Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas - Rydelius, Ellen - Rydén, Värner - Rüdesheim - Rydh, Hanna - Rydin, Håkan - Rydin, 1. Herman (politiker) - Rydin, 2. Herman (ämbetsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Rydelius—Rydin
380
anledning till dygden” (1731). Ännu viktigare var
R:s religiösa insats. Han var rättrogen ortodox
men nitälskade i undervisning och förkunnelse
för praktisk kristendom och föreslog långt gående
kyrkoreformer. De nya religiösa strömningarnas
representanter bemötte han med en för tiden ovan-
lig tolerans. Mot radikalpietisten Dippel utgav
han dock en skarp stridsskrift (1730). J. H.
Lidén utgav hans »”Opuscula latina” (1778) och
F. Braune ”Svenska vitterhetsarbeten af A. R.”
(1868). — Litt.> J. A. Eklund, ”A.’ R.” (1899);
H. Pleijel, ”Herrnhutismen i Sydsverige” (1925).
Rydelius, Ellen Victoria, journalist, förfat-
tarinna (f. 1885 27/2), fil. kand, i Uppsala 1907,
därefter journalist, bl. a. red.-sekr. i Idun 1921
—23. R. har gjort förtjänstfulla övers, från
ryskan samt författat en rad populära resehand-
böcker: ”Rom på 8 dagar” (1927), ”Paris på 8
dagar” (1928), ”Berlin på 8 dagar” (1929), ”8
italienska städer” (s. å.), ”Stockholm på 8 dagar”
(1930), ”8 tyska städer” (1931), ”London på 8
dagar” (1936), ”Holland och Belgien på 3 X 8
dagar” (1937), ”New York på 8 dagar” (1939),
”17 italienska städer” (1950) och ”8 spanska stä-
der” (1952; tills, m. Ria Wägner). Hon har
vidare utg. bl. a. kulturhistoriskt hållna kulina-
riska handböcker samt ”Alexander den gåtfulle”
(1943; tills, m. Alexandra Beloborodoff), om
tsar Alexander I, ”Kvinnokavalkad” (1946; tills,
m. Anna Odhe) och ”Möte med Stockholm”
(1950; tills, m. Ria Wägner). Självbiografiskt
innehåll har ”Leva randigt” (1951). — G. 1911
—22 m. förf. H. Wägner.
Rydén, Klas V ä r n e r, skolman och politiker
(1878—1930). Han blev 1901 ord. folkskollärare
i Malmö. Han invaldes 1907 i A. K. som social-
demokrat och tillkäm-
pade sig snart en be-
märkt ställning där.
Från 1910 till sin död
(med vissa avbrott)
var han medlem av
statsutskottet, där han
hade stort inflytande.
Under sin riksdagstid
tillhörde R. en rad
viktiga särskilda ut-
skott, bl. a. försvars-
utskotten 1914, 1924
och 1925, skolutskot-
tet 1927. Han var
även medlem i flera
offentliga utredningskommittéer, främst skolkom-
missionen (ordf.). T ministären Edén inträdde R.
19 okt. 1917 som ecklesiastikminister och genom-
förde under sin statsrådstid en rad reformer inom
skolväsendet. Hans avgång ur ministären, 28 nov.
1919, framkallades av den skarpa kritik, som rik-
tades mot R., då han befunnits vara aktieägare
i ett spekulationsföretag i livsmedel, ab. Svensk
import. Han nödgades även avsäga sig sitt
mandat som led. av F. K. (från urtima riksdagen
1919) och sitt ordförandeskap i skolkommissionen.
Sept. 1920 återinsattes han dock i A. K. och till-
hörde kammaren till 1928, då han överflyttades
till F. K. 1925 blev han generalkrigskommissarie
men avgick efter endast ett år, varefter han hu-
vudsakl. ägnade sig åt riksdagsarbete och peda-
gogiskt författarskap. I debatterna om det svens-
ka skolväsendets ordnande tog R. livlig del som
en av enhetsskolans främsta förespråkare och
hade stor andel i 1927 års skolreform. Bland hans
skrifter märkes ”Medborgarkunskap för fort-
sättnings- och andra ungdomsskolor” (1923;
flera uppl.).
Rüdesheim [ry’dashaim], stad i Rheingau i
Hessen, Tyskland, vid Rhen mittemot Bingen;
6,500 inv. Har gett namn åt ett av Rheingaus
bästa viner, Rüdesheimer.
Rydh, Hanna, arkeolog, politiker (f. 1891
12/2), fil. dr i Uppsala 1919. Som arkeolog har
R. huvudsaki. ägnat sig åt gotländsk stenålder
och vikingatid samt järnåldern på Adelsö i Mä-
laren ; hon har företagit arkeologiska utgräv-
ningar i skilda delar av landet och publicerat ett
stort antal vetenskapliga skrifter. Genom om-
fattande resor i Europa, Egypten, Indien och
Sydamerika har R. även kommit i kontakt med
utomeuropeisk arkeologi. Inom kvinnorörelsen har
R. intagit en framträdande plats. Hon var ordf,
i Fredrika Bremer-förbundet 1937—49 samt i
Internationella kvinnoalliansen 1946—52, medl.
av svenska delegationen vid N. F :s församling
1938 samt 1943—44 led. av A. K. (folkpartiet).
R. har utövat en omfattande verksamhet som
populärvetenskaplig förf, och föreläsare.
Rydin, Carl Håkan, läkare (f. 1902 30/8),
med. dr 1935, doc. i farmakologi i Uppsala s. å.,
vid Karolinska inst. 1942, föreståndare för Sta-
tens farmacevtiska laboratorium sedan 1942;
prof. 1947. R. har utg. arbeten i farmakologi och
fysiologi.
Rydin. 1) Herman Ludvig R., statsrätts-
lärd, politiker (1822—1904), prof, i svensk stats-
rätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt vid
Uppsala univ. 1855—90. R. var framstående ve-
tenskapsman på samma gång som politiker. I det
offentliga livet deltog han både som led. av
Uppsala läns landsting 1863—66 och 1868—88 och
som led. av F. K. 1867—75 samt av A. K. 1876—
78 och 1882—90. I sin tids större politiska frågor
var R. ofta verksam som skriftställare. Den nors-
ka frågan sysselsatte honom livligt, och han utgav
”Föreningen emellan Sverige och Norge” (1863)
m. fl. Bland hans vetenskapliga skrifter intar
monogr. ”Svenska riksdagen” (2 dir, 1873—79)
otvivelaktigt främsta platsen och är delvis ännu
användbar. Synnerligen viktiga äro även R:s
båda rektorsprogram ”Om 1809—10 års riksdags
statsrättsliga betydelse för statsregleringen”
(1875—-76). R. grundläde ett fördjupat rätts-
vetenskapligt studium av den svenska statsrätten.
2) Sven Ludvig Herman R., den föreg:s
son, ämbetsman (1861—1930). Han tog hovrätts-
examen 1885, blev notarie i Järnvägsstyrelsen
1895, t. f. byråchef i Telegrafstyrelsen 1897 och
var generaldir. för telegrafverket 1907—27. Under
den tid R. var telegrafverkets chef, omdanades det-
ta till ett av statens af färsdrivande verk. R. utgav
bl. a. ”Ur minnet och andra gömmor”, 1 (1929).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
