Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosväxter, rosblommiga, rosacéer - Rosyth - Rot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Rosyth—Rot
262
viktigaste äro Spiraeoideae (Spiraea m. fl.), med
flat blomaxel, fria pistiller och kapselfrukt;
Pomoideae (Pomaceae: Pyrus m. fl.), med bä-
garformig el. urnelik blomaxel, omslutande
pistillerna och sammanvuxen med dem, och bär
(”äpplefrukt”) el. stenfrukt; Rosoideae (Sentico-
sae: Rosa m. fl.), med välvd, flat el. urnelik
blomaxel, i senare fallet ej sammanvuxen med
pistillerna, och stenfrukter el. nötter; Prunoideae
(Drupaceae’. Prunus), med skålformig blomaxel,
en pistill och stenfrukt. Mera avvikande är Chry-
sobalanoideae (Chrysobalanaceae: Chrysobalanus
m. fl.), som har mer el. mindre utpräglat ensym-
metriska blommor och stenfrukt. Talrika r. äro
gagnväxter och prydnadsväxter.
Rosyth [råu’säit>], britt, örlogsbas på n. sidan
av Forthviken, på Skottlands östkust.
Rot (lat. rädix). i) (Bot.) Ett av växtens
grundorgan. Dess förnämsta uppgift är att fast-
hålla växten vid underlaget och att ur jorden el.
vattnet upptaga näringsämnen. De flesta r. äro
positivt geotropiska, d. v. s. växa i lodlinjens rikt-
ning. Deras grenar utbreda sig däremot mer el.
mindre starkt i horisontell riktning, varigenom
växtens rotsystem kommer i beröring med en
större mängd jord. Även ljuset inverkar på r:s
riktning. De äro oftast negativt fototropiska,
d. v. s. böja sig från ljuset. Särskilt är detta
fallet med luftrötterna hos orkidéer, aracéer
m. fl., hos vilka den negativa fototropismen är
starkare än geotropismen. Fuktighetens inverkan
ger sig till känna genom positiv hydrotropism.
R. tillväxer obegränsat i spetsen, som är be-
täckt med en fingerborgliknande rotmössa. Led-
ningssträngarna ligga i tvärsnittet i en krets,
varannan med kärl (och ved), varannan med sil-
rör. Barkens innersta lager (endodermis) har
vanl. förtjockade cellväggar. Den primära hud-
vävnaden (epidermis) har tunna
cellväggar och dör snart bort,
varefter dess skyddande funk-
tion övertages av barkens yt-
tersta lager (exodermis). Rot-
grenarna uppkomma endogent,
omedelbart utanför vedsträngar-
na och genombryta barken. De
komma därför att åtm. i början
sitta i längsgående rader. Blad
finnas aldrig på r. Däremot kun-
na där bildas knoppar, antingen
normalt el. när r. skadas.
Den ur lillroten i växtämnet
uppkomna r. kallas huvudrot
el. primrot. Birötter an-
läggas (endogent) på stammen, särskilt i stjälk-
lederna. Hos monokotyledonerna är huvudroten
svagt utvecklad och dör vanl. snart bort. Rötter
finnas blott hos fanerogamer och ormbunksartade
växter, men även hos några sådana, t. ex. Co-
ralliorrhiza, saknas de. I vissa fall ha de fått
andra uppgifter än de ovan nämnda. S n y 1t-
rötterna (hos parasiter) intränga i andra
växter och upphämta näring från dessa; de sakna
rotmössa. Klätter- el. häftrötter göra
tjänst som klätterorgan. Hos många tropiska
Längdsnitt ge-
nom rotspetsen
(vegetations
punkten) av en
groddplanta av
majs, vp vege-
tationspunktens
spets, rm rot-
mössan.
Groddplanta av aven-
bok.
hr huvudrot, sr sido-
rötter, r rothår, st
stam, hj hjärtblad, b
de första mellanbla-
den.
träd äro de r., som förlöpa
i markens yta, starkt hop-
tryckta från sidorna och på-
minna om på kant stående
plankor (p 1 a n k r ö 11 e r).
I likhet med s t y 11 r ö t-
terna (se Luftrötter)
tjänstgöra de som stödje-
rötter. Slutligen kunna röt-
terna bli uppsvällda, köttiga
och knölformiga (knöl-
rötter, amrötter) och
ha då till uppgift att maga-
sinera reservnäring. Om
andningsrötter se d.
o., om assimilation s-
rötter se Bi-rot. — Jfr
även Rotstock, som till
skillnad från rötter är en
jordstam.
2) (Mat.) Den storhet,
som, upphöjd till en viss
dignitet, ger som resultat en
annan storhet. Om digni-
teten är 2, kallas r. kvadra-
tisk, om den är 3 kubisk,
om den är 4 4:e roten
o. s. v. Så är t. ex. 2 ku-
bikroten ur 8, enär 2, upp-
höjt till 3:e digniteten, ger
8. För att beteckna r. bru-
kas rottecknet \Tmed
vederbörlig index; kubik-
roten ur 8 tecknas alltså ^8. Rottecknet utan
index anger alltid kvadratroten; så är \/25~ = 5.
Den operation, varigenom r. till en storhet be-
räknas kallas rotutdragning och grundar
sig på en omvändning av tillvägagångssättet vid
utvecklingen av (a + b)m enl. binomialteoremet.
En storhet har 2 kvadratrötter, 3 kubikrötter
etc. Om exponenten är jämn, äro två av rötterna
till en positiv kvantitet reella, eljest endast en.
— En storhet, som är framställd under formen
av en rot till en annan storhet, kallas radikal.
Sålunda äro \/a och \)/b + c2 radikaler.
3) (Språkv.) Det element i ett ord el. i en viss
grupp av ljudligt och semasiologiskt samman-
hängande ordformer, som återstår, sedan man
borttagit alla avlednings- och bildningselement. R.
är en ren abstraktion, företagen a) av den talande
i språk- och ordbildningens intresse som grund
för nya ord enl. gällande mönster el. b) endast i
rent vetenskapligt syfte, i det att man ur en grupp
besläktade ord i flera genealogiskt sammanhöran-
de språk utskalar en ljudgrupp som gemensam
för hela ordfamiljen och återför denna ljudgrupp
till dess för alla de ifrågavarande språken nödvän-
diga grundform. Sålunda säger man, att den ge-
mensamma indoeuropeiska r. för alla de ord i de
indoeuropeiska språkfamiljerna, som äro besläk-
tade med sv. veta, är veid-, emedan de i de sär-
skilda språken befintliga rotformerna endast
kunna förklaras ur en sådan rotform. Huruvida
sedan veid- i det indoeuropeiska urspråket haft
karaktär av r., d. v. s. abstraherat ljudkomplex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
