Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökgaser - Rökgasförvärmare - Rökglas - Rökgranat - Rökning - Rökpipa - Rökskydd - Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Rökgasförvärmare—Rökstenen
530
r. från eldstäder. Stickprovs- och kontrollmät-
ningar utföras med orsatapparat, fortlöpande
kontroll vanl. med elektriska instrument. Elekt-
risk rökgasanalys grundar sig på mätning av
gasens värmeledningsförmåga i förhållande till
luft el. på den temp.-stegring, som uppstår, då
de oxiderbara inblandningarna undergå katalytisk
förbränning. I bägge fallen sker avläsningen på
ett elektriskt vridspoleinstrument, som är graderat
direkt i koldioxid-, resp, koloxid + vätgas-halt.
Vid större ånganläggningar användas registre-
rande apparater för kontroll av eldningsekono-
mien.
Rökgasförvärmare, oegentligt namn på eco-
nomiser (se d. o.).
Rökglas, en färgad glasmassa, som absorberar
alla synliga spektralfärger på ett likformigt sätt.
Rökgranat, artill., se Granat 2), sp. 193.
Rökning av kött och fisk är ett sätt att bevara
dem från att ruttna. Till bränsle anses bok- och
ekved samt enris särskilt lämpliga. R. föregås
vanl. av saltning. Jfr Konserver.
Rökpipa, se Tobakspipa.
Rökskydd. Rökskyddsapparater, vilka ha till
uppgift att göra bärarens andningsorgan obero-
ende av koncentrerad brandrök el. andra skadliga
el. kraftigt retande beståndsdelar i luften, kunna
indelas i 3 huvudgrupper: filtermasker, frisklufts-
masker samt syrgas- och tryckluftsapparater. Se
vidare Gasskydd och Syrgasapparater.
Rökstenen, Sveriges märkligaste runmonu-
ment, vid Röks kyrka i v. Östergötland. Ett gra-
nitblock, i genomskärning avlångt fyrkantigt, av
2 V2 m höjd ovan marken, är övertäckt med run-
inskrift och runchiffer på båda bredsidorna, båda
smalsidorna och på toppytan, som är snedställd.
Skriften har på goda grunder daterats till 800-
talet. Det mesta av inskriften, som är gjord av
en enda mästare, är skrivet med s. k. rökstens-
runor el. syensk-norska runor. Nedersta raden på
baksidan och dess forts, uppåt äro däremot av-
fattade i den äldre skriftarten med urspr. 24
tecken, antagl. att betrakta som ett slags lönn-
skrift. Chiffer påträffas även eljest, framför allt
i inskriftens mittparti. En art består däri, att var
runa i runalfabetet har ljudvärde av den, som står
närmast efter (förskjutningschiffer). En annan
art bygger på det 16-typiga runalfabetets delning
i 3 grupper (”ätter”), vilka numreras, den sista
med 1, den mellersta med 2 och den första med
3; efter det att ettdera 1, 2 el. 3 har utmärkts,
t. ex. genom upprepande av ett och samma run-
tecken en el. två gånger, angives den avsedda ru-
nans nummer i gruppen genom upprepande av en
annan runa. En variation av detta chiffer är, när
notfanelika streck tjänstgöra för upprepade run-
tecken. — Inskriften börjar tydligt nog med en
minnesinskrift, som är helt kort, avfattad på vers:
Æft Uä(g)m6p (namnet så lydande efter ett
uppslag av E. Björkman i ”Studien über die
Eigennamen im Beowulf”, 1920) standa runas
pås, en Uarinn fåpi fapis æft faigian sunu,
d. v. s. ”Efter Vågmod stå dessa runor; Varin
har skrivit dem, en fader efter sin döde son”.
Man vet alltså med bestämdhet, att den, som ristat
Rökstenen, baksidan.
el. låtit rista vården, har hetat Varin, och att
han gjort det till minne av sin son, Vågmod.
Men vad därpå följer, är mer el. mindre oklart.
Ingen av de hittills givna tydningarna, Bugges,
v. Friesens m. fl., är övertygande. Bl. a. har en
ofta upprepad inledningsfras, sakum ukmini
”sägom för ungmenni (de unga männen el. den
unge mannen)” framkallat antagandet, att inskrif-
ten skall innehålla delar av ett s. k. arvkväde över
den döde Vågmod. På några ställen i den vid-
lyftiga texten omtalas ting, som verka minst sagt
verklighetsfrämmande. Så omtalas 20 prinsar
(”konungar”), så besläktade, att de voro 4 flockar
om 5 bröder i var, vardera flocken avkomma av
en av 4 bröder; men ej nog därmed: alla 5 brö-
derna i en och samma flock buro samma namn,
5 hette Valke o. s. v. 2 bröder med samma namn
är känt i forntiden, men 5 namnar i en syskon-
skara stöter på det orimliga. Liksom det uttryck-
ligen säges, att de tjugo nämndes ”med fyra
namn”, möter man ett annat numeriskt förhål-
lande noga angivet: 2 tingestar, som gåtfullt nog
ej äro närmare bestämda, skola ha tagits i 12
strider efter varandra som byte, var gång från
olika män och bägge tillsammans. Skall sådant
tagas efter orden, får man snarast tänka sig, att
det hör hemma i religionen el. också inom gåtor-
nas värld. Relativt klar verkar en känd strof,
avfattad på fornyrÖislag och handlande om en
Thiaudrikr, men å andra sidan lämna oss alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
