Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rörstrands porslinsfabriker, ab. - Rörströmsälven - Rörsvampar el. porsvampar - Rörsångaren - Rörtång - Rörum - Rörum, Norra och Södra - Rörvoltmeter - Rös, röse - Rösiö, Per - Rössjöholm - Rössvatn - Röst - Rösta - Röstapparat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Rörströmsälven—Röstapparat
564
Nylund (se bild vid denne) R:s konstnärlige le-
dare, och han har satt sin prägel på produktionen
framför allt med sina skulpturer och sitt sten-
gods. Senare har Carl Harry Stålhane knutits
till R. och därefter en rad yngre förmågor. —
Litt.: G. Stråle, ”R. och Marieberg” (1870);
A. Bæckström, ”R. och dess tillverkningar 1726
—1926” (1930).
Rörströmsälven, biflod till Fjällsjöälven, från
N. Borgafjället i s. Lappland till Bodum i n. v.
Ångermanland, genomflyter Ormsjön och Rör-
strömssjön; flodområde 2,930 km2; längd 170
km.
Rörsvampar el. p o r s v a m p a r, Polyporä-
ceae, svampfamilj bland hymenomyceterna. Hy-
meniet bekläder insidan av oftast rörformiga
håligheter, mestadels belägna på undersidan av
fruktkropparna, som äro skorplika, konsolfor-
made el. sammansatta av fot och hatt samt
köttiga, läder- el. vedartade. R. växa dels på
marken (jfr Rörsopp och Tickor), dels sapro-
fytiskt el. parasitiskt på träd (jfr Tickor) och
dels på arbetat virke (se Timmersvampar).
Rörsångaren, zool., se Kärrsångarsläktet.
Rörtång, tång med runda el. flata, räfflade
gripytor, varmed rör fasthållas och kringvridas
vid rörarbeten.
Rörum, sn i Kristianstads län, Albo hd, på
Skånes östkust, strax n. om Simrishamn; 20,26
km2, 751 inv. (1954). Upptages i v. av skog-
klädda höj dpartier, närmast kusten av jämnare
jordbruksbygd med sandiga jordar. 918 har åker.
Vid kusten Viks fiskläge. Nuv. kyrkan byggdes
1879. Ingår i S:t Olofs och R:s pastorat i Lunds
stift, Albo och Järrestads kontrakt. Tillhör stor-
kommunen Kivik.
Rörum, Norra och Södra, se Norra Rörum
och Södra Rörum.
Rörvoltmeter, instrument för mätning av lik-
el. växelspänningar med användning av elektron-
rör.
Rös, r ö s e, stenhög, kummel (särskilt såsom
råmärke).
Rösiö [rö’Jö], Per Jönson, jordbrukslärare
(1861—1935). Han genomgick lantbruksskolan i
Trelleborg och arren-
derade fädernegården
Rösiö i Blekinge. R.
hade där 1888—92 en
lantbruksskola, vista-
des sedan ett år i
Stockholm och skrev
jordbruksartiklar för
tidningar, flyttade 1893
till Ramsjöholm i Jön-
köpings län och öpp-
nade där Nordiska
lantbruksskolan, som
1898 flyttades till Ha-
gaberg, invid Jönkö-
ping. Skolan nedlades
1929. Undervisningen, i form av i-års el. kortare
kurser med ett litet för sökslantbruk som åskåd-
ningsmaterial, var avsedd särskilt för mindre jord-
brukare. R. verkade i stor omfattning som före-
dragshållare och utgav bl. a. ”Landtmannens
bok” (10 dir, 1895—1900; ny uppl. i 12 dir 1903
—08), ”Revolt” (3 bd, 1904—06; ny uppl. 1908
—10) och månadsskriften Svea (1901—07). R:s
hela undervisnings- och författarverksamhet bars
av brinnande hänförelse och idealistisk uppfatt-
ning av lantbrukets grundläggande betydelse för
en sund tillvaro. — Litt.: Biogr. av G. Landin
(i95o). .
Rössjöho’lm, gods i Tosjö sn, Kristianstads
län, vid Rösjön, s. om Hallandsås; 2,600 har,
därav 366 åker. Ägdes från 1400-talet av släkterna
Ged och Krabbe, senare av släkterna Leijonsköld,
Silfverskiöld och Siöcrona m. fl. och kom genom
köp 1857 till ätten Rosenörn-Lehn (i Danmark).
En på 1550-talet av Karen Ged uppförd borg in-
togs 1676 av snapphanarna; borgen revs efter
fejden men har sedermera utgrävts.
Rössvatn, Norges till storleken 3:e sjö, i Nord-
land fylke, s. om fjället Okstinderne och nära
gränsen mot Lappland; 374 m ö. h., 191 km2, 40
km lång och 250 m djup. Den fiskrika, oregel-
bundet formade sjön avrinner genom Rös såga
till Sörfjorden.
Röst. 1) (Skpsb.) Utbyggnader på sidorna av
segelfartyg, avsedda att för masternas stöttning
ge vant och barduner större spridning tvärskepps-
vägen.
2) (Anat.) Se Röstapparat.
Rösta, lanthushållsskola i Ås sn i Jämtland.
Röstapparat, sammanfattande beteckning för
tal och sångorganen. Den del av röstorganen,
som man vanl. betraktar såsom i egentlig mening
röstbildande, näml, stämbanden, finnas redan hos
så lågt stående djur som fiskar och grodor. De
perifera röstorganen hos de högre djuren ha stora
likheter med människans, men munöppningen hos
människan har starkt utpräglad förmåga att växla
form och storlek. Fåglarnas röstorgan i inskränkt
mening kallas s y r i n x el. det nedre struphu-
vudet och är beläget på övergången mellan luft-
strupen och bronkerna.
De individuella betingelserna för den mänskliga
r:s normala utveckling äro utveckling av hörsel
och syn samt av muskelsinnet och rörelsernas
inordnande under viljan. Av dessa är hörseln oum-
bärlig för talets och sångens normala inlärande.
Synen spelar en vida mera underordnad roll.
Barnet lär sig tala medelst härmning av det hörda
ordet men också av de fonetiska rörelserna i an-
siktet. För sång fordras dessutom en speciell ut-
rustning, musikalitet. Den icke minst komplicerade
delen av r. utgöres av den till hjärnan och övriga
delar av nervsystemet förlagda. Denna ”centrala”
del av apparaten kommenderar och reglerar den
”perifera”. Den senare, som man i dagligt tal
kallar röstapparaten eller tal- och
sångorganen, är närmast att likna vid ett
biåsinstrument. Blåsbälgen utgöres av bröstkor-
gen med lungorna och bronkerna samt andnings-
muskulaturen, i huvudsak bestående av bröstkor-
gens muskulatur, mellangärdet och bukmusklerna.
Vindröret motsvaras av luftstrupen och ljuddosan
av struphuvudet med stämbanden. Ovan de sist-
nämnda ligger det s. k. ansatsröret, som omfattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
