Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, 3. Thure Gustaf - Rudbeck, 4. Olof den yngste - Rudbeckia - Rudbeckius, släkt - Rudbeckius, 1. Petrus Johannis - Rudbeckius, 2. Johannes - Rudbeckiusstiftelsen - Rudberg, Erik - Rudberg, 1. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Rudbeckia—Rudberg
298
militär karriär, var en av M. A. v. Ungern Stern-
bergs generaladjutanter i pommerska kriget och
blev 1766 generalmajor. Fr. o. m. 1742 deltog R.
på riddarhuset i riksdagspolitiken och blev snart
en av mössornas för vältalighet, moderation och
obesticklighet bemärkta män. Efter att under
hattväldets glanstid ha närmat sig hovpartiet blev
han på 1760-talet en av de yngre mössornas le-
dare. Han var lantmarskalk 1765—66 och blev
1772 överståthållare i Stockholm. 1772 råkade
han komma till Kristianstad omedelbart efter det
för tidiga utbrottet av J. C. Tolls resning, ilade
åter till huvudstaden för att vidtaga motåtgärder
och sökte i det sista väcka motstånd mot den
kungliga revolutionen. R. var landshövding i
Uppsala 1773—82.
4) Olof R. den yngste, den föreg:s
kusin, skald (1751—77). Efter studier i Uppsala
ingick R. 1774 i Riksarkivet. Han väckte stor
uppmärksamhet genom ”Boråsiaden” (1776), ett
komiskt epos, som grundar sig på en historisk
händelse, det s. k. Hoffmanska upploppet i Väs-
tergötland.
Rudbe’ckia, till fam. korgblommiga hörande
nordamerikanskt örtsläkte, solrosorna närstående
men med koniskt blomfäste. Flera arter odlas
som fleråriga prydnadsväxter, vanligast R. laci-
niata, med gula, och R. {Echinacea) purpurea,
med röda kantblommor.
Rudbe’ckius, släkt, om vars ursprung se Rud-
beck.
1) Petrus Johannis R., skald (1578—
1629), lektor i Västerås 1625, prost i Köping
1627. R. utgav 2 saml. didaktiska dikter, ”In-
signis pueritia” (1624) och ”Insignis adolescentia”
(s. å.). I dikten ”om Hercules” behandlas ett
motiv, som upptagits av Stiernhielm.
2) Johannes R., den föreg :s bror, biskop
(1581—1646). Han blev fil. mag. i Wittenberg
1603 och prof, i matematik i Uppsala 1604. Vid
univ. bröt han jämte
Lenæus väg för den
nyaristoteliska filoso-
fien. Efter teologiska
studier i Wittenberg
1607—09 blev R. prof,
i hebreiska och 1611 i
dogmatik i Uppsala.
Han inrättade ett pri-
vatkollegium med
grundläggande under-
visning inom alla de
filosofiska discipliner-
na, en föregångare
till de senare gym-
nasierna, och medver-
kade vid avfattandet av skolordningen 1611. Med
J. Messenius råkade R. i en fejd, som för honom
var en strid för tron och fäderneslandet. Slut-
ligen fingo båda parterna 1613 lämna univ. R.
blev hovpredikant under ryska fälttågen 1614 och
1615. I 1615 års bibelkommission gjorde R.
nästan hela arbetet; resultatet blev ”Gustaf
Adolfs bibel” av 1618. 1617 promoverades han
i Uppsala till teol. dr. R. vigdes 1619 till biskop
i Västerås. Hans verksamhet i Västeråsstiftet
blev ett uppbyggnings- och organisationsarbete i
stor stil. Grundsatserna återfinnas i hans stifts-
statuter. Domkyrkan iståndsattes, andra kyrkor
byggdes el. reparerades, församlingar delades,
prästernas antal ökades, och deras kunskaper prö-
vades på årliga prästmöten. Folkets kristendoms-
kunskap främjades ivrigt. — Västerås trivial-
skola påbyggdes genom R :s försorg med ett gym-
nasium, Sveriges första, privilegierat 1623; ovan-
på detta tillädes dessutom ett prästseminarium för
stiftet. Även i stiftets övriga städer inrättades el.
förbättrades skolor. R. utgav flera lärcböcker,
ss. de i äldre svensk aristotelism betydande ver-
ken ”Logica” (1625) och ”Controversiæ logices”
(1629). — Med avseende på kyrkans förhållande
till staten stred han för dess självstyrelse under
biskoparnas ledning; så i ett betänkande av 1624
under striden om ”consistorium generale”. Under
förmyndarregeringen 1636 kom denna strid åter
upp jämte andra tvistefrågor; R. hade bl. a. pub-
licerat en samling av det lärda ståndets gamla
privilegier, ”Privilegia quædum doctorum”, som
av regeringen ansågs förgriplig och därför in-
drogs. En häftig sammanstötning mellan rege-
ringen och R. följde, och R. förbigicks vid ärke-
biskopsutnämningen 1637.
R. var en reslig och imponerande gestalt. Med
sitt stora intresse för den formella bildningen
förenade han ett starkt verklighetssinne och en
eminent praktisk duglighet. R :s ”Dagbok” ut-
gavs av B. R. Hall 1938. — Litt.: B. R. Hall,
”J. R.” (2 bd, 1911—30); G. Lindberg, ”J. R.
som predikant” (1927) ; H. Cnattingius, ”J. R.
och hans europeiska bakgrund” (1946).
Rudbeckiusstiftelsen, stiftelse, avsedd att till
hugfästande av Johannes Rudbeckius’ kristna kul-
turgärning stödja vetenskaplig teologi, särskilt
vid utforskandet av de bibliska religionernas och
den kristna kvrkans historia samt den kristna
trons väsen, för att därigenom bidraga till god
prästbildning på evangelisk-lutersk grund. Stiftel-
seurkunden utfärdades den 25 mars IQ2< R., vars
kapital är något över 100,000 kr., bidrager f. n.
med avkastningen av 100,000 kr. till en personlig
professur vid Uppsala univ. i missionshistoria.
Rudberg, Erik Gustaf, fysiker (f. 1902 17/n),
fil. dr och doc. vid Stockholms högsk. 1929. Un-
der åren 1930—-36 vistades han i U.S.A. och blev
instructor, senare assistant prof, vid Massachu-
setts Institute of Technology. Efter hemkomsten
därifrån tjänstgjorde R. 1036—39 som förestån-
dare för ASEA :s teknisk-fysikaliska forsknings-
byrå. 1940 blev R. prof, i fysik vid Chalmers
tekn. högsk., 1945 föreståndare för Metallogra-
fiska inst. i Stockholm. Bland R:s vetenskapliga
arbeten märkas undersökningar över hastighets-
fördelningen hos elektroner, som frigjorts från
metallytor av mjuk röntgenstrålning el. genom
elektronbombardemang, och av energi förlusterna
vid elektronstrålar i förtunnade gaser.
Rudberg. 1) Gunnar R., filolog (1880—
1954), fil. dr i Uppsala 1908, doc. i grekiska språ-
ket och litteraturen där s. å., prof, i klassisk filo-
logi i Oslo 1919—33, prof, i grekiska språket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
