Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggmärg - Ryggmärgsbedövning - Ryggmärgsprov - Ryggmärgssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Ryggmärgsbedövning—Ryggmärgssjukdomar
386
Schematisk bild av ett tvärsnitt genom ryggmärgen.
na utgå från ryggradskanalen mellan kotbågarna
och utgöra hos människan 8 hals-, 12 bröst-, 5
länd-, 5 kors- och 2 svansnerver. De nedre länd-
samt alla kors- och svansnerverna bilda tillsam-
mans cauda equina. R. består av vit och grå sub-
stans. Den vita är belägen utanpå den grå, som
på tvärsnittet har formen av ett H. På den grå
substansen brukar man därför särskilja de framåt
riktade framhornen, de bakåt riktade bakhornen
och den dem förbindande tvärbalken, i vilkens
mitt en mycket fin kanal löper genom hela r.,
den s. k. centralkanalen. I den vita substansen
särskiljer man framsträngama, som ligga mellan
framhornen, baksträngarna mellan bakhornen och
si dosträngarna mellan framhorn och bakhorn. Den
grå substansen utgöres av nerv- el. ganglieceller
jämte stödje- el. gliaceller, den vita av nervtrå-
dar. Från nervcellerna i framhornen utgå de
motoriska nervtrådar, som förlöpa i ryggmärgs-
nervernas framrötter. Cellerna i bakhornen och
tvärbalken utgöras till stor del av omkopplings-
stationer för en del av de genom bakrötterna
inträdande nervtrådarna. Andra celler i den grå
substansen bilda ursprung dels för sympatiska
nervtrådar, som gå ut med ryggmärgsnerverna,
dels för nervbanor, som ingå i den vita sub-
stansen av r. och leda impulser uppåt el. nedåt.
Banorna i den vita substansen äro dels korta,
som förbinda olika segment av r. med varandra,
dels långa, som leda impulser antingen från hjär-
nan nedåt, och då vanl. sluta i framhornen, el.
från ryggmärgen upp till olika delar av hjärnan,
särsk. till synhögar och lillhjärna. I framsträng-
arna förlöpa ledningsbanorna övervägande ned-
åt, i baksträngarna övervägande uppåt, i sido-
strängarna både nedåt och uppåt. R:s uppgift
är dels att utgöra ett centrum för reflexer, d. v. s.
att överföra retningar, sorn inkomma genom de
centripetala banorna i bakrötterna till de centri-
fugala i framrötterna, dels att förmedla förbin-
delsen mellan hjaman och de perifera kropps-
delarna. Se vidare Ryggmärgssjukdomar.
Ryggmärgsbedövning, se Bedövningsmedel.
NF XVIII —13
Ryggmärgsprov, folklig benämning på lumbal-
punktion.
Ryggmärgssjukdomar. Ryggmärgen kan ska-
das genom våld, som drabbar kotpelaren, varvid
resultatet kan bli eti krossning av ryggmärgs-
substansen, blödning i densamma el. blott en s. k.
ryggmärgskommotion med hastigt övergående
förlamningar. Vid grövre våld uppstår ofta en
tvärsnittslesion, ryggmärgen liksom
”klippes av”, och det utvecklar sig en fullständig
förlamning samt bortfall av känseln nedanför det
ställe, där skadan sitter. Vid halvsidig skada av
ryggmärgen inträffa förlamning på skadans sida
samt bortfall av smärt- och temp.-förnimmelser
på motsatta sidan (B r o w n-S é q u a r d s för-
lamning). — Utan synbara skador på kotpe-
laren kan man efter ett våld mot densamma få
blödningar i ryggmärgen (hematomyeli),
vanligast i grå substansen, särsk. i bakhornen.
Framför allt uppträda känsel rubbningar, men
sträcker sig hematomyelien även till framhornen,
tillkomma muskelförlamningar. Genom resorption
av blödningen kunna förlamningarna småningom
gå tillbaka. Tillstötande infektioner, särsk. i urin-
vägarna, kunna vara allvarliga. — Sjukdomar i
kotpelaren kunna direkt skada ryggmärgen, t. ex.
en bentumör, som trycker på ryggmärgen, el. in-
direkt genom att kotpelaren ”bryter samman” och
klämmer ryggmärgen. Vanliga orsaker till en
sådan kompressionsmyelit äro tuberkulos
i kotpelaren samt kräfttumörmetastaser. Sym-
tomen utveckla sig från neuralgiska smärtor till
fullständiga förlamningar. — Akuta inflamma-
tioner i ryggmärgens hinnor efter infektion
(m e n i n g i t i s) äro vanl. fortledda från hjär-
nan (se Hjärnhinneinflammation). Från hinnor-
na utgå en stor del av ryggmärgstumörerna, och
det är dessa svulster, som numera tack vare nerv-
diagnostikens och -kirurgiens framsteg med
lyckligt resultat kunna avlägsnas. — Det finns
också tumörer i själva ryggmärgen. De uppträda
i mots. till förut nämnda vanl. hos yngre personer
och äro svårare att operativt behandla. — En
egendomlig tumörliknande process i anslutning till
ryggmärgens centralkanal ligger till grund för
den sjukdom, som kallas syringomyeli.
Denna uppträder hos personer i 30—40-års-åldern
och har ett långdraget, kroniskt förlopp. Dess
symtom äro: bortfall av smärt-och temp.-fömim-
melser på stora delar av kroppen med bibehållet
känsel- och muskelsinne, muskelatrofier, vanl.
börjande i händerna, samt leddeformeringar, ek-
sematösa hudförändringar, spontant uppträdande,
svårläkta sår etc. Någon verksam behandling fin-
nes f. n. ej. — Ryggmärgen blir ibland säte för
en inflammation (m y e 1 i t i s), som än är be-
gränsad, än utbredd över stora delar av rygg-
märgen. Orsaken kan vara en varbildning annor-
städes i kroppen el. gifter, som skada ryggmärgs-
substansen el. betinga förändringar i ryggmärgens
blodkärl. Myeliten yttrar sig med plötsligt uppträ-
dande förlamningar. En särskild form av toxisk
påverkan på ryggmärgen utgör anemiskmye-
1 o p a t i, som med förlamningar och ataxi utgör
en fruktad komplikation till den perniciösa ane-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
