Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rusdrycksförbud, totalförbud - Rusdrycksförsäljningsmedel - Rusdryckslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351 Rusdrycksförsäljningsmedel—Rusdryckslagstiftning 352
behållande av totalt r., fällde r. Under världs-
krigen rådde i vissa deltagande länder totala el.
partiella r., och i Belgien råder fortfarande
sedan I :a världskriget utskänkningsförbud för
spritdrycker.
Rusdrycksförsäljningsmedel kallas i budgeten
de vinstmedel, som till staten inflyta dels från
partihandelsbolag (ab. Vin- och spritcentralen),
dels från detalj handelsbolag (systembolagen).
Rusdryckslagstiftning. Redan tidigt blev
brännvinet föremål för statsmaktens intresse i
lagstiftningsväg. Tillverkningsavgift (accis) på
brännvin infördes i Sverige f. ggn 1638. Sam-
tidigt bestämdes, att endast medl. av bryggar-
skrået finge till avsalu tillverka sådant. Emeller-
tid tog husbehovsbränningen allt större omfatt-
ning, och 1718 förbjöds den helt av Karl XII;
försäljning skulle handhavas av bolag, och vins-
ten gå till kommunala ändamål. 1731 bestämdes,
att ägare av i mantal satt jord mot årlig avgift
till Kronan skulle få bränna till eget husbehov;
1747 blev husbehovsbränningen helt fri för alla
hemmansägare mot viss avgift, vare sig bonden
brände el. ej. På tillskyndan av J. Liljencrantz
förklarade Gustav III i sin penningnöd 1775
brännvinstillverkningen för ett regale, d. v. s.
Kronans privilegium. Ett antal kronobrännerier
upprättades. Det ekonomiska resultatet blev dock
på gr. av en omfattande lönnbränning ej så gynn-
samt som väntat, varför privilegiet från 1787 ut-
arrenderades till enskilda, vilket fortfor till 1798.
Samtidigt återupplivades rätten till husbehovs-
bränning för jordbrukare. Jordägarna hade en
nära nog okontrollerbar rätt till utskänkning i
krogrörelse, vilket framkallade ett oroväckande
missbruk av rusdrycker, samtidigt som Kronans
inkomster minskades. För att öka statsinkomster-
na och stävja brännvinsmissbruket omlades skat-
ten 1855 tili en tillverkningsskatt på den färdiga
varan, husbehovsbränningen förbjöds, och ändra-
de försälj ningsf ormer stadgades. Tillverkning
medgavs, efter anmälan, envar hemmansägare el.
fabriksidkare, men den måste uppgå till viss
minsta och fick ej överstiga viss högsta mycken-
het. Antalet brännerier nedgick härmed betydligt.
Samtidigt utfärdades en försäljningsförordning,
varigenom kommunalt veto mot brännvinsförsälj-
ning infördes. Efter mönster från bl. a. Göteborg,
det s. k. göteborgssystemet, lagstadgades 1895, att
försäljningsbolag i stad ej finge tillgodose sig
högre vinst än 5 °/o, återstoden av vinsten skulle
i vissa proportioner fördelas mellan stad, lands-
ting och statsverket. Efter energisk agitation
av Ivan Bratt infördes genom k. f. 14/a 1917, som
trädde i kraft 1919, den nya och viktiga grund-
satsen om individuell kontroll vid försäljning av
brännvin till avhämtning genom en för varje
inköpsberättigad utställd motbok. Samtidigt lös-
gjordes kommunernas ekonomiska intressen från
sprithanteringen, och försälj ningsvinsten tillföll,
efter någon övergångstid, helt statsverket. Det
kommunala vetot skärptes, så att all detaljhandel,
d. v. s. utminutering (försäljning till avhämtning)
och utskänkning (förtäring på stället), blev be-
roende på kommunala myndigheters bifall. Mål-
tidstvång med 15-cl-gräns infördes vid utskänk-
ning och inköpsransonen vid utminutering maxi-
merades till 4 1 per mån. 1921 skärptes utskänk-
ningsrestriktionerna ytterligare, så att högsta ran-
son blev 7 V2 cl utom för manliga gäster efter
kl 15, då ransonen bibehölls vid 15 cl. 1938 träd-
de en ny rusdrycksförsäljningsförordning (av
18/e 1937) i kraft. Den innebar endast få änd-
ringar i förhållande till 1917 års. Bl. a. avskaf-
fades det kommunala vetot i fråga om utminute-
ring. Antalet systembolag minskades från 121
till 41. Vissa ytterligare restriktioner infördes
V10 1941, varvid bl. a. högsta tillåtna utminute-
ringskvantitet sänktes till 3 1 per mån. Hela
rusdrycksförsäljningslagstiftningen lades 1944 ge-
nom en särskild statlig sakkunnigkommitté, 1944
års nykterhetskommitté, under utred-
ning. Denna avgav 1953 sitt betänkande, och
frågan om ny r. togs upp vid 1954 års vårriks-
dag. Härvid beslöts att genomföra betydande
lättnader i restriktionsväsendet. Fr. o. m. den V10
1955 gäller Kungl. Maj:ts rusdrycksförsäljnings-
förordning 2e/s 1954 (SF nr 521).
Rusdryckslagstiftningen skiljer mellan sprit-
drycker, vin- och starköl. Spritdryckstil 1-
verkningen är reglerad genom k. f. 1954
ang. tillverkning av brännvin. Rätt att tillverka
brännvin tillkom intill juli 1917 i stort sett envar
välfrejdad myndig person. Inrättandet av nytt
bränneri är sedan dess beroende på K. m:ts till-
stånd. Tillverkningen står under statens kontroll;
kontrollen handhas av Kontrollstyrelsen. Tillver-
kare får försälja av honom tillverkat brännvin
endast till partihandelsbolag, varom förmäles i
rusdrycksförsäljningsförordningen, ävensom för
export. Någon särskild tillverkningsskatt uppta-
ges icke längre sedan V4 1954. Vin ti 11 verk-
ningen är sedan juli 1917, i vad det gäller
inrättandet av ny vinfabrik, beroende på K. m:ts
tillstånd. Vintillverkaren får försälja av honom
tillverkat vin allenast till partihandelsbolag el. för
export. Enl. k. f. 13A 1933 får beteckningen
”vin” användas endast om vin, framställt av saft
av färska druvor. I andra fall må beteckningar
som t. ex. ”fruktvin” dock användas. Stark-
ölstillverkning får enl. k. f. 28/s 1954
ang. tillverkning och försäljning av maltdrycker
ske endast efter särskilt tillstånd av K. m:t. Hus-
behovstillverkningen av vin och starköl är tillåten.
Försäljningen av rusdrycker indelas i
partihandel och detaljhandel. Detalj-
handeln delas i sin tur i utminutering, för-
säljning till avhämtning el. försändning på rek-
visition, och utskänkning, försäljning till
förtäring på stället. Särskilt tillstånd erfordras
för försäljning av rusdrycker.
Partihandel med rusdrycker får bedrivas
endast av ett för sådant ändamål bildat, av
K. m:t för högst 6 år antaget partihandelsbolag
(f. n. ab. Vin- och spritcentralen). I dettas led-
ning skall staten ha beretts övervägande inflytan-
de. Bolagets delägare må endast åtnjuta skälig
ränta på det tillskjutna kontanta kapitalet. Efter
nödiga avskrivningar och fondavsättningar skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
