Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roosevelt, 2. Franklin - Roosevelt, 3. Eleanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Roosevelt
216
formvänliga lagar. R. omvaldes 1930 och gjorde
fortsatta betydande insatser som guvernör. Han
nominerades 1932 till demokratisk presidentkandi-
dat. Den rådande ekonomiska depressionen vål-
lade republikanerna oerhörda röstförluster. R.
valdes till president med 22,8 mill. röster mot 15,8
mill. för H. Hoover. R. tillträdde ämbetet 4/3
1933. Om hans åtgärder för att bemästra den
ekonomiska krisen se närmare Förenta staterna,
sp. 501 ff. R:s ekonomiska politik väckte efter-
hand stark opposition, särsk. från industriens och
kapitalets män, och då R. 1936 åter nominerades
till presidentkandidat, satte storfinansen starka
krafter i rörelse för att förhindra hans återval.
R. stöddes dock av välj armassorna. Han erhöll
en majoritet på nära u mill. röster och slog ut
den republikanske kandidaten Alfred M. Landon
i alla stater utom två. R. betraktade sin seger
som folkets förtroendevotum för Nya given och
var besluten att fortsätta reformerna. Han rönte
dock allt starkare motstånd, och vid val till re-
presentanthuset 1938 vunno republikanerna en be-
tydande framgång, och icke utan fog började de
livligt hoppas på seger vid 1940 års presidentval.
— R. ägde personlig charm och var en fängs-
lande talare. Som skicklig politisk taktiker ut-
manövrerade han ofta sina motståndare. Men
han var också något av opportunist; han kunde
hastigt byta ståndpunkt i aktuella frågor och und-
vek å andra sidan ibland obehagliga avgöranden.
Han ansåg central planering nödvändig och nyttig
i en modern industristat. Själv ansåg han sig
stå ”ett stycke t. v. om mitten”. Hans framstegs-
förhoppningar för mänskligheten voro starka,
med inslag av övertro på förnuftet och den goda
viljan. Obestridligen medförde R:s lagstiftning
en ny era i U.S.A. Svagheter i hans reformverk
kunde dock tidigt konstateras.
Under sin första ämbetsperiod var R. nästan
helt upptagen av inrikespolitiken. R. uppfattade
tidigt fascismens och nazismens aggressiva natur.
Redan 1936 varnade han härför och uttalade, att
icke heller U.S.A. kunde bli oberört. Men en
överväldigande stark opinion avvisade en aktiv
utrikespolitik och anslöt sig till isolationisternas
åsikt, att U.S.A. borde och kunde hålla sig utan-
för internationella konflikter. Hur R:s utrikespoli-
tik under krisen i slutet av 1930-talet och dess allt
intimare anknytning till Storbritannien gestaltade
sig framgår av art. Förenta staterna, sp. 502 f.
R. nominerades 1940 i strid med traditionen för
3:e gången till presidentkandidat. Förhållandet till
det kämpande Storbritannien stod i förgrunden
under valrörelsen. Även republikanerna förorda-
de hjälp till britterna, dock med förbehåll. R.
segrade med 27,2 mill. röster mot 22,3 för re-
publikanen W. Willkie. Presidenten hade låtit
omvälja sig på parollen att ”hålla Amerika utan-
för kriget” men fick nu friare händer och för-
klarade att U.S.A. måste bli ”demokraternas ar-
senal”. Med japanernas anfall på Pearl Harbor
7/i2 1941 enades den amerikanska nationen och
upphörde det sista motståndet mot R:s utrikes-
nolitik. I den stora koalitionen mot axelmakterna
blev R. jämte Churchill demokratiernas ledare.
Vid en rad konferenser utformades den gemen-
samma insatsen. En viss motsättning mellan de
båda krigsledarna kom dock till synes bl. a. i
fråga om förhållandet till Sovjetunionen. Sålun-
da tog R. ej tillräcklig hänsyn till Churchills var-
ningar för en alltför stark rysk dominans i Eu-
ropa. R. valdes för 4:e gången till president 1944
med 25,6 mill. röster mot Th. E. Deweys 22 mill.
R. avled plötsligt 12/4 1945 i Warm Springs av
en hjärnblödning och efterträddes av v. presiden-
ten Harry S. Truman. R. begrovs i Hyde Park.
— Efter R:s död har hans utrikespolitik kland-
rats på flera punkter. Han har anklagats för att
ha vilselett den amerikanska opinionen och för att
i strid med givna utfästelser ha indragit U.S.A.
i kriget. Sålunda har bl. a. Ch. A. Beard (se ne-
dan) försökt bevisa, att R. provocerade Japan till
angrepp 1941. Dessa frågor ha dock ännu icke
definitivt utretts. Det kan anses sannolikt, att R.
i början av kriget hyste ett visst hopp om att
amerikansk materiell hjälp till demokraterna skul-
le vara nog, men att han under senare hälften av
1940 beslöt att grunda sin fortsatta politik på
antagandet, att U.S.A. skulle nödgas inskrida ak-
tivt. R:s felbedömning av Sovjetunionens avsik-
ter bidrog till att försvaga de västallierades ställ-
ning vid krigsslutet. — ”The public papers and
addresses of Franklin D. R.”, utg. av S. I. Ro-
senman (13 bd, 1938—50); ett urval av R:s tal,
”R. talar”, har utg. på svenska (1943). — Litt.:
A. öste, ”Franklin R.” (1941); C. Mackenzie,
”R.” (1943; sv. övers. 1944); Ch. A. Beard, ”Pre-
sident R. and the coming of the war” (1948);
R. E. Sherwood, ”R. and Hopkins” (1948; sv.
övers. 1951); Eleanor Roosevelt, ”This I remem-
ber” (1949; sv. övers. 1950).
3) Anna Eleanor R., den föreg:s hustru
och brordotter till R. 1), socialpolitiker (f. 1884).
R. var urspr. lärarinna och fick tidigt starkt in-
tresse för sociala frågor. Sedan hennes make
hade blivit guvernör i staten New York och se-
nare U.S.A:s president, intog R. en ledande ställ-
ning i flera kvinnoorganisationer och utvecklade
livlig verksamhet på det sociala området. 1935
började hon skriva en daglig artikel ”My day”,
som trycktes i ett stort antal tidn. och som efter
hand även gick in på politiska frågor. R. var
1941—42 v. dir. för civilförsvarsbyrån. Under
krigsåren besökte hon bl. a. England och områ-
dena i s. v. Stilla havet. Även efter makens död
1945 har R. varit
livligt verksam i det
offentliga livet. Hon
var 1945 delegat i
FN :s generalförsam-
ling och blev 1946
ordf, i Ekonomiska
och sociala rådets kom-
mission för de mänsk-
liga rättigheterna. R.
har bl. a. utg. ”This
is my story” (1937)
och ”This I remem-
ber” (1949; sv. övers.
1950).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
