256 arb., varav c:a 660 voro anställda vid
ett plåtpressnings- och emalj eringsverk, tillh.
Kockums jernverks ab. (se d. o.). Ronne by-
hamn (tidigare Ronnebyredd), R:s egent-
liga hamn, är belägen vid Ronnebyåns mynning
och har en sammanlagd kaj längd av 500 m vid
3—6,5 m vattendjup. Strax utanför Ronneby-
hamn ligger Karön, Ronneby skärgårds största
ö, med mycket rik vegetation. — R. har sam-
realskola, ett vårdhem för sinnessjuka, sedan
1940 tillhörande landstinget i Blekinge län, samt
1 tidn., Ronneby-Posten. — R. bildar tills, m.
Ronneby landskommun Ronneby försam-
ling, som utgör ett pastorat i Medelstads kon-
trakt, Lunds stift, samt är tingsställe i östra och
Medelsta domsaga, som staden tillhör. — Litt.:
O. Ingstad, ”Bidrag till R. stads historia” (1915);
S. Erixon och S. T. Kjellberg, ”R:s byggnads-
historia under 1700- och början av 1800-tal et”
(1918).
Ronneby brunn, förutv. brunns- och kurort
strax s. om staden Ronneby, ej långt från Ronne-
byåns utlopp i Östersjön. Dess starka järnkälla
upptäcktes 1705. Genom amiralitetsdoktorn J. G.
Tranæus i Karlskrona sattes den omedelbart i
stånd, och många sökte sig dit. 1726 sinade denna
källa ut, men dåv. brunnsintendenten, apotekaren
J. E. Ferber, lyckades snart finna en ny, stark
källåder på ett par stenkasts avstånd från den
gamla. Patienttalet var omkr. 1850 uppe i c:a
1,000. 1870 anlades kallbadhus på Karön i skär-
gården. Med allmänhetens efter hand ändrade
inställning till brunns- och badortslivet minskades
emellertid starkt antalet brunnsgäster och brunns-
bolaget måste träda i likvidation. 1939 förvär-
vade Ronneby stad anläggningen och i samband
därmed utarrenderades brunnsområdet med
brunnshotellet och bostadsvillorna till Reso. —
Litt: O. Ingstad, ”R. 1705—1905”, 1 (1905—08).
Ronneby församling, se Ronneby.
Ronneby landskommun, kommun i Medel-
stads hd i Blekinge och ingående i Ronneby förs.,
ligger kring och n. om Ronneby; 170,51 km2,
8,023 inv. (1954); Kallinge kyrkobokföringsdi-
strikt har 4,381 inv. Inom R. ligga brukssam-
hället Kallinge (se d. o.) och villasamhället S ö r-
by (361 inv.), n. förort till staden, vidare Ron-
neby brunn, Bredåkra, Djupafors och Djupafors
fabriks ab. R. har del i stadens kyrka, men 1939
invigdes nya kyrkor av sten i Bredåkra, Kallinge
och Saxemara, ritade av arkitekt H. Kockum;
de båda sistn. ha altartavlor av O. Hjortzberg,
Bredåkra av T. Hörlin. Möljeryds träkapell har
altartavla av G. Torhamn.
Ronnebyån upprinner under namnet F i b b 1 e-
å n i Herråkra sn, Kronobergs län, flyter genom
sjön Rottnen och genom Blekinge till mynningen i
Ronnebyfjärden, 4 km nedom Ronneby; flodom-
råde 1,110 km2; längd 115 km; medelvatteneffekt
9,000 kW; utbyggd effekt 10,600 kW (Klåvben,
Långgöl, Värperyd, Brantafors, Kallinge, Djupa-
fors, Ronneby m. fl.). R. är segelbar nedom
Ronneby, vars uthamn, Ronnebyhamn, ligger vid
mynningen.
Ronsard [råsä’r], Pierre de, fransk skald
(1524—85). R. utbildades till hovman. Han skaf-
fade sig en grundlig humanistisk utbildning vid
Collège Coqueret i Paris. I diktarkretsen Pleja-
den blev han självskriven hövding. Det var sen-
renässansens litterära program att i klassiska for-
mer gjuta ett modernt nationellt innehåll, som
R. föresatte sig att realisera. I horatianska oden,
pindariska hymner och petrarkiserande sonetter av
högstämd karaktär, omväxlande med anakreon-
tiska visor och elegier av tjusande omedelbarhet,
avhandlade han tidens problem el. besjöng natu-
rens behag och den kvinnoskönhet, som mötte
honom i olika uppenbarelseformer. Hans första
samling ”Odes” utkom 1550; därpå följde
”Amours de Cassandre” {1552), ”Hymnes”
(1555), ”Amours de Marie” (1556), ”Élégies”
(1560) och ”Discours des misères de ce temps”
(1562), för att blott nämna de förnämsta. 1574
lämnade han Paris och sin befattning som offi-
ciell hovskald, då hans gynnare Karl IX dog,
men han fortfor att dikta i födelsebygdens lant-
liga avskildhet. Samtiden satte högst hans stora
nationella epos, ”La Franciade” (1572), varav
dock blott fyra sånger fullbordades i den pom-
pösa stil med mytologisk apparat, som tillhörde
genren. R:s storhet ligger på lyrikens fält, dock
mindre i hans retoriska och lärdomsspäckade
konstlyrik än i hans enkla visdiktning, vars im-
proviserade behag knappast överträffats. Under
klassicitetens tid är han bortglömd, och först
romantiken — med Sainte-Beuve -— insatte åter
R. på hans hedersplats i den franska poesiens hi-
storia. — R:s ”CEuvres” äro utg. av P. Laumonier
(hittills 16 bd, 1914—50) och H. Vaganay (7 bd,
1923—24). — Litt.: E. Meyer, ”Studier i den
ronsardska skolans poesi” (1882) ; A. Ehrensvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
