Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rymning - Rynell, Alarik - Rynge - Ryning, släkt - Ryning, 1. Axel Nilsson - Ryning, 2. Erik Eriksson - Ryningsnäs - Ryolit - Ryr - Rysch - Ryska baletten - Ryska Centralasien - Ryska Finland el. Gamla Finland - Ryska Lappland - Ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Rynell—Ryska litteraturen
394
talar man om fånges, häktads el. anhållens r.
samt krigsmans r. ur krigstjänsten och sjömans
från påmönstrat fartyg, ävensom gäldenärs undan
sina borgenärers krav, för äldre tid även tjänste-
hjons ur lagstadd tjänst. I mera vardagligt språk-
bruk användes r. också om makes övergivande av
andra maken och hemmet. Fånges r. medför enl.
Strafflagen i och för sig ej särskilt straff för
honom men väl för hans ev. medhjälpare samt
disciplinära åtgärder, om han åter fasttages. För-
utom disciplinstraff kan fånge för r. av Fång-
vårdsstyrelsen åläggas särskilt straff genom för-
längning av straffverkställighetstiden med högst
14 dagar. Krigsmans och sjömans r. bestraffas
enl. Strafflagen 26 kap. 12 §, resp. Sjömansla-
gen § 75.
Ryne’ll, Hans Torsten Alarik, språkforskare
(f. 1913 Vs), fil. dr i Lund 1948, doc. i engelska
språket där s. å., prof, vid Stockholms högsk.
1952. R. har bl. a. utg. ”The rivalry of Scandi-
navian and native synonyms in Middle English,
especially taken and nimen” (1948) och ”Para-
taxis and hypotaxis as a criterion of syntax and
style” (1952).
Rynge, gods i Sjörups sn, Malmöhus län, 11
km n. v. om Ystad. C:a 185 har. Bildades 1768
och var under släkten von Hermansons ägartid
betydande. Slottet byggdes 1860—62.
Ryning, svensk, urspr. dansk adelssläkt, känd
från 1300-talets mitt. Ätten introducerades 1625
och utslocknade 1654 med R. 2), som 1651 upp-
höjts i friherrligt stånd.
1) Axel Nilsson R., riksmarsk (1552—
1620). Han var en av hertig Karls mest betrodda
män, deltog i befrielsekriget 1598—99 och blev
sedan ståthållare på Viborgs slott. R. utnämndes
till riksråd och riksamiral 1602, ledde flera sjö-
exp. och deltog i försvaret av östersjöprovinser-
na 1605—06 samt blev riksmarsk 1611.
2) Erik Eriksson R., den föreg:s bror-
son, frih., riksråd, amiral (1592—1654). Han blev
överste 1627 och guvernör i Elbing s. å. 1627
—28 deltog R. i underhandlingarna med Polen,
blev befälhavare för flottan i Preussen 1629 och
i Stralsund 1630, viceamiral s. å., sändes 1632
som ståthållare till Älvsborg. 1633 blev han riks-
råd och konvojerade s. å. Gustav II Adolfs lik
från Tyskland till Sverige. Efter Clas Flemings
död förde R. ånyo befälet över flottan 1644—50,
intog under kriget med Danmark Visby och
blockerade Köpenhamn 1645.
Ryningsnäs, gods i Mörlunda sn, i Kalmar
län, vid Emån 32 km v. om Oskarshamn, om-
fattar c:a 2,400 har, därav 165 åker. Den nuv.
huvudbyggnaden uppfördes 1894 efter ritningar
av E. Lallerstedt. R. har tillhört bl. a. ätterna
Skytte och v. Baumgarten; nuv. ägare är Hol-
mens bruks- och fabriks-ab.
Ryolit, petrogr., se Kvartsporfyr.
Ryr, socknar, se Lane-Ryr, Sundals-Ryr, Val-
bo-Ryr och Väne-Ryr.
Rysch (fr. ruche, eg. bikupa), tätt veckad el.
rynkad tygremsa el. spets, använd på kvinnodräk-
ten.
Ryska baletten, en av ryssen Sergej Djagilev
i Paris 1908 bildad berömd balettensemble, med
vilken han under medverkan av bl. a. balett-
mästaren Michail Fokin samt målarna Bakst och
Golovin praktiskt tillämpade de reformidéer,
som han alltsedan 1890-talet framlagt. Bland dess
berömda medlemmar märkas, utom Fokin, da-
merna Anna Pavlova och Tamara Karsavina samt
herrarna Nijinsky och Maxim. R. upplöstes 1929
på gr. av Djagilevs död.
Ryska Centralasien, förr benämning på områ-
det mellan Kaspiska havet och kinesiska gränsen,
nu motsv. sovjetrepublikerna Kazakstan, Turk-
menistan, Uzbekistan, Tadzj ikistan och Kirgisi-
stan.
Ryska Finland el. Gamla Finland, de de-
lar av s. ö. Finland, som genom frederna 1721
och 1743 tillf öllo Ryssland.
Ryska Lappland, se Lappland, sp. 406.
Ryska litteraturen. Rysslands äldsta, tidigt till
rik mångsidighet och stort konstnärligt värde ut-
vecklade litteratur var en muntligt fortplantad
folklitteratur. Hit hörde bl. a. visor, knutna an-
tingen till årets lantliga fester el. till familjelivets
tilldragelser; vidare hjältedikter (byliner), som
väl urspr. härstammade från vid furstehoven an-
ställda sångare men som sedan, i hundratals år
levande på folkets läppar, därvid fingo sin typiska
utformning; främst voro de koncentrerade kring
furst Vladimir i Kiev och hans kämpar. Hit
hörde också sagor, somliga av mycket hög ålder,
andra undan för undan hämtade ur den inter-
nationella, särskilt österländska, sagorepertoaren
men snart färgade av specifik rysk psykologi och
rysk kompositionsteknik. I jämförelse med denna
redan på 1000—noo-talen i fullt flor stående
folklitteratur var den skriftliga litteratur, som
småningom började framväxa på det samtidigt
med kristendomen i Ryssland introducerade forn-
bulgariska kyrkospråket (kyrkslaviska), till en
början torr och ensidig. Småningom fick den
självständigare ingredienser. På det religiösa om-
rådet uppväxte dels en rik skörd av legendära
berättelser, apokryfiskt bibelstoff, som med rik
fantasi omdiktades till spännande underhållnings-
litteratur, dels helgonlegender. På det världsliga
området uppstod dels en vaken och målerisk
krönikeskrivning (bl. a. den s. k. Nestorskröni-
kan, se. d. o.), dels en konstepisk diktning; utom
en del fragment har av denna endast ett alster
bevarats, den fornryska litteraturens pärla, ”Kvä-
det om Igors härfärd” (se Igorkvädet); bysan-
tinskt inspirerad men personligt färgad är furst
Vladimir Monomachs ”Förmaning” till sina sö-
ner. Från Kiev, som varit medelpunkten för den-
na fram mot 1200-talet ganska långt komna litte-
rära utveckling, flyttades efter tatarinvasionen
samtidigt med det politiska även det litterära
centrum till Moskva. Den nygrundade självhärs-
karstatens politiska problem sattes under debatt
— tsar Ivan den förskräcklige diskuterade dem
själv i en berömd brevväxling med furst Kurb-
skij —, och tidens politiska händelser behandlades
i en rad publicistiskt historiska verk. Den reli-
giösa livaktigheten, kampen mot det religiösa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
