Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruppia, hårnate, nate - Ruprecht I (tysk konung) - Ruprecht (prins) - Rupprecht (kronprins av Bayern) - Ruptur - Rurik - Rus - Rusa - Rusck, Åke - Ruscus aculeatus, myrtentörne - Rusdrycker - Rusdrycksförbud, totalförbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Ruppia—Rusdrycksförbud
350
Ru’ppia, hårnäte, nate, till fam. Potamo-
getonaceae hörande släkte, omfattande två näs-
tan kosmopolitiska arter, R. maritima och R. spi-
ralis, i salt el. bräckt vatten växande, nedsänkta
fleråriga örter med trådsmala blad. Blommorna
sitta i tvåblommiga, skaf tade ax och äro nakna;
frukterna äro små. Båda arterna förekomma vid
s. och mell. Sveriges kuster.
Ruprecht [rö’präVt], tyska furstar.
i) Ruprecht I, tysk konung (1352—1410).
Han blev pfalzgreve 1398, ledde jämte Johan
av Mainz oppositionen mot kejsar Wenzel och
valdes 1400 efter Wenzels avsättning till tysk
konung. Han begav sig 1401 till Italien men lyc-
kades ej vinna kejsarkronan. I den kyrkliga stri-
den ställde han sig på Rompåvarnas sida; kon-
siliet i Pisa erkände då Wenzel som konung.
2) Ruprecht, prins, se Rupert.
3) Rupprecht Maria Luitpold Ferdinand,
kronprins av Bayern (f. 1869), äldste son till
Ludvig III av Bayem, generalmajor 1900, gene-
ralfältmarskalk 1916, hade under 1 :a världskriget
olika kommandon på västfronten, från 1917 som
chef för armégruppen mellan nordsjökusten och
La Fère. R. utfärdade 1921 efter Ludvig HI:s
död en proklamation, vari han förbehöll sig sina
rättigheter till tronen. Av Bayerns roj alister be-
traktades R. som legitim konung och nämndes
även som möjlig kejsarkandidat vid en allmän
monarkisk restauration inom Tyska riket. R. var
starkt kritisk mot nationalsocialismen. Bland R:s
skrifter märkas reseminnen från Östasien (1906)
och ”Mein Kriegstagebuch” (3 bd, 1929). — G.
1) m. Maria Gabriella av den hertigliga linjen
Bayern (1878—1912) och 2) m. Antoinette av
Luxemburg (f. 1899). I det förra äktenskapet
föddes sonen Albrekt (f. 1905), i det senare so-
nen Henrik (f. 1922) och 5 döttrar.
Ruptür (lat. ruptüra), med., bristning.
Rurik, ry. Rjurik, enl. ”Nestorkrönikan” namn
på en var jagfurste, som 862 bosatte sig vid La-
doga och efter sina bröders död grundläde Nov-
gorod, som blev det ryska rikets första huvud-
stad. Enl. krönikan inkallades R. jämte sitt kri-
garfölje av slaverna (och med dem förbundna
finska stammar) för att skaffa ordning i landet
Rysslands härskarätt före virrvarrstiden i början
av 1600-talet och den ryska uradeln leda sitt
genealogiska stamträd tillbaka till R. (ry. rjuriko-
vitj, Ruriksättling).
Rus [rosj]. 1) Den ursprungliga beteckningen
för Ryssland. — 2) Akut alkoholförgiftning. —
3) [da. utt. ro’s]. I Danmark benämning på ny-
bakad student (plur. rus ser).
Rusa. 1) (Jaktv.) Hönshunden säges rusa, då
den vid uppflög förföljer det vilda. För att mot-
arbeta detta bör man helst låta hunden göra
”kusch” vid uppflög och skott.
2) En kraftmaskin säges ”rusa”, då den under
fortsatt inverkan av drivmedlet frikopplas från
belastningen och på grund härav jagar upp sitt
varvantal långt över det normala.
