Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronsard, Pierre de - Roon, Albrecht von - Rooney, Mickey (Joe Yule j:r) - Roos, Magnus Friedrich - Roos, 1. Wilhelm - Roos, 2. Gustaf - Roos, 3. Anna Maria - Roos af Hjelmsäter, ätt - Roos af Hjelmsäter, 1. Carl Gustaf - Roos af Hjelmsäter, 2. Axel - Roos af Hjelmsäter, 3. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
”Fransk medeltid och renässans” (2 bd, 1922);
P. Champion, ”R. et son temps” (1925).
Roon [rån], Albr.echt Theodor Emil von,
greve, tysk militär (1803—79). R. blev 1836 kap-
ten vid generalstaben, 1856 generalmajor samt
1858 generallöjtnant och divisionschef. Dec. 1859
blev R. krigsminister. Han ledde vid konung Vil-
helms sida det stora ombildningsarbetet inom
preussiska armén och skötte under 1866 års fält-
tåg och kriget 1870—71 från stora högkvarteret
de inre militära angelägenheterna. 1861—71 var
R. även sjöminister, upphöjdes 1871 i grevligt
stånd och blev 1873 generalfältmarskalk. Hans
”Denkwürdigkeiten” utkommo i 2 bd 1892 (5:e
uppl. 1905)-
Rooney [ro’ni], Mickey (eg. Joe Yule
j :r), amerikansk filmskådespelare (f. 1921). Han
började filma som ung pojke. 1938—47 var
han medelpunkten i de omtyckta Andy Har-
dy-filmerna. Av hans många andra filmer må
främst nämnas ”Huckleberry Finns äventyr”,
”Unge Edison”, ”Vi charmörer”, ”Vi jazzkungar”,
”Männen i pojkstaden”, ”Soldatflamman”, ”1 mitt
hjärta det sjunger”, ”Gungfly” och ”Jazzen går
vidare”.
Roos [rås], MagnusFriedrich, tysk teo-
log (1727—1803), blev 1767 pastor i Lustnau
och fick 1784 en prästerlig befattning i Anhausen.
R. var en av den måttfulla württembergska pie-
tismens främsta representanter och har på den
uppbyggliga bibelutläggningens område utvecklat
en rik skriftställarverksamhet med varaktigt infly-
tande. Av hans skrifter äro de mest betydande:
”Christliche Glaubenslehre” (1786; sv. övers.
1844, ny uppl. 1895), ”Christliches Hausbuch”
(1783; sv. övers. 1835—36; ny övers. 1847;
flera senare uppl.); ”Kreuzschule” (1779; sv.
övers. 1864, flera senare uppl.). På gr. av sina
många beröringspunkter med H. Schartau har R.
i Sverige särsk. uppskattats i de av denne påver-
kade kretsarna. — Litt.: G. Rosendahl, ”Rätte
lärare”, 1 (1931).
Roos [rös], 1) Adolf Wilhelm R., ämbets-
man, postman (1824—95), efter kansliexamen 1851
e. o. tjänsteman i en del verk, 1856 sekr. i Tele-
grafstyrelsen, 1860 transport till motsvarande be-
fattning i Generalpoststyrelsen, 1863 chef för
kanslidep. där och 1867—89 generalpostdir. R.
blev en verklig nydanare på det postala området.
Under sitt chefskap för postverket genomförde
R. en mängd viktiga och genomgripande refor-
mer. Särsk. må nämnas postbefordringstungans
avlyftande från posthemmanen, inrättande av ett
stort antal nya postgångar och postanstalter samt
anordnande av lantbrevbäring. Det postala för-
fattningsväsendet nyordnades, och postverkets or-
ganisationsformer moderniserades; postsparbank
infördes.
