Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruthven, Patrick, Earl of Perth - Rutil - Rutin - Rutlandshire - Rutmark (polygonmark, cellmark, strukturmark) - Ruts bok - Rutström, 1. Anders - Rutström, 2. Carl Birger - Rutsöm - Rutt - Rutuler - Ruud, familj - Ruuth, släkt - Ruuth, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Rutil—Ruuth
366
s. å., blev 1632, då generalmajor, kommendant i
Ulm och vann i okt. 1635, då generallöjtnant, en
betydelsefull seger vid Dömitz över sachsarna.
1636 återvände R. till England med värvnings-
uppdrag. Han fick 1638 av Karl I överbefälet
över dennes trupper i Skottland, utnämndes 1639
till befälhavare i Edinburgh, belägrades där 1640
av de upproriska och måste uppge fästet. Han
delade omsider konungahusets landsflykt. R:s
brev 1624—48 till Axel Oxenstierna äro tryckta
i dennes ”Skrifter och brefväxling”, senare avd.,
IX (1898). — Litt.: F. Rudelius, ”Kalmar re-
gementes personhistoria” (d. 1, 1952).
Rutil, ett vanl. rödbrunt el. rött, tetragonalt
kristalliserande mineral av titandioxid, TiO2, med
metallartad diamantglans, hårdheten 6,5 och spec.
v. 4,3. R., som är betydligt vanligare än de andra
formerna av den polymorfa titandioxiden, före-
kommer som underordnad beståndsdel allmänt i
många mer el. mindre metamorfoserade bergarter,
ibland även som ursprunglig beståndsdel i erup-
tivbildningar.
Rutin (fr. routine, liten väg, som man av vana
alltid går). 1) Färdighet, yrkesvana. — Ruti-
nerad, invand, övad, erfaren. — 2) Dagordning
på örlogsfartyg.
Rutlandshire [ra’tland/(i)a], grevskap i mell.
England, ö. om Leicester; 394. km2, c:a 18,000
inv.; huvudstad Oakham.
Rutmark (polygonmark, cellmark,
s t r u k t u r m a r k), geol., utbildningsform hu-
vudsakl. i arktiska trakter av jordens ytlager,
som har sin orsak däri, att vid den frusna jor-
dens upptöande och återfrysning det grövre ma-
terialet, särskilt stenarna, förflyttas så, att det
slutligen bildar nästan regelbundna sexkantiga
figurer.
Ruts bok, se Rut.
Rutström. 1) Anders Carl R., präst (1721
—72). Han prästvigdes 1745 och kallades till
vice komminister i Storkyrkan i Stockholm. Där
blev R. snart en ivrig, av ”sållningstidens” extra-
vaganser påverkad herrnhutare, som hänförde
massorna med sin våldsamma glöd och sitt dras-
tiska predikospråk. De mera moderata bland
Stockholms herrnhutare togo emellertid snart an-
stöt av hans hyperevangelism och sensuella lägg-
ning, och ortodoxiens målsmän anklagade honom
för villoläror; upprepade gånger blev han sus-
penderad. Tack vare den gunst han vann hos
hattpartiet genom sina uttalanden efter revolu-
tionsförsöket 1756, utnämndes R., som s. å. blivit
teol. dr vid Greifswalds univ., 1758 till kyrko-
herde i Hedvig Eleonoras förs. Mellan honom och
komministern där, gammalpietisten Peter Mur-
beck, blev förhållandet mycket spänt. R. inveck-
lades på nytt i långvariga renlärighetsprocesser,
vilka slutade med att han dömdes till avsättning
och landsförvisning 1765, sedan mösspartiet kom-
mit till makten. R. vistades i Hamburg, tills han
1770 fick återvända till Sverige, arresterades vid
statsvälvningen 1772 och avled strax därefter.
1778 utgavs (i Köpenhamn) ”Sions nya sånger”
(populärt kallad ”Rutströms sånger”), av vilka
R. diktat flertalet. — Litt.: N. Hydén, ”Avsatt
och utvisad” (1939).
2) Carl B i r g e r R., den föreg:s son, ämbets-
man (1758—1826), fil. mag. i Uppsala 1785, med.
dr i Harderwijk 1793, v. sekr. i Patriotiska säll-
skapet 1796, ord. sekr. 1799. Vid sidan av denna
befattning sysslade R. ivrigt med allahanda veten-
skapliga studier, blev 1812 Lantbruksakad: s sekr.,
s. å. medl. av Svenska akad., fick 1814 medicinal-
råds titel, blev 1820 Vitterhetsakad:s sekr., s. å.
riksantikvarie. R:s stora lärdom och originella
och älskvärda personlighet gjorde honom till en
medelpunkt i Stockholms kulturella kretsar, nära
vän framför allt till fru Lenngren och Franzén.
Rutsöm, se Konstsömnad.
Rutt, s.e Route.
Rutüler (lat. Ru’tuli), folkstam i Latium, om-
talad i Aeneassagan.
Ruud [rüd], norsk idrottsfamilj från Kongs-
berg, vars medl. fått internationellt rykte som
världens främsta backhoppare. Mest kända äro
bröderna Sigmund (f. 1907), Birger (f.
1911) och Asbjörn R. (f. 1920), av vilka
Birger R. varit mest framgångsrik (bl. a. segrar
i Olympiska spelen 1932 och 1936 samt 2:a pla-
cering 1948). Sigmund R. var den förste före-
trädaren för den s. k. aerodynamiska hoppstilen;
han är även teoretisk hoppexpert och har utg.
bl. a. ”Skispor krysser verden” (1938; sv. övers.
1939) samt tills, m. Birger R. ”Sporene videre”
(i945)-
Ruuth [rüt], svensk släkt, urspr. från Borgå,
känd från 1500-talet, adlad 1559. Nedannämnde
Erik R. blev 1777 frih., 1792 greve; ätten utdog
på manssidan 1903.
Erik R., greve, lantmarskalk (1746—1820).
R., som i ungdomsåren varit i militärtjänst, träd-
de 1781 i hovtjänst hos hertig Karl. Han blev
1786 statssekr. för Handels- och finansexpeditio-
nen. Under hans uppslagsrika men också dilettan-
tiska finansregim inrättades Generaldiskontkonto-
ret 1787 och avvecklades det hatade brännvins-
regalet skickligt och
på för statskassan för-
månliga villkor. 1790
blev han president i
Kammarkollegium och
vid Gävle riksdag 1792
lantmarskalk. Efter
konungamordet befann
han sig som ”gusta-
vian” i hotad ställ-
ning men slöt sig
åter till hertig Karl,
blev en av rikets her-
rar och generalgu-
vernör över Pommern
jämte kansler för
Greifswalds univ. (1792). R. hade emellertid ald-
rig fått decharge för sin finansförvaltning, och
den undersökning, som företogs av en i aug.
1792 tillsatt statsutredning, ledde till att R. ställ-
des under åtal och 1795 dömdes att ersätta Kro-
nan 325,000 rdr. R. måste gå i konkurs och
lämna det offentliga livet, 1796. Efter Reuter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