Rusck, John Åke, kraftverkstekniker (f. 1912
%), utexaminerad 1934 från Tekniska högsk.,
därefter anställd vid Vattenfallsstyrelsens kraft-
verksbyrå. Han blev 1939 driftsdir. och sam-
tidigt chef för Centrala driftledningens riks-
driftbyrå, var 1944—46 dir. för Älvkarleby kraft-
verk och är sedan 1948 generaldir. och chef för
Statens vatten fallsverk samt ordf, i Centrala
driftledningen. R. är sedan 1947 v. ordf, i Svens-
ka elverksfören.
Ru’scus aculeätus, m y r t e n t ö r n e, en i
Medelhavsländerna, v. Frankrike och England
växande, med sparrisen besläktad, buskartad lilje-
växt med ovala, tornspetsade fyllokladier och röda
bär. Odlas i Sverige som prydnadsväxt i kruka.
Rusdrycker. Då beteckningen r. infördes i r.-
försäljningsförordningen, avsågs därmed att er-
hålla en gemensam benämning på samltiga alkohol-
haltiga drycker: spritdrycker, vin och öl. Sedan
förbud mot försäljning av starköl 1923 införts
och i samband därmed ändring vidtagits i r.-för-
säljningsförordningen, omfattar beteckningen r.
nu (1952) endast spritdrycker och vin.
Rusdrycksförbud, även benämnt t o t a 1 f ö r-
b u d. Sedan gammalt och ända till de senaste
decennierna ha i Sverige de organiserade nykter-
hetsvännerna nästan undantagslöst slutit upp
kring kravet på totalt r. Partiella el. totala
brännvinsförbud av växlande varaktighet före-
kommo i Sverige redan under 1600-talet men
framför allt under 1700-talet. Lappmarksförbudet
av 1723 upphävdes f. ö. först på 1890-talet. Un-
der storstrejken 1909 rådde r. I Sverige ha vid
två tillfällen konsultativa folkomröstningar om
r. anordnats, den ena 1910/11 genom nykterhets-
organisationerna, den andra 1922 av officiell ka-
raktär. Vid den förra uttalade sig 1,884,298 röster
för r. och 16,851 mot r., motsv. 55,6%, resp.
0,5% av samtliga röstberättigade (män och kvin-
nor över 18 år). Vid den senare uttalade sig
888,459 för r. och 924,550 mot r., motsv. 27,2%,
resp. 28,3% av samtliga röstberättigade (politiskt
röstberättigade män och kvinnor).
R., eng. prohibition, har i modern tid haft sin
vagga i Förenta staterna. 1851 infördes
r. i staten Maine. Åtskilliga andra delstater följde
exemplet. 1917, då över hälften av delstaterna
infört r., beslöt U.S.A:s kongress med mer än
% majoritet sådant tillägg till konstitutionen
(i8th amendement; Volstead-akten), att r- inför-
des inom unionens hela område. Beslutet trädde
i kraft 16/i 1920 och gällde till V12 1933, sedan
grundlagstillägget efter långvariga strider av
kongressen dessförinnan 1933 upphävts. På I s-
1 a n d infördes r. 1912 efter en 4 år tidigare före-
tagen folkomröstning därom. Efter en 1933 före-
tagen ny folkomröstning, som gav majoritet mot
r., upphävdes detta 1935. I Norge infördes
brännvins- och starkvinsförbud 1916. Det sistn.
upphävdes efter kort tid efter hot om repres-
salier från vinländerna. En folkomröstning 1919
gav 489,000 röster för och 305,000 röster mot
r. 1926 röstade däremot 531,000 mot och 423,000
för, varigenom r. fälldes. Sedan Finl.and bli-
vit självständigt, infördes r. 1919. En folkom-
röstning 1932, där 546,000 röster avgåvos för r:s
avskaffande, 11,000 för bibehållande av sprit-
drycks- och starkvinsförbud samt 217,000 för bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
