Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, 1. Olof d. ä. - Rudbeck, 2. Olof d. y. - Rudbeck, 3. Thure Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Rudbeck
296
ägnade han sig åt dess förvaltning, varvid han,
stödd på kanslern M. G. De la Gardies förtroen-
de, ingrep med utomordentlig driftighet och
duglighet men även med en självrådighet och
ringaktning för laga former, som framkallade
svåra konflikter med lärare och tjänstemän, sär-
skilt med anledning av de penningsvårigheter, som
hans kostsamma byggnadsföretag förorsakade.
1670 måste han träda tillbaka men kunde då fram-
lägga en imponerande
redogörelse för vad
han uträttat till univ:s
fromma och utveck-
ling. Under hans se-
nare år lugnade sig
dock stämningen emot
honom. Dessutom an-
litades R. av regering-
en för en mängd tek-
niska uppdrag, varvid
han lade i dagen en
oerhörd arbetsförmå-
ga och mångsidighet.
Han utbildade ingen-
jörer, bergsmän, lant-
mätare, fortifikationsofficerare, han utförde
flera tekniska arbeten, var Sveriges förste fält-
arkeolog och satte i gång ett antal manufak-
turinrättningar vid kvarnfallet i Fyrisån. Som
byggmästare och arkitekt skapade han i Uppsala
en avsevärd arkitektur av originellt kynne (Gusta-
vianum och de båda botaniska trädgårdarna
m. m.). Djupt musikalisk, bragte han musiklivet
i staden till hög blomstring och var själv orgel-
byggare, instrumentalmusiker och tonsättare. Som
personlighet var R. sällsynt imponerande. I hans
begåvning framträda främst en oerhört mång-
sidig idérikedom och företagsamhet, särskilt på
naturvetenskapens och än mer på teknikens om-
råde, i förening med en viljekraft, som ej visste
av några hinder. Storartad personlig offervillig-
het, sällsynt praktisk begåvning på olika områ-
den — han ordnade postgången till Uppsala, fick
1668 uppdrag att undersöka och utpricka alla far-
leder från Stockholm inåt Mälaren, anlade en vat-
tenledning i Uppsala och lät stensätta dess gator
o. s. v. — och lågande fosterlandskärlek utmärkte
honom framför allt.
Sin största vetenskapliga insats gjorde R. utan
tvivel genom sina anatomiska ungdomsarbeten.
Deras resultat inrymmes i två disputationer: ”De
circulatione sanguinis” (1652) och ”Nova exerci-
tatio anatomica, exhibens ductus hepaticos aquo-
sos” (1653; facsimile av 1 :a uppl. utg. 1930);
den förra ger en sakkunnig redogörelse för blod-
omloppet enl. Harveys då nya upptäckt och av-
slutas med teser, som gå utöver Harveys stånd-
punkt. Den senare, R:s egentliga storverk, re-
dogör för lymfkärlens byggnad, utbredning i
kroppen, beskaffenheten av den vätska de föra
och den betydelse de kunna anses ha för kroppens
omsättning. Denna upptäckt inledde R. i en priori-
tetsstrid med Th. Bartholin, som å ömse sidor
fördes med stor hetsighet och fortfor länge efter
parternas död. Därmed avslutades i stort sett R :s
anatomiska verksamhet. I stället planlade R. nu
ett botaniskt jätteverk, ”Campi elysii”, en med
tusentals avbildningar i naturlig storlek, delvis
av honom själv, delvis av hans son och andra
tecknare, illustrerad beskrivning över alla känia
växter. Av detta verk, som sysselsatte R. livet
igenom, trycktes två foliovolymer 1701—02, me-
dan 11 handskrivna och handmålade band ham-
nat på Lövsta bruk.
Från 1670-talet nedlade R. ett stort arbete på
ett historiskt-arkeologiskt verk, ”Atland eller
Manheim”, vanl. kallat ”Atlantican”. 1679 var
d. I färdigtryckt. D. 2 utkom 1689, d. 3 1698,
och d. 4 var under tryckning 1702, då den stora
branden utbröt och förstörde nästan alla exempla-
ren (endast 8 ex. finnas, dock ej alla fullst. i
behåll). En foto-litografisk uppl. av d. 4 utgavs
1863, den svenska originaltexten till hela verket
1937—50 av A. Nelson (4 bd och 1 atlas-bd).
Detta verk, som utmärkes av stor rikedom på
uppslag och idéer och är utfört med mångsidig
lärdom, fantasi och kraft, fullföljde sekelgamla
traditioner inom den svenska historieforskningen,
vilka däri funno sin monumentala avslutning. J©r-
danes’ skildring av goternas (götarnas) utvand-
ring från Scandza (Sverige), folkens moders-
sköte, och seger över Rom hade redan under me-
deltiden givit upphov till en romantisk svensk
fornhävd, som i goternas bragder såg svensk
historias mest lysande kapitel. R. upptog och ut-
vecklade vidare dessa fantastiska konstruktioner;
bl. a. byggde han på Platons Atlantissaga. Sve-
rige var Atlantis, jordens äldsta konungarike,
grundat av Jafets ättlingar kort efter syndaflo-
den och ursprunget till nästan all kultur i Europa
och en stor del av Asien. På allehanda sätt, än
med etymologier, än med geologiska iakttagelser,
sökte han styrka sina fantastiska kombinationer.
Arbetet mottogs i Sverige med hänförelse och
blev först under 1700-talets senare hälft kritiserat
och förkastat.
R :s hus och en stor del av hans vetenskap-
liga produktion föröddes i Uppsala brand 1702.
Han bar olyckan med manlig undergivenhet.
Litt.: P. D. A. Atterbom, ”Minne af R.”
(1849); G. E. Klemming, ”Anteckningar om R:s
Atland” (1863); C. Annerstedt i ”Uppsala uni-
versitets historia”, 2 (1908), och i inledningarna
till de av honom utg. O. R:s brev (4 bd, 1893—
1905); J- Nordström, ”De yverbornes ö” (1934).
2) O 1 o f R. d. y., den föreg:s son, botanist,
språkforskare (1660—1740). Han var sin fars
lärjunge och efterträdare (prof. 1692). R. medar-
betade i dennes ”Campi elysii”, reste 1695 i
Lappland och utgav en växtförteckning från den-
na resa, medan själva resebeskrivningen, ”Nora
Samolad sive Laponia illustrata”, förstördes vid
branden 1702 så när som på d. I, vilken hunnit
tryckas. Den innehåller mycket av de kvasispråk-
vetenskapliga fantasier, åt vilka R. sedan helt
hängav sig. Han hemföll näml, åt samma fan-
tastiska spekulationer som fadern och sökte be-
visa bl. a. lapskans och hebreiskans släktskap.
.3 ) T h u r e Gustaf R., den föreg :s sonson,
frih., politiker (1714—86). Han gjorde en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
