Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Ryska litteraturen
396
fallet och djärva kättares (Avvakum o. a.) an-
grepp mot den off. kyrkan (kyrkoschismen på
1600-talet) gåvo upphov till forcerad religiös lit-
terär produktion av kodifierande el. polemisk na-
tur. Även det medborgerliga vardagslivets seder
och moralregler kodifierades — så framför allt
i den berömda ”Domostroj” (se d. o.) på 1500-
talet.
Det i mitten av 1600-talet ökade europeiska
inflytandet, som kulminerade under Peter den
store, gav en ny inriktning åt den hittills på by-
santinsk grund uppbyggda r. Peters omdanings-
arbete på det litterära området inskränkte sig
väl huvudsaki. till en reform av den ryska
skriften, men under den därpå närmast följ, tiden
började ett teoretiskt röjnings- och nydanings-
arbete i fråga om litteraturspråkets grammatik,
stilistik och prosodi, varefter de moderniserade
ryska resurserna prövades i en produktion efter
franskt pseudoklassiskt mönster (satirdiktning av
K a n t e m i r och Tredjakovskij, odedikt-
ning av en rad författare med Lomonosov i
spetsen, tragedidiktning av Sumarokov etc.).
Från detta experimentstadiums rena efterhärm-
ningar av den ortodoxa franska klassicismen fri-
gjorde man sig mot slutet av 1700-talet, och en
rysk nyklassicism uppstod. En dramatiker av
rang var Fonvisin. Gribojedov var en
komediförfattare med geniala infall. Inom lyriken
intogo Derzj avins högstämda oden främsta
rummet. K r y 1 o v s fabler uppburos av stark
nationell egenart. Vid sidan av nyklassicismen
stod som en starkt populär litteraturriktning sen-
timentalismen, bland vars alster märkas en rad
sentimentala resor, bl. a. R a d i s j t j e v s Resa
från Petersburg till Moskva, och en rik skörd
känslosamma romaner, bland vilka Karamzins
”Den stackars Lisa” tog priset icke bara i gråt-
mildhet utan också i litterära förtjänster; senti-
mentalismens, främst Karamzins, insats är fram-
för allt skapandet av en naturlig och enkel prosa-
stil. Kort efter sekelskiftet 1800 höll också ro-
mantiken sitt intåg, i den egentliga skönlittera-
turen dock endast företrädd av ett enda stort
namn, Z j u k o v s k i j, främst introduktör genom
framstående översättningar av de västerländska
romantikernas arbeten.
Med rötter såväl i klassicism som i roman-
tik växte sedan fram en konstnärlig realism,
företrädd framför allt av Pusjkin, Lermontov
och Gogol. Pusjkin började visserligen som
romantiker men blev sedan med sällsynt univer-
salitet, som lyriker, epiker, dramatiker och no-
vellist, det ryska livets formfulländade skildrare.
Lermontov, först romantiker och rebellisk
byronist, blev dels i social lyrik, dels i sin real-
psykologiska roman ”Vår tids hjälte” nationell
verklighetsdiktare. Gogol, även han från bör-
jan romantiker, dissekerade med obarmhärtig satir
sin tids Ryssland. Delvis under tillskyndan av
den andäktigt avlyssnade litteraturkritikern
B j e 1 i n s k i j kom r. att i hög grad inrikta sig
på det politiska och sociala livets problem, vilka
främst dryftades i den väldiga romanlitteratur,
som nu växte fram, begynnande med de s. k.
fyrtiotalets belletrister. Främst bland dem stod
T urgen j ev med sina formfulländade skild-
ringar av den ryska brytningstiden i 1800-talets
mitt. Dramat representerades främst av O st-
rovskij, som obarmhärtigt lät sin skarpt sam-
hällskritiska strålkastare spela över det ”mörka
rike” tidens handelsbourgeoisie utgjorde. Lyriker
med känslig reaktion för det omgivande livet och
dess problem voro T i u t j e v, Fet och M a j -
k o v; en rad andra skalder framträdde öppet som
”tendenslyriker”, främst Nekrasov. Sin kul-
men nådde den ryska konstnärliga realismen med
de bägge författare av världsformat, i vilkas verk
analysen av det ryska livet och dess frågor vid-
gade sig att gälla människolivet och mänsklig-
hetens kardinalfrågor i allm.: Tolstoj, som
från sina mäktiga totalvyer över ryskt samhälls-
liv under olika epoker övergick till att sätta
hela kultursamhällets moraliska och psykiska
grundvalar under debatt, och Dostoj evskij,
som med blottade nerver reagerade ej blott för
det ryska livets utan för hela mänsklighetens tra-
gedi och därvid djupare än någon författare före
honom trängde ned i människosjälarnas avgrun-
der. Till dessa författare sällar sig som en tredje
storhet Gontjarov med den klassiska romanen
”Oblomov”. Den alltifrån 1800-talets sista år-
tionden alltmer forcerade upplösning- och om-
daningsprocessen fick sedan i r. ett rikt ackom-
panjemang. Röster av olika slag gåvo uttryck
åt de i och med den politiska utvecklingen skif-
tande samhällsstämningarna: än åt den depression,
som de gamla förhållandenas tryck alstrat, så
framför allt T j e c h o v i av sordinbelagd pessi-
mism behärskade ryska skildringar från 1800-
talets slut, sedan också A n d r e j e v i hysteriska
nödrop över livets ohygglighet; än åter åt det
friska, av nya lösenord, inte minst marxismens,
inspirerade kamphumör, som ibland fyllde sin-
nena, främst mötande hos Maxim Gorkij i
hans barfotingsnoveller. På 1890-talet bildades
en ”symbolistisk” skola, starkt påverkad av då-
tida västeuropeisk modernism. Till denna hörde
bl. a. poeterna Balmont, Brjusov och
urspr. också Merezjkovskij. Två typiska
representanter för diktargenerationen före 1 :a
världskriget voro B j e 1 y j och B 1 o k.
Efter revolutionen 1917 utvecklades en våld-
sam litterär aktivitet. Under åren närmast efter
1917 hade förf, relativt stor frihet i ämnesval
och stil, och en mängd olika grupper, kotterier
och skolor formerades, vilka ofta lågo i våldsam-
ma fejder. En grupp, som redan före revolu-
tionen hade ett synnerligen radikalt och revolu-
tionärt program, var futuristerna, som
också 1917 voro beredda att ta ledningen på det
litterära området. Detta skedde, delvis med offi-
ciell sanktion, och med Vladimir Maj a k o v-
skij som främsta namn kom gruppen att spela
en stor roll. Dess glansperiod blev dock av kort
varaktighet. Ur futuristernas krets utgick den se-
dermera även utanför Ryssland berömde lyri-
kern Boris Pasternak. En annan lyriker-
grupp utgjordes av imaginisterna, av vilka
Sergej Jesenin är den ryktbaraste. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
