Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Ryssland
446
folk. Åt s. v. anknyter den särsk. i Ukraina
väl företrädda tripoljekulturen. över området
från Kaukasus till Dnjestr utbreder sig en ci-
vilisation, kännetecknad av gravhögar, kurganer
av växlande storlek, innehållande obrända Hk,
beströdda med jämockra. Denna kultur har sitt
centrum på Kubanslätten, där jättekurganer med
rikt gravgods av koppar- och guldföremål äro
undersökta, t. ex. vid Majkop. — Bronsål-
dern synes knappast ha slagit igenom i n. R.
och är endast sparsamt företrädd i de centrala
delarna. De här förekommande fynden torde
alla vara införda från ö. R. Där åter är brons-
åldern väl utvecklad tack vare närheten till det
metallrika Ural. I Kazanområdet ha iakttagits
östsvenska inflytelser under yngre bronsåldern.
En viss släktskap med den östryska bronsåldern
företer den sibiriska, och båda torde ha samma
rötter. Starka inflytelser komma även från s.
R., där kurgankulturen med ockragravar och rik
utstyrsel fortsätter under denna tid. Sitt huvud-
område har denna grupp nu i Dnjepr-området,
särsk. Ukraina. Den äldsta järnåldern i
R. är endast obetydligt påverkad av hallstattkul-
turen. La Tène-kulturen når åt ö. fram till Kiev;
den anses i R. företrädesvis vara uppburen av
germaner. De av finnar bebodda trakterna av
R. uppvisa några torftiga kulturgrupper från
äldre järnåldern, främst bland dem den s. k.
Ananjino-gruppen kring nedre Kama. Den kul-
tur, som under årh. f. Kr. spelade den största
rollen i R., var skyternas. Detta folk av sanno-
likt arisk (iransk) ras tillskrivas de vanl. 10—
15 m höga kurganer, som kunna dateras till sista
halva årtusendet f. Kr. Sitt huvudområde har
denna kurgangrupp på stäpperna mellan Donaus
och Dons mynningar, mot n. nå de in i Podolien.
Åtföljda av sina dödade hustrur och tjänare av
båda könen samt hästar (intill 400 i samma
grav), stundom även nötkreatur, vila i dessa
högar skyternas furstar och ädlingar, rikt ut-
styrda i guldsmyckade dräkter och med dryckes-
kärl av ädla metaller. De senare äro ofta av
klassiskt ursprung och förskriva sig från de
grekiska kolonier, som sedan mitten av årtusen-
det funnos på nordkusten av Svarta havet. Be-
römda för sina livfulla scener ur skyternas liv
äro särsk. en silvervas från Sjertomlyk och en
annan av elektron från Kul Oba i trakten av
Kertj på Krim. Sannolikt på grundval av klas-
siska djurmotiv men under inflytelser från Asien
skapade skyterna en egen djurstil, som möjl.
utövat visst inflytande på germansk ornamentik.
Skyterna, som från början voro nomader, över-
gingo årh. f. Kr. till fast bosättning och åker-
bruk, vilket torde ha dämpat deras krigiska kyn-
ne. I varje fall erövrades under 3æ årh. f. Kr.
området mellan Don och Dnjepr av de från ö.
inträngande sarmaterna, ett iranskt nomadfolk.
Segrarnas kultur kan studeras i ett stort antal
gravar, liknande skyternas. Vid sidan av de
grekiska och romerska importvarorna förekomma
hos dem talrika persiska. I ornamentiken spela
djurmotiven mindre roll än de lineära. Karakte-
ristisk är smaken för inläggningar med olikfär-
gade stenar. Ung. till samma tid, som sarmaterna
överskredo Don, förlägges den från v. komman-
de germanska invasionen i s. R. Omkr. 200 f. Kr.
stodo bastarner och skirer hotande framför det
grekiska Olbia, dit de slagna skyterna sökte sin
tillflykt. Dessa folk anses vara bärare av den
något omformade La Tène-kultur, som kan stu-
deras på en del galiziska, väst- och sydryska
gravfält. I dessa trakter synes denna kultur ha
stagnerat och fortlevat ännu efter Kr. f. Härpå
tyder fornsaksbeståndet i vissa senare gravfält,
tillskrivna goterna. Dessa, som under 2:a årh.
e. Kr. bröto upp från sina boplatser vid nedre
Weichsel, nådde omkr. 200 ned till Svarta havet.
De intogo här Olbia och Tyras och besatte Krim
samt områdena kring Azovska sjön. Senare vid-
gades gränserna, och vid hunnernas anfall skall
östgoternas rike i ö. ha nått till Don och i n.
långt in i R. På grundval av keltisk, skytisk-
sarmatisk och klassisk odling skapade här goter-
na en nationellt färgad, särdeles livskraftig kul-
tur, som långt in i folkvandringstiden satte sin
prägel på germanfolkens fornsaksmaterial. Grav-
fält, tillskrivna goterna, finnas bl. a. i Podolien,
Volynien och Ukraina. Det praktfullaste inven-
tariet möter i ett par katakombgravar från Kertj
på Krim. Jämte silverkärl av klassiskt ursprung
innehålla de vapen och smycken med de karakte-
ristiska granatinläggningarna. På Krim möta
även ett par andra minnen från goternas tid,
det stora gravfältet Souk su nära Jalta samt
ruinerna av goternas forna huvudstad Doros ö.
om Sevastopol. Sedan goternas huvudmassa dra-
git mot v. som hunnernas lydfolk, har resten av
folket kvarstannat på Krim. Folkvandringstiden
är täml. okänd i R., och först i början av 800-
talet faller åter ljus över dess förhistoria. Vid
denna tid hade slaverna från sitt urhem s. om
Pripet delvis tagit R. i besittning. Simpla ler-
kärl med ornering av våglinjer äro de bästa led-
typerna vid studiet av den slaviska expansionen,
metalltyperna äro i stor utsträckning övertagna
från andra folk. Liksom förut innehades n. R.
av finska stammar med en nationellt färgad kul-
tur. I ö. R. uppträdde nu turkiska stammar, t. ex.
bulgarerna vid övre Volga och chazarerna vid
flodens nedre lopp. Ett nytt folk utgjorde de
särsk. utmed de viktigare floderna bosatta ru-
sema el. varjagerna. Som framgår bl. a. av en
del forsnamn i Dnjepr, voro ruserna skan-
dinaver. Antagligen utgjordes de till över-
vägande del av svenskar från Mälarprovin-
sema. Den äldsta svenska kolonien Aldeigjuborg
låg vid Ladoga.
Historia. I början av 800-talet kan R:s etniska
karta något så när överblickas. Denna var då
ytterst oenhetlig. Greker funnos alltjämt i s. R.
på Krim, där de förmedlade förbindelserna med
Bysantinska riket. Kring nedre Dnjepr bodde
petj enegerna, som däremot förhindrade el. för-
svårade samfärdseln mellan de n. om deras bo-
sättningsområde belägna länderna och Bysans. I
n. ö. R. upptogo finska stammar ett vidsträckt
område från Finska viken i v. bort mot Ural,
och ungrarna, som etniskt hörde samman, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