2) Gustaf Wilhelm Alexander R., den fö-
reg:s son, ämbetsman och politiker (1859—1938),
1882 hovrättsexamen i Uppsala, 1898 landssekr. i
Blekinge län, 1903—08 led. av A. K., där han
först anslöt sig till Liberala samlingspartiet, vil-
ket han dock senare lämnade som anhängare av
dubbelproportionalismen. 1906—09 var R. konsul -
Roon—Roos af Hjelmsäter
212
tativt statsråd i A. Lindmans 1 :a ministär, lands-
hövding i Gotlands län 1912—27, som högerman
led. av F. K. 1928—35.
3) Anna Maria R., den föreg:s syster, för-
fattarinna (1862—1938). R., som debuterade 1894
med diktsaml. ”1 gryningen”, utgav en rad arbe-
ten av skilda slag, dikter, noveller och sagor samt
inlägg i tidens sociala och religiösa debatt. Stor
spridning vunno hennes böcker för den första
läsundervisningen, ”Sörgården” (1912), ”1 önne-
mo” (s. å.) och ”önnemofolk” (1917). Av hen-
nes övriga skrifter märkas ”Tysta djup” (1895),
”Svipdags saga” (1906), ”På sällsamma vägar”
(1908), ”Framtidens religion och framtidens kvin-
na” (s. å.) och ”Teosofi och teosofer” (1913).
Roos af Hjelmsäter, gammal frälseätt, utgre-
nad från en av Norges stormansätter, introduce-
rad på svenska riddarhuset 1625. Nedannämnde
R.i) blev friherre 1705; hans gren utslocknade
med R.2) 1765.
1) Carl Gustaf R. (af H.), friherre, mili-
tär (1655—1722). R. hade vid stora nordiska
krigets utbrott avancerat till överstelöjtnant vid
guvernörsreg. i Riga 1696. Han utmärkte sig
i slaget vid Narva 1700 och vid övergången av
Düna 1701, varefter han blev överste för Närkes
och Värmlands reg., kämpade vid Kliszöw 1702
och Fraustadt 1706, varefter han blev general-
major. Om hans hjältemodiga strid vid Poltava
se d. o.; tillfångatagen fick han paradera i tsar
Peters triumfintåg i Moskva, fördes till Kazan
och avled i Åbo under hemresan från fången-
skapen.
2) Axel Erik R. (af H.), den föreg:s son,
friherre, militär (1684—1765), blev 1706 löjt-
nant vid faderns reg., 1708 livdrabant hos kungen
efter att vid dennes sida och med lysande tapper-
het ha deltagit i det stora nordiska krigets största
fältslag, bl. a. Narva, Düna, Kliszöw och Frau-
stadt; han var därefter med vid Poltava och
följde Karl XII till Bender, där han tog hjäl-
temodig del i kalabaliken 1713, om vilken han
efterlämnat en intressant skildring (tr. bl. a. i
”Det svenska biblioteket”, 1, 1757). S. å. gene-
raladjutant och överste, hemsändes han till Pom-
mern för att avge rapport om kungens upplevel-
ser, blev sårad under belägringen av Stralsund,
greps 1716 under hemlig beskickning till Frank-
rike av en dansk kapare men lyckades fly och
återförena sig med Karl XII i Lund, varefter
han vid dennes sida deltog i norska fälttåget.
1722 blev han generalmajor av kav., 1740 lands-
hövding i Älvsborgs län och å Dal, 1749 general-
löjtnant. E. Tegnérs ”Axel” bygger delvis på
romantiskt sägenmaterial om R:s hjältegestalt.
3) John Oskar R., ingenjör, ämbetsman (f.
1878 7/a), blev civilingenjör 1899, studerade se-
dermera vid Polytechnicum i Zürich och blev,
efter ett par års anställning i U.S.A., 1903 ingen-
jör vid Tekniska högsk:s materialprovningsan-
stalt, vars chef han blev 1907. 1919 omorganise-
rades anstalten till Statens provningsanstalt, vars
chef med titeln överdir. R. var till 1943; han er-
höll prof:s titel 1923. 1907—21 var han även
speciallärare vid Tekniska högsk. R. har i fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
