Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röstapparat - Röste (röst) - Röstenen - Röster i radio - Röstlängd - Röstplikt - Rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Röste—Rösträtt
566
övre delen av struphuvudrummet med struplocket,
svalget med gomseglet och gombågarna, munhålan
med överkäksutskotten, hårda gommen, under-
käken, tänderna, tungan och läpparna, nässvalg-
rummet och näsans hålrum. — Om den luft-
drivande apparaten jfr Andning och Mellan-
gärdet.
Luftstrupen avslutas uppåt av struphuvu-
det, ljuddosan. Däri finnes biåsinstrumentets
munstycke, bildat av stämbanden. Organet är
uppbyggt av fyra mot varandra ledande brosk,
ring-, sköld- och kannbrosken, det senare parigt,
samt struplocket, vilka hållas samman av senband
och muskler. Ovan stämbanden finnas fickbanden,
båda paren försedda med sin specifika muskula-
tur. Springan mellan stämbanden kallas röst-
springan (glottis).
Stämbandstonen (eg. klangen) uppstår, när
trycket i luftstrupen spränger slutningen av stäm-
banden, varvid dessa försättas i periodiska sväng-
ningar. Stämbandsapparatens kärna består av två
koniska kroppar, ”stämbanden”, som innesluta
var sin muskel och som kunna mötas i mittlinjen.
Svängrummet för stämbandens rörelseutslag
uppåt-utåt vid luftexplosionen ligger i den mellan
dem och fickbanden befintliga Morgagnis ficka.
Tonen stiger inom vissa gränser vid stigande
tryck i vindröret, varvid också tonens styrka till-
tager, likaså stiger den med stigande spänning i
stämbanden.
Med lungor, bronker, luftstrupe och struphuvud
få vi ännu ingen människoröst. Härtill fattas an-
satsröret. Detta utgör en mycket sammansatt
resonator. De ljud, som vid fonationen här upp-
stå, äro dels ett medklingande till stämbands-
tonen, dels en självständig anblåsningston, som
uppstår genom den via struphuvudet till resonatorn
strömmande luften. Den form munhåla och svalg
vid det givna tillfället bilda är bestämmande för
den uppkomna klangens (tonens) karaktär. Sval-
gets väggar liksom gomseglet äro försedda med
muskler, som kunna förtränga eller vidga svalget,
och struphuvudets förskjutbarhet bidrager till att
förlänga och förkorta svalgrummet.
Munhålans formförändringar betingas av gom-
seglets, underkäkens, tungans och läpparnas rör-
lighet. Genom att tungryggen skjutes upp mot
gommen, bildande det s. k. tungpasset, kan svalg-
munhålan uppdelas till en dubbelresonator. Här
gäller lagen för resonatorn om relationen mellan
(mun)öppningen och hålan: ju mindre öppningen
göres i förhållande till hålan, desto lägre ton
och, omkastat, ju större öppning, desto högre ton.
Övriga delar av ansatsröret, nässvalgrummet och
näsrummen (se Näsa och Näsans bihålor) bidraga
också till röstens klangfärg (timbre). Då de olika
hålrum, som sammansätta ansatsröret, vart och
ett har sin bestämda egenton med sina karakte-
ristiska övertoner och dessa rum förete de mest
växlande former och storlekar, följa därav oänd-
liga variationsmöjligheter i röstens färg.
Munhålan är r:s viktigaste del och den enda
del av den perifera r., som är oundgänglig för
producerandet av ett mänskligt språk, och i denna
är den utomordentligt rörliga tungan det vikti-
gaste organet. Lika oumbärlig som munhålan är
för talet, äro stämbanden för sången.
Rösten är således den sammansatta akustiska
funktionen av stämbandsapparaten och ansatsröret.
Den tj änar talet och sången.
Röste (röst), takresning.
Röstenen, en 1919 vid Rö (Röö) på Otterö i
Tanums sn, Bohuslän, funnen runsten, innehållan-
de en rätt omfattande, för kännedomen om ur-
nordiskans språkformer viktig inskrift, av O. v.
Friesen daterad till 400-talet e. Kr. — Litt.: O.
v. Friesen, ”R. i Bohuslän och runorna i Norden”
(1924)-
Röster i radio, ”tidskrift för svensk rund-
radio”, grundad som månadstidskr. 1933 av ab.
Radiotjänst, veckotidskr. sedan 1934. R. inne-
håller svenska och utländska radioprogram, ar-
tiklar, som behandla vissa punkter av den kom-
mande veckans program m. m.
Röstlängd, förteckning över de röstberättigade
inom en beslutande församling, en väljarkår el.
dyl. — R. för val till A. K. är grundlagsstadgad
i R. O. § 16. Om dess upprättande se Riksdags-
mannaval. Enl. kommunal vallag 3 kap. skall varje
år upprättas r. för kommunalval och kommunala
beslut, vari enl. mantalslängden för året upptagas
alla inom valdistriktet mantalsskrivna personer,
vilka uppnått el. under kalenderåret uppnå en ål-
der av 22 år med angivande för var och en, huru-
vida han äger el. saknar rösträtt i avseende å
beslut på kommunalstämma el. allmän rådstuga
ävensom val av kommunal- el. stadsfullmäktige
och landstingsmän. Vad i lagen om val till riks-
dagen bestämts om r:s justering skall äga till-
lämpning även betr, kommunal r. Till den kom-
munala vallagens bestämmelser om r. hänvisar
också Lag om församlingsstyrelse § 10. Närmare
detaljer om upprättande såväl av r. för val till
A. K. som av kommunal r. äro angivna i K. m:ts
kungörelse av 18A 1947. Den kommunala r. länder
också till efterrättelse vid prästval. Upprättandet
av kommunal r. åligger samma tjänstemän, som
vallagen anförtrott att upprätta r. för val av
led. i A. K.
Röstplikt, skyldighet för den, som har röst-
rätt, att utöva denna. Underlåtenhet härutinnan
straffas (vanl. genom böter). R. har införts en-
dast i ett fåtal stater, tidigast i Belgien (1893),
senare bl. a. i Nederländerna och några schwei-
ziska kantoner.
Rösträtt, rätten att i viss form deltaga i av-
göranden inom kommun, stat, bolag, förening el.
annan kollektivenhet. R. kan vara tillerkänd icke
blott fysiska personer, män och kvinnor, utan
också juridiska personer, t. ex. bolag. R.
kan vara lika för alla röstberättigade el. gra-
derad efter olika grunder, efter inkomst el.
förmögenhet, efter olika bildningsgrad o. s. v.
R. kan vara allmän för personer, som nått
viss ålder, el. inskränkt, begränsad på ett
el. annat sätt. Sålunda tillerkännes ibland en-
dast män r. el. uppställes som villkor för r.
ägande av en viss årlig inkomst el. viss för-
mögenhet (census) el. fordras att tillhöra vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
