- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
459-460

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

459

Ryssland

460

rikespolitiskt avseende inriktade sig den ryska
politiken åter på sina gamla mål i s. (Konstan-
tinopel och den fria utfarten ur Svarta havet).
Ett förödmjukande nederlag led den, då den
efter Österrikes annexion av Bosnien och Herce-
govina nödgades lämna Serbien i sticket och
mars 1909 erkänna annexionen. Nederlaget gav
anledning till forcerat militärt reorganisations-
arbete.

Sedan Stolypin 1911 mördats, gled makten
över till de mot honom fientliga ultrareaktio-
nära, före 1905 dominerande hov- och byråkrat-
kretsarna. Under ett intrigspel kring tronen, som
snart i ökad grad började bedrivas med utnytt-
jande av den erotiske undergöraren Rasputin,
började relativt dugliga krafter ersättas av allt
undermåligare; ett utslag härav var det, då våren
1914 den relativt kompetente premiärminister
Kokovtsov ersattes av den hopplöst senile Gore-
mykin. Samtidigt antog reaktionssystemet en allt-
mer planlös och groteskt utmanande karaktär.
Oppositionen växte under sådana förhållanden
snabbt åter fram. Gynnad av ett från 1910 bör-
jande industriuppsving, återupptog arbetarrörelsen
en ekonomisk kamp, som på grund av de makt-
ägandes hårda ingrepp snart övergick att i stället
bli politisk. Rörelsen kulminerade julidagarna
1914 i Petersburg och lät redan ana en under när-
maste framtid förestående revolution.

I utrikespolitiskt avseende fullföljdes med ökad
målmedvetenhet den aktivistiska kursen, icke
minst sedan de för R:s sädesexport katastrofala
konsekvenserna av de konstantinopolitanska sun-
dens avspärrning under Tripoliskriget aktualise-
rat nödvändigheten av R:s fria utväg till Medel-
havet. Under rysk tillskyndan bildades mars 1912
ett serbiskt-bulgariskt förbund, urspr. med spets
mot Österrike. Men då det ur detta förbund ut-
vecklade Balkan förbundet i stället vände sig mot
Turkiet, nödgades R. till värn för sina aspira-
tioner på Konstantinopel förena sig med de andra
stormakterna för att bromsa Balkanförbundet.
Och då R. ej kunde skaffa Serbien dess åtrådda
utvidgning till Adriatiska havet, kunde det icke
förmå Serbien att pruta av på sina mot Bulga-
rien riktade kompensationskrav i Makedonien
och därför ej heller förhindra sina skyddslingars
inbördes uppgörelse genom det andra Balkankri-
get. Detta bakslag för R:s Balkanpolitik utlöste
en rysk opinionsstorm, som tvang den ryska ut-
rikesledningen till allt nervösare vakthållning
kring de ryska intressena där nere; planerna på
en framstöt mot Konstantinopel inom en nära
framtid började taga allt konkretare form. Med
en ängslig beslutsamhet att till det yttersta hävda
R:s intressen gingo de ryska maktägande in i
krisen efter Sarajevomordet. Denna stämning för-
klarar deras andel (bl. a. genom en i förtid given
mobiliseringsorder) i krigsutbrottet.

1 :a världskrigets utbrott medförde avbrott i
de inre striderna. Den borgerliga oppositionen
slöt, utan att som villkor betinga sig inrikespo-
litiska reformer, borgfred med tsarismen. Även
de revolutionära partierna, svårt åderlåtna genom
mobiliseringen, nedlade vapnen. Då 1915 de väl-

diga nederlagen och den begynnande inre upplös-
ningen blottade tsarismens inkompetens inför kri-
gets uppgifter och då dess benägenhet för sepa-
ratfred skarpt misstänktes, framträdde den bor-
gerliga oppositionen med krav på tsaristiskt sam-
arbete med samhället; i första förskräckelsen
gingo de maktägande verkligen till några efter-
gifter. Snart började de emellertid åter, visserli-
gen med uppgivande av separatfredsplanerna, rida
spärr mot oppositionskraven, varvid de borgerliga,
som i skräck inför tanken på en massornas res-
ning ängsligt undveko alla icke parlamentariska
stridsmetoder, spakt föllo undan. I fortsättningen
tumlade under sådana förhållanden den reaktio-
nära regimen fritt omkring i obunden maktut-
övning, varvid samtidigt tsarismen nådde kulmen
av dekadans. Genom den av allehanda suspekta
äventyrare omgivne Rasputin kommo de egen-
domligaste figurer upp till makten, bl. a. den
fnoskige strebern Protopopov, som hösten 1916
blev inrikesminister. Sedan kring nyåret 1917
varje utsikt, att tsaren skulle kunna bringas till
förnuft, måst uppges och mordet på Rasputin
endast visat sig leda till ökad maktställning åt
Protopopov, skedde på olika håll i samhället re-
volutionär uppmarsch. Dels förbereddes en pa-
latsrevolution, varvid en del bemärkta arméspet-
sar och dumamän deltogo i planer att avlägsna
tsarpartiet från makten för att hindra separatfred
och genom tsarismens nödtorftiga modernisering
förebygga folkresningen, dels mognade revolu-
tionära stämningar inom proletariatet. Även inom
den krigströtta armén spred sig snabbt jäs-
ningen.

Innan ännu några omvälvningsplaner mognat,
kom helt spontant revolutionsutbrottet. På
”kvinnornas dag” torsdagen 23 febr. (8 mars)
igångsatte en del av huvudstadens arbetarkvinnor
livsmedelsdemonstrationer och textilarbeterske-
strejk. Rörelsen spred sig med jättefart. På lör-
dagen var strejken i Petrograd total, och väldiga
demonstrationer, nu av rent revolutionär karak-
tär, anordnades. De bekämpades av regeringen
med militär. Sedan tsarismen på söndagen tyck-
tes ha fått övertaget över folkrörelsen — i sin
segervisshet upplöste den då riksduman —, kom
på måndagen avgörandet. Under dagens lopp över-
gick praktiskt taget hela garnisonen på revolu-
tionens sida, och på kvällen var huvudstaden
nästan helt i de revolutionäras händer. Riksdu-
man hade på måndagsmorgonen beskedligt fogat
sig i upplösningsukasen, och dess medl. höllo se-
dan under dagens lopp förvirrade överläggningar,
medan dumapresidenten Rodzianko bombarderade
tsaren med telegram för att utverka sådana efter-
gifter, som troddes kunna hejda revolutionen. På
måndagsef termi ddagen bildades en arbetarsovjet
och ett verkst. sovj etutskott inom denna. Då du-
man därigenom riskerade att bli försatt utanför
spelet och då samtidigt tsaren alltjämt visade sig
oresonlig, slog en av dumamännen tillsatt kom-
mitté äntligen till och tillkännagav sin avsikt att
bilda en regering, som kunde ”tillfredsställa
nationens önskningar och vinna dess förtroende”, .
ett beslut, som respekterades av sovjeten, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free