Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röhss, 1. Wilhelm - Röhss, 2. August - Röhsska konstslöjdmuseet - Rök (gasmassa) - Rök (militärt) - Rök (trindskyl) - Rök (socken) - Rökbeläggning - Rökbomb - Röke - Rökelse - Rökelsekar - Rökfacklor - Rökgasanalys - Rökgaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Röhsska konstslöjdmuseet—Rökgaser
528
arvingar i enlighet
med R:s önskningar.
Av beloppet, 1,5 mill.
kr, utanordnades av
dem genast 250,000 kr
till grundläggande av
Röhsska k o n st-
s 1 ö j dmu s ee t (se
d. o.) samt 250,000 kr
till andra ändamål.
Huvudsumman, 1 mill.,
lämnades till Göte-
borgs stad, och ränte-
medlen skola, var gång
de uppgå till 500,000
kr, användas till främjande av Göteborgs handel,
industri el. kommunikationer.
2) Johan Anders August R., den föreg:s
bror, kommunalman (1836—1904), genomgick
Chalmersska institutet och bergsskolan i Falun
samt ägnade sig åt bergsbruk och handelsverk-
samhet i firman Wilhelm Röhss & komp, i Gö-
teborg. R. var stor mecenat för konst och veten-
skap. 1901 donerade han till Göteborgs högskola
350,000 kr. såsom bidrag till professurer i na-
tionalekonomi, geografi och statskunskap.
Röhsska konstslöjdmuseet [rö’s-], i Göteborg,
inrättades av Göteborgs stad på grundval av do-
nationer till staden för detta ändamål, gjorda av
sterbhusdelägarna efter konsuln C. W. Chr.
Röhss samt av grosshandlaren August Röhss
(1901). Museet som institution trädde i verk-
samhet 1904, då stadgar antogos och styrelse ut-
sågs av stadsfullmäktige. Byggnaden, efter rit-
ningar av Carl Westman, blev färdig 1914, och
museet invigdes 1916. Samlingarna, som omfatta
olika slag av konstindustri, hopbragtes dels genom
övertagande av diverse föremål från Slöjdför-
eningens skola och Göteborgs museum, dels genom
donationer, dels genom direkta förvärv genom
museets förste chef, intendenten Axel Nilsson.
Museets störste donator har varit handlanden
Hjalmar Wijk. Denne har vid upprepade till-
fällen bidragit till förvärv av betydande saml. (P.
Hiertas saml. av bokband; jämte Klas Fåhræus
och Caroline Wijk Th. Wulffs kinesiska saml.).
Vid Nilssons död 1924 efterträddes han av fil. lic.
Gustaf Munthe, under vars tid museet erhållit
den Rudbeckska saml. av bokband och Falk Si-
mons saml. av silver. Under Munthes intendent-
skap tillbyggdes en flygel för tillfälliga utställ-
ningar, i vilken expositioner visa konstindustriens
och konsthantverkets utveckling. Sedan 1945 är
fil. dr G. Axel-Nilsson museets intendent.
Rök, en av fasta eller flytande, mikroskopiska
partiklar grumlad och därigenom för ögat iakt-
tagbar gasmassa; vanl. beteckning för de mer
eller mindre mörka gaser, som avgå från brin-
nande ämnen.
Rök, milit., se Konstgjord dimma.
Rök, i Småland, Blekinge och Östergötland
trindskyl på stör, i Östergötland även långskylar
(”långrökar”), likaså i Västergötland och på
Gotland (”raukar”). I Västergötland betecknar
dock r. vanl. små stackar av 60—80 kärvar.
Rök, sn i Östergötlands län, Lysings hd, strax
s. om Tåkern; 50,75 km2, 602 inv. (1954). Sträc-
ker sig från Östgötaslättens sydrand mot s. ö.
upp i Holaveden. 1,320 har åker. Vid R:s kyrka
(uppf. 1845) Rökstenen (se d. o.). Ingår i R:s,
Heda och V. Tollstads pastorat i Linköpings
stift, Dals och Lysings kontrakt. Tillhör stor-
kommunen Alvastra.
Rökbeläggning, se Konstgjord dimma.
Rökbomb, bomb, innehållande dimbildande äm-
nen, användes bl. a. av flygare för att för mark-
observatörer ange läget av ett från luften upp-
täckt mål.
Röke, sn i Kristianstads län, V. Göinge hd, på
Sydsvenska höglandets sluttningar n. v. om Häss-
leholm; 94,0 km2, 1,147 inv. (1954). Skogsbygd
med myrar och ljunghedar samt spridd jordbruks-
bebyggelse. 1,906 har åker. Nuv. kyrkan uppf.
1906, då 1200-talskyrkan revs. Ingår i R. och V.
Torups pastorat i Lunds stift, V. Göinge kon-
trakt. Tillhör storkommunen Tyringe.
Rökelse, harts av ett flertal träd av släktet
Boswellia eller andra välluktande trädslag, har
sedan urminnes tid haft en vidsträckt användning
i den religiösa kulten, vanl. i samband med andra
offer men även ensamt för sig som offer eller
hyllningsgärd. I Babylon offrades enl. Hero-
dotos väldiga mängder av r. i Bels tempel. I den
israelitiska kulten hade r. en fast plats i samband
med spisoffren och med skådebröden, som fram-
sattes varje sabbatsdag (3 Mos. 24:7). Bruket
att antända r. vid gudstjänst, offer eller familje-
kult möter även i Egypten, Persien, Grekland och
Rom. Vid synagogans gudstjänster förekom icke
r., och seden hade därför en viss svårighet att
vinna insteg i den kristna kulten. Från 400-talet
hör den emellertid samman med nattvardsguds-
tjänsten och användes ännu i den katolska kyrkan.
Rökelsekar, bärbart kärl
av metall för förbränning av
välluktande rökelse. Det be-
står av en skål, ofta halv-
klotformad, vari rökelsen
lägges ovanpå glödande kol,
samt ett genombrutet lock.
R., särskilt locket, är ofta
prytt med dekorativa motiv.
R. äro gamla i både öster-
och Västerlandet. De, som
nyttjas vid den katolska guds-
tjänsten, äro fästa vid häng-
kedjor, med vilkas hjälp de
kunna sättas i svängning.
Rökfacklor, med rökäm-
nen fyllda burkar, som ut-
placeras på den plats, där
konstgjord dimma (se d. o.)
önskas.
Rökgasanalys, se Rök-
gaser.
Rökgaser, förbrännings-
produkterna från eldstäder
och ugnar. — Rökgas-
analys, kontroll av spec.
koldioxid- och koloxidhalten i
Rökelsckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
