Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rubens, Peter Paul - Rubeola - Rubiaceae, krappväxter - Rubico(n) - Rubidium - Rubin (mineral) - Rubin, Edgar - Rubin, Tryggve - Rubinglas - Rubini, Giovanni Battista - Rubinstein, Anton - Rubinstein, Artur - Rubinstein, Ida - Rubner, Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Rubeola—Rubner
292
med ämnen ur den romerske konsuln Decius Mus’
historia. Dessa bilda en storvulen sammanfattning
av mästarens vetande om och kärlek till antiken.
Målningarna, nu i Liechtensteingalleriet i Wien,
utfördes av van Dyck efter mästarens delvis
ännu bevarade skisser. De antika myterna skild-
rade han med varmblodig sinnlighet. Hans port-
rätt äro otvungna och hjärtliga människotolk-
ningar utan fördjupad psykologi. Han återger
frodigt flamländskt folkliv och tolkar landska-
pets stilla frid eller patetiska uttryck. — 1626
avled Isabella Brant. Åren efter hennes död
företog R. omfattande resor i diplomatiska upp-
drag, bl. a. till England, Holland och Spanien.
Under några månaders vistelse vid spanska ho-
vet kopierade R. Tizians målningar, målade port-
rätt av konungen och personer vid hovet och ut-
förde en rad härliga mytologiska tavlor för det
kungliga jaktslottet Torre de la Parada (nu i
Pradomuseet i Madrid). 1630 förmälde sig den
femtiotreårige änklingen med den 16-åriga, sköna
och yppiga Helene Fourment. Hans pensel blev
friare och dristigare än någonsin, hans färgbe-
handling kraftigare och mera skimrande, över
hans måleri från 1630-talet vila en eldfullhet och
en ton av förälskad lyrik, som göra hans arbe-
ten från denna tid till hans allra mest fängslan-
de. Den blonda unga frun stod modell för honom,
klädd el. oklädd. Konstnären fick vid årtiondets
mitt ännu ett jätteuppdrag, utarbetandet av en
festutsmyckning för staden Antwerpen med an-
ledning av kardinalinfanten Ferdinands intåg. Han
gjorde nu utkast till en rad praktfulla triumf-
portar. — R. förkroppsligar i sin personlighet
och sitt verk hälsan, jämvikten, kraften och livs-
glädjen. Han behärskar livet och dess krafter.
Han är fri men alltid målmedveten, klar över
vad han vill och hur han skall nå sitt mål. Det
sista årtiondets tavlor äga den gamla kraften och
uttrycksfullheten i formen men på samma gång
en skimrande målerisk skönhet.
Litt.: M. Rooses, ”L’æuvre de P. P. R.” (1886
—92; på ty. 1904); G. Glück och F. M. Haber-
ditzl, ”Die Handzeichnungen von P. P. R.” (1928).
Rube’ola, med., se Röda hund.
Rubiäceae, krappväxter. Hit hör även
släktet Crucianella, hemmahörande i Medelhavs-
länder. Se vidare Krappväxter.
Ru’bico(n), forntida flod i Italien, utgörande
gränsen mellan Gallia Cisalpina och eg. Italien
(ung. motsv. nuv. Fiumicino), utfallande i Adria-
tiska havet. Vid övergången av R. 10/i 49 f. Kr.
skall Caesar ha yttrat Alea jacta est (se d. o.J.
Uttrycket ”Detta blev ett Rubicon” användes där-
för ofta för att beteckna, att något blev av av-
görande betydelse.
Rubldium, en av alkalimetallerna, upptäckt
1861 av R. Bunsen vid spektroskopisk undersök-
ning av mineralvatten från Dürkheim. R. före-
kommer tills, m. alkalimetallerna, utbrett, men i
mycket små mängder, mest i lepidolit. Det är en
vit, lätt och lättsmält metall (spec. v. 1,52, smpt
39°o). Dess kem. tecken är Rb, atomvikt 85,45,
atomnummer 37. R. står i sina föreningar kalium
nära. Saknar praktisk betydelse.
Rubin, miner., se Korund och Ädelstenar.
Rubin [ro-], Edgar John, dansk psykolog
(1886—1951), från 1922 prof, i experimentell
psykologi och föreståndare för det psykologiska
laboratoriet vid Köpenhamns univ. R. arbetade
med experimentalpsykologiska undersökningar
inom sinnesiakttagelsens område: ”Experimenta
psychologica. Collected scientific papers” (1949).
I sv. övers, föreligger hans lilla barnbok ”Far
berättar” (1945).
Rubin, Tryggve, geodet (1874—1946). Fil.
dr i Uppsala 1903, deltagare i svensk-ryska grad-
mätningsexpeditionerna till Spetsbergen 1899—
1902, chef för Geodetic survey of North-Eastern
Rhodesia 1903—07, lärare i geodesi vid lant-
mäteriundervisningen 1907. R. erhöll professors
namn 1924. Prof, i geodesi vid Tekniska högsk.
1932.
Rubinglas, rött glas, framställt genom upplös-
ning av små mängder guld el. koppar i blyglas.
Rubfni [ro-], Giovanni Battista, ita-
liensk operasångare (1795—1854). Han engage-
rades av Barbaja för Neapel 1816, var 1825—26
i Paris och sedan åter i Italien. R:s glanstid var
1832—43, då han tillhörde Théåtre des Italiens’
båda avd. i Paris och London. R. var sin tids
främste tenorsångare med ett glänsande före-
drag och virtuosmässig koloratur.
Rubinstein [rö’binjtåin], Anton, rysk-
judisk pianist och tonsättare (1829—94). Han
framträdde redan 1839 som underbarn. Som pia-
nist vann han på 1850-talet anseende som samti-
dens främste och odlade särskilt det glänsande
individuella, konstnärliga spelet gentemot Liszt-
lärjungarnas mera objektiva återgivande. 1862—
67 och 1887—90 ledde han det av honom grun-
dade konservatoriet i Petersburg. Som komposi-
tör framträdde R. på 1850-talet med flera orkes-
terverk, som länge uppfördes nästan överallt i
Europa. Med stor framgång ägnade han sig åt
kammarmusiken och tillhörde på 1870-talet de
måhända mest spelade kvartettkompositörema. R.
skrev även en mängd operor, som dock ej bilda
någon ny epok.
Rubinstein [rö’binjtain], Artur, polsk pia-
nist (f. 1886), studerade i Berlin för bl. a. R. M.
Breithaupt men utbildade sig sedan huvudsaki. på
egen hand. Redan vid 12 års ålder företog han
en turné genom U.S.A. och har sedan dess vid
konsertresor i Gamla och Nya världen förvärvat
rykte som en av vår tids främsta pianokonst-
närer.
Rubinstein [rö’binjtain], Ida, rysk dansös
och skådespelerska (f. 1893), främst verksam i
Paris. R. var en av Ryska balettens främsta
danskonstnärinnor, och hon vann stora fram-
gångar med sin sensibla och graciösa framställ-
ningskonst.
Rubner [rö’b-], Max, tysk-judisk läkare
(1854—1932), 1909—22 prof, i fysiologi i Ber-
lin. R. har som den förste genom direkta experi-
ment ådagalagt, att principen om energiens oför-
störbarhet är fullt giltig inom den levande na-
turen, samt fastställt näringsämnenas förbrän-
ningsvärme i kroppen. Som hygieniker har R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
